Familj: Hustru Ann-Marie, tre barn och sex barnbarn.
Tycker om: Familjen, golf, tennis, fotboll, ishockey, handboll, travsport, knyta flugor, skriva, rotmos med fläsklägg och glada ärliga människor med humor.
Urban Lundberg född den 27 april 1937.
"En liten EGO – vers av Urban Lundberg!"
Om en liten stund mina kära vänner.
Ni mig lite bättre känner!
Fyra Generationer.
Här är fyra generationer. Min mormor, Linnéa Wallin, mamma Britta, gammel- mormor Alma Brandt och jag själv. Kortet är taget nedanför S:t Olofs kyrka där vi bodde hos "Gyllensvaans" (I hörnet av Prästgatan 10 och Storgatan 23) inne på gården i ett litet trähus. Jag föddes "hemma!"
Gammelmormor Alma Brandt.
Gamla-mormor Alma bodde på Brandstationen, som låg vid Botvidsgatan 39, tillsammans med sina andra barn Sigrid och Rolf , som även var brandsoldat, gissa om jag trivdes att få vara med på "hans" brandbilar. Där trivdes jag, det var som ett "andra hem" att komma till dem, när man var liten när mamma och pappa jobbade.
Gamla-mormor Alma bodde på Brandstationen, som låg vid Botvidsgatan 39, tillsammans med sina andra barn Sigrid och Rolf , som även var brandsoldat, gissa om jag trivdes att få vara med på "hans" brandbilar. Där trivdes jag, det var som ett "andra hem" att komma till dem, när man var liten när mamma och pappa jobbade.
Vi flyttade sedan till Parkgatan 33, i en 3 rums lägenhet högst upp i huset på bilden,under takåsen. Pappa betalade 25.-/ månad, om jag kommer ihåg rätt!
Men det var spännande att springa på det förbjudna taket, som dock var lite för hett på sommaren när plåten var varm.
Vi barn som bodde i huset, fick inte leka på framsidan, eftersom där var det "finkrattat", ty där bodde på andra våning rektorn i Läroverket, G-N-Son Thune och häradsskrivare, Södergren, vars söner tillverkade en kanadensare i uthuset, där toaletterna och den kalla och vedeldade tvättstugan låg. Änkefru Abrahamsson som ägde fastigheten bodde på första våning.
Kriget!
Det var "mörkläggning", eftersom kriget pågick fram till 1945och bilarna hade täckta lampor med bara en "strimma" så att de kunde se något. På S:t Olofsgatans träd var det vita ringar runtom. Ibland hördes flygplan över stán. Det var spännande för oss barn, vi begrep nog inte riktigt hur farligt allt var!
Gårdshusen.
Inne på gården fanns även ett stenhus och där bodde min farmor Ida Lundberg, tillsammans med en skräddare och mina lekkamrater Ove och "Alfa-Kola" Hermansson, de hade en speceriaffär några kvarter ned på Odengatan i en källare.
Mjölk fick jag hämta i mjölk affären, där mejeriet ligger idag. Det var en 3-liters plåtkruka, det gick även att "skumma" fram grädde på mjölken,så fet var den på den tiden. Det fanns mjölk-affärer nästan i vartenda kvarter på den tiden. Speceri-affärer var det även gott om, ja, det fanns affärer "över allt" ,många var det i varje bransch och alla ägarna verkade klara sig bra, med bilar, hus och sommarstugor på västkusten och vid Stråken i Broholm.
Jag gillade "choklad-röra" som bestod i Ögon-cacao, lite grädde blandat med mjölk som försiktigt röres till en fin smet utan att "klibba", sedan åt jag försiktig med en liten "smutt" i taget för att sedan hälla i mjölk så att allt kom med. Även vispade ägg som bereddes med enbart gulor blandat med lite choklad. "GÖTT!"
Det var ganska så brant i nedförsbacken på Parkgatan utanför "Plantis" tyckte man då! Det gällde att kolla när man närmade sig Odengatan, ("Göteborgsvägen") så att det inte kom några bilar. Men det fanns inte så många på den tiden!
Inne i "Plantis" fanns det några bra skidbackar för oss barn, "Störtis", "svängis", "montalenabacken" m fl. Vi smög ibland på älskande par i "Kärleksgrottan!"
Farmor Ida Lundberg och min pappa Harry på Parkgatan 33 i Falköping.
Farmor Ida kom från Kalmar,där hennes man (min farfar) var designer och ritade tapeter.
Som änka köpte farmor ett Café och flyttade till Falköping, caféet hette "Enigheten!" Detta var under krigsåren -30-40 talet och de flesta handlade på kredit och kunde inte betala för sig, vilket resulterade i att rörelsen fick läggas ned!
Farmor jobbade sedan med att hjälpa andra mer "besuttna", med att tvätta! Även min då blivande svärmor Ruth Blohm, som då bodde snett över på Parkgatan 32, har hon tvättat åt!
Då visste inte Ann-Marie, som bodde här snett över, att hon skulle bli min hustru!
En gång cyklade jag med honom på mammas "Rambler"till Varberg, via Ulricehamn där vi övernattade i på vägen ned. Vi fick bo hos en av hans fotbollsvänner. Sedan tältade vi i Varberg, men det regnade nästan hela tiden!
Visste ni förresten att stången på herr cykeln är till för att skjutsa flickor på?
Pappa jobbade på ARISTO, som "resefektarbetare" och sydde resväskor i läder och papp, som han tydligen var duktig på!
Han var även mycket fotbolls-intresserad och tillbringade merparten av sin tid på Odenplan med sitt älskade IFK. Han var en duktig högerback, lagledare och materiel förvaltare.
Hon var jättesnäll! Det fanns alltid någon två-öring eller femöring i hennes kapp-ficka, som jag fann lite då och då!
På sommaren fanns det ett par grindar i denna port: Jag cyklade omkull på min mammas "Rambler" här och fick in den vassa kanten på trampen i låret, den "skar" bort en stor köttbit, som jag inte hittade. Jag fick åka till lasarettet och sy 16 stygn, med lokalbedövning, det gjorde ont!
Klass 2c. Åren var 1/7-1945 till 12/6 1946. "FREDENS ÅR!"
Mitten från vänster, Siv Carlsson, Kerstin Hägerz, Ulla Sjöblom, Aina Johansson, Kylliki Wekkili,
Ing-Marie Gustavsson, Ulla Techtermann, Kerstin Lindblom, Gudrun Söderström, Berit Rahne, Nederst från vänster, Tore Pettersson, Göran Wetterholm, Bengt Wiberg, Göran Karlgren, Urban Lundberg.
Lärarinnan hette Adéle Nilsson.
GOTLANDSRESAN och BARNKOLLONIEN.
9 år och på farligt VATTEN.
DEN LÅNGA RESAN…
Så var det på den tiden……
Urban Harry Georg Lundberg 9 år (1946)
Så var det på den tiden……
Urban Harry Georg Lundberg 9 år (1946)
Året var 1946. Det var på den tiden alla hade respekt för varandra och varandras egendom. Man behövde inte låsa vare sig bostaden eller cykeln, inga kläder försvann. Alla hjälptes åt och djungelns lag existerade inte.
Tio kronor motsvarade då ca 200 idag. Man tjänade 20-30 kronor i veckan. Det var ransonering av de flesta livsmedel.
Om man åt eller handlade och ville ha en kötträtt, smör och bröd fick man lämna restaurangkuponge och matkuponger.
Gengasbil.
Det var även bensinransonering, en del körde på gengas och man eldade med koks och ved.
De allra flesta vägar bestod av grus med jobbiga tjälskador. Man arbetade 48 timmar i veckan. Sjukkassan var frivillig, eftersom det inte fanns någon obligatorisk. Det var motbok på inköp av sprit. När man fyllt 21år fick man köpa en liter…
Tage Erlander.
Tio kronor motsvarade då ca 200 idag. Man tjänade 20-30 kronor i veckan. Det var ransonering av de flesta livsmedel.
Om man åt eller handlade och ville ha en kötträtt, smör och bröd fick man lämna restaurangkuponge och matkuponger.
Det var även bensinransonering, en del körde på gengas och man eldade med koks och ved.
De allra flesta vägar bestod av grus med jobbiga tjälskador. Man arbetade 48 timmar i veckan. Sjukkassan var frivillig, eftersom det inte fanns någon obligatorisk. Det var motbok på inköp av sprit. När man fyllt 21år fick man köpa en liter…
Per Albin Hansson dog detta år och Tage Erlander tog över som Stadsminister.
RCA kom med den första serietillverkade TV, denna vägde 45 kilo, hölje i trä s/v med 10” bildrör och kostade 350 US $ (Detta motsvarar idag ca 25 000 kronor)
Barnkolonin.
Först var jag några år på Hyltans barnkoloni (1944-45) ca 12 km öster om Tidaholm, där vi fick kokt gröt med klimpar på morgonen och stekt gröt på kvällen. Badade gjorde vi i Svartsjön tillsammans med blodiglarna. Vi jagade huggormar som vi lade på myrstackarna. En gräshoppa som kallades för "vårtbitare" åt upp min vårta mellan tummen och pekfingret!
Vistelsen på detta ställe, där vi alla låg i en enda stor sal, var väl mer att likna vid en uppfostringsanstalt.
RESAN
I juni 1946 lade jag på sofflocket i köket för att åka till min morbror på Gotland. Jag var då nio år fyllda och mamma och pappa följde mig till järnvägsstationen. Min cykel var en omgjord röd gammal herrcykel från Vartofta. Ramen var nedsvetsad så att jag kunde nå ner till tramporna. Den polletterades nu till Stockholm, där mormor och morfar skulle möta mig.
Pappa satte på mig en adresslapp där det framgick vem jag var och vart jag skulle, Det var en fraktgodssedel typ. Med denna lapp fastsatt med ett brunt papperssnöre om halsen gick jag ombord på tåget med min resväska, som pappa hade gjort på Aristo.
Så fort tåget satte sig i rörelse och mina föräldrar hade vinkat av mig stoppade jag fort in adresslappen innanför min skjorta.
Tåget stannade vid varje "mjölkabord", som vi sade på den tiden, det tog ca 7,5 timmar, innan jag kom till Stockholm.
Jag kom nu att tänka på bröderna Augustssons historia, när de skulle åka till Stockholm första gången. Det var många roliga händelser som då utspelade sig, det roligaste tyckte jag var när den ene brodern sa: ”Å ve´varje fönnster hängde dä ena svångrem å den dro ja tag i, å då försvann´fönstert, å dä så ja ente te på hela resa!”
Det fanns vattenflaska med två glas om man blev törstig. Konduktören hade ett blått strumpeband i mössan och stinsen hade ett rött.
Stockholm.
Mormor och Morfar mötte mig på Stockholms central. Jag stannade några dagar hos dem på Hornsgatan 92.
Där träffade jag Bosse Holmström (han från TV) och vi lekte lite på bakgården. Hans pappa var skräddare och sydde ett par kortbyxor till mig, där det på hängsleknapparna stod gentleman. Hissen var spännande med en plåtdörr och gallergrind.
Jag gick runt lite i närheten och besökte: Södra bergen, Tantolunden (där Julia Cesar uppträdde), Mariatorget, Vanadisbadet och Zinkenstam.
På Zinkenstam åkte Åke Seyffarth skridskor, han tog OS Guld på 10 000 meter och silver på 1 500 meter och två världsrekord. På vintrarna tog han oss barn i handen och körde runt banan, han släppte oss ibland, så att vi for in i snödrivorna, det var häftigt! Men det var ju en annan historia.
Jag fick inte gå till Slussen, men mormor sa att jag kunde ta 4: ans spårvagn och åka runt stán, det tog en timme ungefär och kostade 20 eller 25 öre tror jag.
Min mormor Linnéa Wallin och morfar Sven Wallin arbetade nästan hela dagarna, så jag fick göra vad jag kunde för att fördriva tiden.
Nynäshamn-Visby-Buttle-Ljugarn.
Nu bar det iväg till Stockholms Södra med resväska och cykel.
Jag hade tur och träffade på en skolklass med en hygglig fröken som tog hand om mig och min cykel.
Vi åkte på natten och låg i ett lastrum med filtar över oss. Det ”rullade” ganska så bra. När vi närmade oss Visby, blåste det upp till ca25 meter per sekund och båten kunde inte gå in i hamn, utan fick gå utanför i många timmar. Folk blev rädda och mycket sjösjuka, en del tänkte hoppa över bord och simma. Det var ett kaos!
Till slut kom vi då iland. Jag tog min cykel och väska på pakethållaren och frågade var busstationen var. Jag fick då veta att bussarna inte satts i trafik ännu.
Jag blev hänvisad att ta rälsbussen till Buttle istället.
Sagt och gjort, jag hittade ett järnvägsspår som jag turligt nog följde åt rätt håll, men det var ett skumpande kommer jag ihåg.
Jag fann rälsbussen och kom med den till Buttle.
Där bytte jag till en buss som tog mig till Ljugarn.
Ingen mötte mig konstigt nog, så jag frågade mig fram och till slut kom jag till min moster Signe som var minst tjugo åt äldre än min morbror.
Hon hade själv sju barn förut och nu hade de fått en liten son, som hette Christer tillsammans.
Min morbror Hans Wallin var radiotelegrafist i flottan på ”hemlig” tjänst, så han var sällan hemma
Hon var inte av den snälla sorten precis, jag fick göra rätt för mig på mer än ett sätt. Hugga ved, gräva diken, diska, städa, det var fullt upp för det mesta.
Kompisarna.
Men det var en del trevligt som hände också. Jag träffade en jämnårig pojke, Erik, som hade varit med i Farbror Svens brevlåda och spelat dragspel och en flicka som hette Annicka Timander (Alice Timanders dotter).
Vi var ihop och gjorde en del kul saker. Vi grävde djupa ”termit” (strutar) gropar åt badgästerna som vi satte textade plakat med deras namn på. Vi fick en del fem och tio-öringar för detta. Hade vi tur kunde det blåsa upp under natten så att vi kunde göra om hålen. Sedan fick vi för oss att vi skulle dyka vid piren efter saker så att turisterna skulle ge oss pengar för detta. Tyvärr var det ca 5-6 meter djupt så det hjälpte inte hur vi än försökte, så kom vi aldrig ned till botten. Vi lade stenar i badkläderna men inte ens det hjälpte.
Vi var ihop och gjorde en del kul saker. Vi grävde djupa ”termit” (strutar) gropar åt badgästerna som vi satte textade plakat med deras namn på. Vi fick en del fem och tio-öringar för detta. Hade vi tur kunde det blåsa upp under natten så att vi kunde göra om hålen. Sedan fick vi för oss att vi skulle dyka vid piren efter saker så att turisterna skulle ge oss pengar för detta. Tyvärr var det ca 5-6 meter djupt så det hjälpte inte hur vi än försökte, så kom vi aldrig ned till botten. Vi lade stenar i badkläderna men inte ens det hjälpte.
Timanders som hade sommarställe på Ljugarn hade en gammal trevlig spritseglare som vi fick ha hur mycket vi ville, det var kanon.
Det var även spännande att klättra i raukarna.
FISKE.
Jag fick även följa med en trålare ut och fiska "plattfisk" (flundror), det var spännande. Kaptenen hade blivit kapad av ryssarna en gång, de tog med honom och hans båt i några veckor innan han blev släppt igen.
Jag fick även följa med en trålare ut och fiska "plattfisk" (flundror), det var spännande. Kaptenen hade blivit kapad av ryssarna en gång, de tog med honom och hans båt i några veckor innan han blev släppt igen.
HANSA.
Jag träffade en farbror som bodde på Storvägen 18, han hette Arne Thuresson och hade varit biträdande andrestyrman på ett fartyg som hette Hansa under kriget. Han var en av de två som överlevde när ångfartyget Hansa torpederades 1944.
Den andre hette Arne Mohlin. Thuresson berättade för oss barn vad han varit med om. Jag kunde efter denna otäcka historia knappt sova på nätterna, jag drömde om att bli torpederad på vägen hem.
Båten Hansa förliste den 24 november 1944 klockan 05,54. Antal omkomna var 84. Den ryska ubåten som sänkte fartyget hette L-21 och Ubåtschefen var Mogilevskij. Tre torpeder avfyrades, en träffade. De överlevande upptäcktes av ett trafikplan och räddades senare av minsveparen Landsort.
Gotland.
Thuresson återgick dock till sjöss igen som befälhavare på passagerarfartyget "Gotland" tills han mönstrade av 1968. Han var befälhavare på den båt som jag sedan kom att åka med till Nynäshamn i slutet av Juli när mormor och morfar mötte mig.
Väl hemkommen till skolan igen fick vi i uppdrag att skriva om våra händelser under sommarlovet. Jag fick ovett för att jag berättade om de abborrar vi fick upp. Min fröken som jag här inte vill nämna vid namn menade att jag ljög, eftersom det inte fanns några abborrar på Gotland enligt henne. På den tiden hade alltid lärarna rätt!
Nu är denna trygga resa slut!
Morfar och mormor Sven och Linnéa Wallin.
Mitt 50-tal!
Liknande rälsbuss åkte jag med från Falköping till Ulricehamn när det var dans till stora fina orkestrar där uppe på "FURET!"
Några "minnesvärda" flickor!
I Ulricehamn 1954, (17 år)hade jag även sällskap med en flicka, som hette Inger Tidstål. Här står vi och väntar på att nästa dans skall börja på dansbanan i "Furet."
Inger Näsbrandt från Näsåker och Strömsund, träffade jag när hon arbetade på Telegrafen i Falköping. Vi "höll ihop" 1956-57. Firade nyår i Östersund där jag bar henne över isen i mycket kallt väder. Vi tältade även på Getterön utanför Varberg
i mitt tält "lyan", åkte då på min scooter Parrilla.
Liknande bob hade jag när vi åkte ned från Mösseberg mot Vattentornet.
En gång gick det så fort att vi inte hann svänga, utan åkte rätt igenom taggtråden, det kunde gått illa!
Det var många som rökte på den tiden, förmodligen därför att i de flesta filmer så röktes det nästan alltid.
Det gick även att köpa lösa cigaretter!
Reklam att man skulle röka fanns nästan överallt!
Vi rullade även egna cigaretter med särskild tobak som kom från Norge. Det fanns särskilda apparater att lägga det tunna cigarettpapperet i.
Jag kunde till och med rulla en cigarett med enbart mina fingrar och sedan slicka på slutänden i papperet som jag bara vek över. Precis som cowboysarna gjorde i filmerna. Då var jag mallig!
John Silver! "En Amerikanare i Sverige!"
Cobra telefonen blev populär, som nu har fått ett samlarvärde och blivit en eftertraktad "antikvitet!"
Elvis Presley kom då och blev sedan enormt populär.
Myggjagare kallades de spetsiga skorna. Det fanns även en tid när det skulle vara höga vita rågummisulor under "dojorna", de var så höga att gå på, det var lätt att vricka foten.
Little Gerhard "diggades."
Jag kammade ibland en "Tuppkam" som tillverkades på så sätt, att man höll ihop båda händerna och tryckte ihop dem mot mitten. Såg ungefär ut som två "tsunamin vågor", som föll åt var sitt håll!
Kostymen var randig och byxbenen var som smala "stuprör!"
Dansade gjorde jag tisdagar och torsdagar på "Hotellet!"
Lördagsdansen var ibland på "Sigurds Lokal"som låg vid järnvägsgatan, där nu ett markisföretag håller till. Där satt vi på var sin sida och gick sedan över trägolvet för att bjuda upp.
I lokalen fanns även en självspelande piano som användes som paus musik. När "Runes Orkester!" tog en fika.Till detta piano fanns det snurrande trummor, som byttes och bestod av olika melodier.
Två populära dricksorter. Blandades i bland med konjak eller "renat" som "groggvirke!"
"Jukebox" var en på den tiden mycket avancerad konstruktion tyckte man. Fascinerande att se, när man valde sin låt och lade i 25öre och väntade på att skivan skulle komma fram till armen, som hämtade rätt skiva. För att sedan kolla att armen med stiftet kom ned och den musik man valt, kom ut genom högtalarna!
Den smakade gott tyckte jag.
Raggarna var populära med sina "Amerikanare" och det var "Skinnpaj" som gällde!
Zeb Mac Cayhan spelade i en populär cowboyfilm, som hette "Gunsmoke!"
Husmorsgympa var det som gällde för "damerna!"
Meccano som var den tidens "Lego."
Att gå på "kondis" var mycket populärt!
Korv med bröd och mos åt man ofta, särskilt efter ett biobesök som ibland blev två på en kväll.
Först 19 00 och sedan 21 00.
Det kostade 2,20, eller 1,55 om man ville sitta på"bus", vilket innebar de fem första bänkarna.
Femton år måste man vara, annars var det matiné på lördag eller söndag som gällde, som då kostade 60öre.
Det var väl vad jag hade i "veckopeng" ungefär.
Hade man inte "skött sig", så frös "veckopengen" inne och det var bara att vänta till nästa vecka.
Vespan som ursprungligen kom från Italien blev populär.
Den tidens mode med flickor och "Amerikanare!"
Gunder Hägg, som var världsmästare på de flesta långdistanserna, blev diskad för att ha tagit emot pengar tillsammans med Arne Andersson , den ständiga tvåan.
Det fanns dock inte så mycket konkurrens efter kriget heller.
Burt Lancaster, Montgomery Clift, Donna Reed, Deborah Kerr, Frank Sinatra, i tidernas film: " Härifrån till Evigheten!"
Frank Sinatra, som även blev anklagad att vara kommunist efter kriget. Han var även en mycket bra skådespelare, utöver sin fantastiska sångarkarriär.
"Grenoli" med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm som då spelade för AC Milan.
"Nacka" Skoglund tillhörde även en av mina favoriter, han kunde verkligen "joxa med trasan!"
Marlon Brando och James Mason tillsammans med Deborah Kerr tillhörde favoritern.
Hästskjutsar kom lite då och då från landet.
Liknande radio som hette Grundig hade jag. Jag hade även en stor radiogrammofon, som jag köpt hos Runes Radio och TV affär, detta på avbetalning, som nästan aldrig tog slut.
En annan gång fick han åka till Wibergs Järnaffär för att hämta "hammarklangen!"
Stig Beremark hade även en "motbok" , detta för att få köpa alkohol på systembolaget. Det var en viss ranson man hade möjlighet att köpa ut per månad. Det hände att jag fick ta del av detta någon gång.
Så såg loken ut som plogade spåren.
Sofia Loren var en mycket attraktiv skådespelerska.Det var hon, Marilyn Monroe, samt Eva Ekberg jag tyckte bäst om.
Så såg den tidens TV ut med de program som då var populära.
Flygande "Tunnan" fanns på 50-talet.
Macken!
Arne Sucksdorff´s populära film.
Reseradion var poppis!
Puch moped var den som var populärast.
Mycket bra och fortfarande populär trädgårdsmöbel.
VECKOPENG.
På den tiden( 1944-1947) bestod "veckopengen" av 50-60öre.( Om man hade skött sig! Ibland "frös" den inne och då fick man vänta ännu en vecka!) Det var detsamma som "matiné" på lördags-eftermiddagens bio kostade. På kvällen kostade en biobiljett 2,20 men satt man på de fem främsta raderna, som kallades för "snus" , så kostade det 1,55!
Man skulle vara minst 15 år, för att få gå på kvällsbion.
De filmer som var aktuella på den tiden var: Tarzan,med Jonny Weismuller, Riddarna kring runda bordet där Prins Valiant med det "Sjungande Svärdet" var min favorit, Robin Hood, med Errol Flynn,Sjörövaren Sindbad, med Douglas Fairbanks, Härifrån till Evigheten, med Burt Lancaster, Ben Hur, med Charlton Heston, Örnnästet, Kanonerna på Navarone, Cowboyfilmer som; Ken Maynard med sin vita häst Silver och många andra med John Wayne. 
Jag jobbade ett tag hos "Korvagillis", som hade sin korvkiosk vid Trekanten. Han gav mig hundra korvar och sade: "Här är 100 st ,du får äta tre, sedan skall det finnas pengar eller korv för resten!"
De serietidningar som jag gillade bäst var,Stålmannen,Läderlappen, Fantomen, Tarzan, Prins Valiant och Kilroy.
PÅSKELDAR.
En gång när jag var hemma på "permis" hade jag ett "knallskott", som jag kastade in i elden på Hästbacken. Elden dog efter "smällen" som förmodligen tömde allt syre av smällen! Det var bara att vissla och "hålla färgen!"
LEKAR.
Det var mycket lekar med "rymmare och fasttagare!" "Datten!"
Många byggen fick besök. Vi klättrade överallt och byggde kojor i brädhögarna, som var fulla med spik.
Vi höll också till i ungdomsgården, ett grönt litet tvvåningshus av trä, som låg utmed S:t Olofsgatan intill där Församlingshemmet ligger idag. Där spelade vi bordtennis, coronona, monopol och schack.
Mina barndomsvänner.
Åke fyller 75 i oktober, Sven-Erik fyller 75 den 27 februari, Lasse fyller 75 den 27 maj och jag den 27 april.
Sven -Erik´s pappa var kvarnmästare och Åke´s pappa hade en grossistfirma, som hette Jönell och Lennartsson.
Gerhard Lennartsson var för övrigt gift med min svärfars syster, som hette Thyra Blohm, han hade en syster till som hette Greta och bodde med Bertil i Mullsjö.
Lasse´s pappa var redaktör på Tidningen "Skaraborgaren."sedan blev det Falköpings Tidning, när Skaraborgaren lades ned.
På Klingers trä, jobbade det en kvinna som hette Inga Thorell under 50-talet, hon köpte sedan företaget. Hon pratade mycket högt, var jättetrevlig och "gillade karlar".
Hon berättade en rolig historia för mig om en pojke, som skulle köpa en planka en gång. Den löd så här: Ja sá há ená planká! Hur lång skall den vara då? Han tog nu fram en måttstock, som han vecklade ut helt och hållet på hennes skrivbord. Den sá vá så häringa långer och sedan lade han till en penna som han tog fram ur fickan, plus ett suddgummi, sedan mätte han till ytterligare en bit, mellan tummen och pekfingret. Så här långer sá hó vá totalt!
Lokaler.
Jag hade även en lokal i källaren på Dotorpsgatan 56, där jag bodde. Där höll vi till, Dan,"Macka"Larsson,Åke Jönell, som bodde i huset intill, Leif "Sotarn"Olsson, Lasse Jacobsson, Sven-Erik "Fisken" Hellberg och Karl-Erik "Amris Eriksson. Kyrkans representant, diakon,Conny Melin, kom ned en gång och kollade vad vi höll på med i "röklukten".
Det fanns även en lokal där Jönell och Bernt"Benne" Carlsson bodde, som vi hade "skutt" i. Dansade och hade "mörkleken", som gick till så att vi satt på stolar med våra tjejer, sedan släcktes lyset och den som då var udda sade: "Min tjej var bra men Urban´s var bättre, då fick den flicka som satt hos mig försöka treva sig fram till honom. Sedan var det min tur att ånyo skaffa en annan. Under tiden man hade någon, blev det ett försök till att få en puss.
Träning.
På vinden hade jag en "sandsäck" av en madrass, som jag tränade boxning på. Jag var även med i frisksportarklubben "Falken", där jag tränade gymnastik, boxning. Jag kunde då "gå på händer", göra frivolter. Sprang mycket på Mösseberg, åkte skidor och badade i isvak.
Lassie.
Gårdens vaktmästare som hette Linder, hade en Collie,som hette Sickan, den hunden fick jag "rasta" ibland,vi gick långa turer på Mösseberg. Då var hon min "Lassie", som en hund hette, som var med i en krigsfilm på den tiden.
På väggarna hade jag satt upp brunt papper som var fullbelagt med snygga filmstjärnor som Sofia Loren, Jane Mansfield, Marilyn Monroe mfl.
BADET.
Vi cyklade på en smal grusväg till Götabadet, där vi badade och tog simborgarmärket,brons,silver, guld, kandidaten och magistern. Det fanns två bassänger och en dusch, vid ett litet vattenfall, där det även fanns en liten kiosk. Här lärde jag mig simma en gång när jag blev "ikastad" av några större grabbar. Det var bara att"simma" på! Det fanns också "ringar" som kan kunde hänga och träna i ,samt barrställningar av av järnrör.
Badet låg söder om Falköping. Man cyklade Jälavägen ut.
KVARTERS-FOTBOLL.
Mycket fotboll med kvarterslag blev det , Ranten, Plugget, Mösseberg,Centrum, Epa och Staden. Jag spelade i Epa som var bäst. En gång slog vi Plugget med 7-0, själv gjorde jag sex av målen och då stod min bäste kompis Dan "Macka" Larsson i mål för Plugget.
När jag närmade mig målet frågade jag honom, vilken sida vill du ha bollen i?
Han sprang efter mig när jag gjort målen, KUL!
Vi vann serien!
OLOVLIG HÄNDELSE!
På den tiden hade Volvo sin anläggning där Mejeriet ligger idag.Det hände någon gång att "vi" lånade en bil och åkte kvarteret runt på en helg. Flemming Boström körde bilen.( Hans mamma var barnmorska och har "förlöst både mig , Ann.Marie och vår förstfödda son Anders) Han var några år äldre och kunde köra, så vi turades om att åka med och hålla vakt! Aja, Baja!
STRYK!
Det var mycket "AGA" på den tiden med en klädborste, det verkade nästan som man fick stryk för att man kanske skulle på ofog ibland! Stryk både före och efter så att säga!
INDIANER och VITA.
Scoutkniven!
Vi levde något i en fantasivärld med Sitting Bull, Robin Hood och Prins Valiant!
Det var mycket spring på Mösseberg, med pilbåge, kniv och yxa! Mamma hade alltid prinskorv hemma. Det räckte åt alla mina lekkamrater.
Vi gjorde upp eld och drack saft och åt våra goda prinskorvar.
Pilbågen bestod av ene , strängen av pianotråd och pilarna kom från en handelsträdgård, som jag hade satt i en spik frampå.
Träsvärdet var egentillverkat och skidan och pilkogern hade pappa gjort på Aristo.
Vi lärde oss att kasta med både yxa och kniv!
Det "sjungande" Trä-svärdet!
Här springer jag på grusgången, hos Farmor Ida, som då bodde på Floravägen 8 i Falköping.
Jag fick skriva och rita mycket. Det blev kaffe ibland, med torkat vetebröd, som hon kallade för "änglamat!" Socker med "beska droppar" om man var förkyld och egenhändigt tillverkat plåster som drog ut flisor och annat skräp när man gjort sig illa! Hon hade svar på det mesta, kommer jag ihåg och var en god "mentor" för "lille" Urban! Hon dog av en "stroke", på samma dag som "Stalin" minns jag!
Sex år utanför Floragatan 7, där Farmor bodde.
Morbror Hans Wallin.
Han var jätteduktig på att teckna och jag tillbringade många stunder med honom att rita båtar.
Riksbyggebarnen.
Hemmet.
Det blev inga sovmornar på söndagarna där inte, inga andra dagar heller för den delen!
TRÅKIG PÅSK!
En Påsk vandrade Dan "Macka" och jag till "Fåraberget".
Vi hittade en halmhässja, som vi åkte kana i: Bonden ( Lussebernhard)såg detta ! Vi sprang som bara den i leråkrarna hemåt, men bonden hann i fatt "Macka!" Han bad mig hämta föräldrarna! Jag gick bedrövad hemåt och meddelade pappa och Nils, som Dan´s far hette (han hade en benprotes), vad som hänt. De tog sina cyklar och vi gick tillsammans dit. Väl där så kom vi in i bondens kök, där satt "Macka" på bordet omgiven av sju tanter, det var en som ville ge honom en kaka , men det fick hon inte för de andra sex.
Nu fick våra föräldrar vänta på att polisen Setterberg skulle komma, för bonden hade även ringt till honom! Han kom och kände igen pappa och sade till bonden att det fick de göra upp själva. Våra föräldrar "lassade" sedan upp halmen, som vi hade "kasat" ned och sedan gick vi hem skitiga som vi var och fick en omgång med stryk.
Den Påsken var väldigt tråkig, vi fick inte gå ut på flera da´r och inga påskeldar eller smällare blev det! "Shit!"
Vett och Etikett.
Det man kommer ihåg från den tiden var att man hade respekt för varandra och varandras egendom.
Vi låste sällan eller aldrig dörren hemma. Cykeln behövde man inte låsa! Våra trädgårdsland stod orörda,ingen "nallade" från någon. Möjligtvis försvann det några äpplen från någons trädgård ibland! Man hjälpte alltid gamla och reste sig i bussen, om det kom någon äldre. Man sade TACK, hälsade och var allmänt "artig!
Hälsade genom att ta av sig mössan, som man aldrig fick ha på sig inomhus.
Man åt upp den mat man tagit till sig.Lämnade inte matbordet utan att fråga.
Man skulle gå med rak rygg och inte hänga. Vara rädd om de kläder man hade.
Man var inte DU med någon förrän vederbörande "tog bort" titlarna! Det fanns en integritet på gott och ont kanske.
Det var väl inte bättre förr, men man upplevde dock en tryggare och hyggligare värld . Den som man lever i nu, består mest av: "Att ta för sig! "Som djungelns hårda lag!" Vi har givetvis fått ett bättre och rationellare samhälle på många sätt. Skillnaden är väl bara, att förr, så tog vi hand om varandra lite mer. Detta beror väl förmodligen på den "materialistiska" konkurrensen.
Ja! Så var det med den saken!
På något sätt upplevde jag en skillnad att gå från pojke till "Yngling". Att bli "Tonåring" var något speciellt!
Puberteten kommer jag inte ihåg så bra. Det där med att få "hår" lite överallt etc. Det kollade vi pojkar, mest varje gång vi var i bastun, när "skolan" gick med oss dit lite då och då.
Här skrubbas det ryggar.
Hector, hette min badmästare på badhuset, Han såg verkligen till att vi blev rena. Badhuset låg nere vid Falköpings Södra Station, som inte finns mer. ( "PEO" Strandberg bor nu i det gamla badhuset.)mitt emot Fors Hattfabrik ,(som nu är en hyresfastighet) där Trädgårdsgatan börjar i Stán.
Karnevalen pågick i många år och var mycket populär.
Här sitter vi ,jag, Åke Jönell, samt Sven-Erik Hellberg, efter att ha begravt vår barndomsvän Dan "Macka" Larsson
Karnevalstågen.
Här kommer början på det långa och fina karnevalståget.
Det är Jenny och Anders som syns tillsammans med Pers dåvarande fästmö Cecilia Blom.
Lite besvärligt med fyrmannaskidor!
SKATTEFRITT?
När det var karneval, fanns det chokladhjul, pokerspel, skytte med pilar och hagel, pilkastning och kast med bollar på plåtburkar. Vid ingångarna stod ofta idrottsföreningarnas representanter . De hade en "rulle" i handen, som de rev av en biljett på. Ville man gå ut igen, fick man en biljett tillbaka. Man kan undra hur många gånger samma biljett såldes? Det var i alla fall en bra händelse, som inbringade behövligt kapital till idrotten på den tiden.
Det blev en del fotboll, handboll, bordtennis med IFK och Borggunda IK.
Även Bowling blev det med min svärfar, som då representerade ODEN!
NU börjar min EGO-Vers!
Den 27/4 1937 föddes jag i Falköpings stad
Med mycket humor för att göra var människa glad.
"Amris" hade bott i Amerika, hans pappa hade en finmekanisk verkstad i Slutarp, de flyttade sedan sin verkstad till Torsten Ullman (Pistolvärldsmästaren) i Helgevärma utanför Växjö!
Indianer och vita i Plantis och på Mösseberg jag lekte och var ganska så snäll.
Med, Macka, Amris, Fisken, Kalle - Kyl, Lasse-Jacob och Jönell var jag ute med nästan varenda kväll.
DANS.
Vi dansade på Sigurds Lokal en grön träbyggnad som låg vid Järnvägsgatan 38, där satt pojkar och flickor på var sin sida om dansgolvet. Runes Orkester spelade med "Tre Fas" på bas, "Sprallen" på trummor,och"Danne"- Hägg på saxofon, Rune själv spelade piano.
På sommaren var det Folkets Park som gällde, med en bana för "gammeldans" och en "vanlig!"
Första träffen med Ann-Marie!
Stora Hotellet hade dans på tisdagar och torsdagar. Det "gick" på den tiden tre flickor på en kille. Det var fullt upp med brudar från Telegrafen, Länslasarettet, Svaren´s, Ottosson, Rudbergs, m.fl...
Vi åkte även med dansbussar till Åsarp, Skara samt till T 2 i Skövde.
Rälsbuss till "Furet" i Ulricehamn, där jag friade en tid, med en flicka som hette Inger.
På den tiden fick man inte beställa in en "grogg" utan att äta något till. Man "bångade då käket", vilket innebar att det kom fram någon tallrik med något på.
En historia om detta på "Källaren Svanen", som var hotellets "bakficka" är följande: när en tallrik hade varit med ett tag, så undrade en något "påstruken" herre: " Dé häringa, har ja ätetet eller sá ja ätat?"
Flickorna
På den tiden existerade fortfarande "klass samhället" , på så vis, att man blev ofta tillfrågad vad ens föräldrar sysslade med! Det var alltså viktig att ha rätt föräldrar för att bli accepterad av flickorna och framför allt av deras föräldrar! Ett gott "Parti", var det som gällde!
Jag gjorde även några räder.
Bland flickorna i Västergötlands städer.
FOTBOLL
Från vänster: Bengt "Tummen" Johansson, Claes Nilsson, Conny Johansson, Karl-Erik "Kea" Nilsson, Arne Karlsson, Åke Tidkvist, nedre raden från vänster: Ingemar "Tomta" Karlsson, Jan Green, Lasse Jacobsson, Bo Eklöf samt vhb Urban Lundberg.
IFK´s Juniorlag Seriesegrare år 1955.
Som vänsterhalvback jag då spelade med dem
Pappa sade att dom spelade "Hälsingborgst" på den tiden , vilket innebar att man spelade med högt uppdragna backar. Pappa menade att eventuella motståndare skulle hålla till i dåvarande längdhopps- grop, som fanns mittemot läktaren! Det gällde tydligen att "rensa!"
Jag sitter i mitten längst fram med alla dekalerna på min bag! Min Pappa var lagledare och står trea högst upp till höger.
En gång när jag var uttagen till att spela i B-laget, friade jag hos Ing-Britt Johansson/Strandberg. Försov mig och missade bussen. Lånade då hennes cykel och cyklade till Skultorp och hann fram till matchen! Då hade jag "kondis"-eller?
Läroverkets gymnastiktrupp år 1950 från 2/5a och b samt 1/4.
Det var Gymnastikdirektören Gurli Åberg som ansvarade.
nederst till vänster: Per "Pelle" Pellvik, Uno Andersson, Bengt Wiberg, Lennarts Andersson, Kristian Forss, Göran Folin, Kjel Wass, Bo Eklof, Jan Ramström och Åke Jönell.
Här var jag var nästan minst i klassen där jag står näst längst till höger.
Att dra in magen och visa mina muskler jag därför behöver.
KLASS3/5b Läroverket..Nederst, från vänster: Monica Gustavsson,Birgitta Isaksson,Berit Aveby, Britt Andersson,Ulla Landin,Gun Mårdbrink,Lisette Ottosson,Mall Eslon,Gunvor Wilhelmsson? Gunnel Svensson? , Marita Carlsson, andra raden vänster: Karl-Axel Strandell, Bo Eklöf,Allan Thor, Kurt Magnusson, Gunnel Karlefeldt,Gudrun Hedman, fil lic.Karl A Andersson,Margareta Johansson?, Inga-Lisa Karlsson?,Bengt Faleskog, Sten-Åke Jakobsson, Peter Aaw, Alf Fransson, överst vänster: Levi Sedman, Lars Hidell, Bo Svensson, Bo Andersson, Urban Lundberg, Hans-Erik Fock,Christer Nordling, Gösta Pettersson,Tord Gustavsson, Rune Nilsson, Jan Johansson, Sven Åke Olsson.
Här befinner jag mig som trea, längst upp till vänster. Det kostade pengar att gå i läroverket! Man fick tenta in ( jag hade tredje bästa resultatet i tentan,)och sedan betalades det terminsavgifter. Även böckerna fick man betala. Ibland kunde man få tag i begagnade böcker utav någon som gått ur skolan. Vi hade det ganska så knapert ställt hemma på den tiden.
WALLINS.
Innan jag började på "Åtvidabergs" jobbade jag ett tag som "springschas" hos "Wallins" som då hade en butik på Dotorpsgatan där Sjöbergs guld nu ligger!
Mamma, som för övrigt hette Wallin som flicka, kom även hon från en Slaktarfamilj, hennes föräldrar Linnéa och Sven hade haft både fabrik och butik i Kisa i Östergötland.
Mamma var jätteduktig på att hantera kött och laga mat!
Nedan syns en bild på en likadan cykel som jag använde, när jag körde varmt vatten från fabriken till affären som då inte hade detta. Det var ganska så tungt och besvärligt med alla lass av kött och annat i den branta backen ned till Trätorget och vidare över de kullerbelagda stenarna fram till affären.
De hade även en fabrik som låg på Östertullsgatan ovanför Trätorget, där fick jag lära mig hur man styckar kött, tillverkar korv och annat intressant. Under kriget gick det åt mycket kaninkött. Ägaren Karl Wallin som var min morfar Sven Wallins bror, var inte alltid så ärlig i affärer. Han kunde åka ut till bönderna och titta på deras djur, som han då handlade med. När de sedan kom in med sina kor och grisar och ville ha betalt, kunde han pruta med att säga: "Att Koá eller Grese´n enté ser ut söm ho/ha´n gjorde när ja såná!"
Då fick bonden ta det som bjöds, eller åter gå den långa vägen hem igen!
Så såg det ut på Stora torget på min tid ungefär. Rådhuset längst ned i bild inrymde även polisen.
Det var full kommers med kreatur och annat spännande, speciellt när bönderna gjorde sina hästaffärer. De kollade hästarna i käften och lite här och där. Stora tjocka plånböcker med många fack hade dom! De höll även till uppe på "hästabacken" där Willys nu ligger!
Här har Vadsbolås sin affär numera! Min mormor Linnéas bror,Rolf Brandt är en av grabbarna!
ARISTO.
Här syns en dålig bild på ARISTO, som då låg på Gärdesgatan11.
Efter Wallin´s, blev det en anställning på ARISTO!
Där tillverkade jag tårtkartonger och kartonger till beklädnadsaffärer.
FARLIG HÄNDELSE!
Ibland fastnade "klammern" i fingrarna och då kom verkmästaren med en tång och drog ut dem igen. Det var bara att fortsätta, om man inte ville förlora på "ackordet!" En gång var det nära att jag kapade av min vänstra hand! Det bar sig inte bättre än att jag slant, när jag skulle föra in en kartong under "bilan" till kapning. Som tur var så fastnade jag i klämman som höll fast kartongen, så jag slapp undan med mycket platta fingrar, som sedan en doktor klippte bort naglarna på två av dem! Aj!AJ! AJ!
Fabriksarbete!
Jag hade svårt att arbeta i denna "monotona" och bullriga miljö, med stämpelkort och förutbestämda arbetsmiljö.
Åtvidabergs Industrier, FACIT i Falköping.
Efter Realskolan till Facit - Åtvidabergs verkstad jag gick,
som kontorsmaskins-mekaniker jag där utbildning fick.
Där arbetade jag sju år i ett kör
Under tiden jag läste på Hermods och NKI , engelska, tele och elektronik för att få bättre behör.
Här servar jag en FACIT ESA-O, som innehåller ca 5 000 delar.
Lukten gick nästan aldrig ur kläderna.
FINGRARNA I KLÄM I VERKMÄSTARENS VOLVO.
Verkmästare Olsåker och jag var i Tidaholm och skulle reparera kontorsmaskiner. Jag hoppade ur bilen med min medhavda väska och sade Hej! Men när jag stängde dörren på förarplatsen hamnade min vänstra hand mellan överkanten på dörren och emellan biltaket. Verkmästaren såg inte detta, utan körde iväg med mig springande i en väldig fart utanför, Till slut upptäckte han det hela och stannade. Det blev till att uppsöka doktorn på platsen och "vrida bort" naglarna på två utav mina fingrar. Gissa om det kändes?
SKRIVMASKIN I GOLVET.
Ann-Marie som jobbade på Jordbrukskassan, lyckades en gång med bedriften att välta sin skrivmaskin i golvet. Hon ringde mig och jag hämtade den, jobbade hela natten och fixade till den igen. En puss blev det nog!
Efter 7 års anställning och fabriksutbildning på HALDA i Svängsta, FACIT i Åtvidaberg samt på Original-Odhner i Göteborg var man "fullbetald" A-Kontorsmekaniker! Det var många år med dåligt betalt. Jag började 1953 med en lön på 53.- per vecka och då jobbade jag 48 timmar! Efter 7 år, 1960 var lönen 153.-/vecka! Men då kostade en "bricklunch" ca 2.-!
ÄNGLAVAKT.
Carl-Gustav Strandh och jag var på väg till Tidaholm med en VW fullastad med kontorsmaskiner. Det bar sig inte bättre än att vi fick sladd på bilen i Ekedalen i bokskogen. Det var rullgrus i svängen, ratten "!låste sig" för Carl.Gustaf, så vi kultade runt ett och ett halvt varv, hamnade på ett räcke och studsade tillbaka upp på vägen igen! När allt blev tyst kände vi efter hur det hade gått, otroligt nog hade ingen av maskinerna träffat oss, men vindrutan och sidorutorna var spruckna,i taket fanns det även märken av maskinerna, som var lite illa tilltygade.
Första bilen var en Ford Anglia, sedan en Ford Mercury 1939 och efter det en VW, som jag betalade ca 6 000.- för, 1960.
Utmed fastighetens högra sida fanns det en affär som sålde tyger. Mittemot fanns en matservering, och mitt i huset hade Welderborn, som ägde fastigheten en stor möbelaffär. Brevid matserveringen fanns en charkuteriaffär som Allan Zetterberg hade och ett skomakeri.
Facit Åtvidabergs låg längs bort i denna byggnad och vi höll till inne på gården.
På andra sidan gatan fanns ännu en speceriaffär som Sundbecks, en biograf som hette Roxy och Perssons conditori, strax intill fanns även en mjölkaffär
Med IFK och frisksportarklubben Falken, i det mesta jag sysslade,
som vice patrull-ledare i scoutklubben Ugglan, jag även pysslade.
Diakonen Conny Melin står längs upp till vänster, han var en "hyvens" kille som uppfostrade oss scouter på bästa sätt! Det är jag sitter lä'ngst ned till höger med vår patrullflagga.
SKIDÅKNING och annat skoj i Cap Canazei och Venedig.
Elisabeth, som är Ann-Maries lillasyster, hade sällskap med en kille som heter Ruben Werjefeldt. Han flög sedermera "ensam" över Atlanten och fick "soppa-torsk", kontaktade då räddningstjänsten på Island, som sedan plockade upp honom ur vattnet, som han lyckats landa på.
TUFFINGEN!
Han tog med mig till Alperna, närmare bestämt Dolomiterna och Cap Canazei i Italien som ligger
på 3 342 meter ö h. Vi åkte i "Marmolada" -området som var helt fantastiskt. Problemet var bara att jag hade aldrig tidigare stått på ett par slalomskidor med tillhörande pjäxor. Det var bara att bita ihop! När vi hade åkt i tre liftar ända upp på toppen, skulle jag försöka ta mig ner igen utan att "skämmas". Efter att ha "plogat" ganska länge, orkade jag inte hålla emot, utan det bar iväg med en hiskelig fart ända ned till första anhalten. Folk som satt där nere och solade sig, såg väl något som rök i backen och flyttade sig åt sidan. Jag for iväg över där de suttit och landade på ett gärde efter ett 30-tal meters luftfärd utan att bryta vare sig ben eller armar.
Jag fick applåder och stående ovationer! Förresten! Det var "manchester-byxor" som gällde på den tiden
Sedan fick vi för oss att även besöka Venedig, som inte låg så långt därifrån! Sagt och gjort vi drog dit och efter att ha parkerat vår bil, som då hade fått punktering, gick jag in till informationen i samma P-hus och undrade efter vägen till vårt hotell. Det blev ett allmänt glatt bemötande av samtlig personal, eftersom det jag trodde var vägar, var enbart kanaler!
MOTORCYKLARNA
En Ariel med blandat material Macka och jag byggde själva
poliserna Karlsson och Sidevall sa: Den får ni nog sälja!
eftersom vi inte hade fyllt 18 år
och då man inte tung motorcykel köra får.
En gång fick jag tillfälle att köra en 500cc på en TT-bana detta på Austin Carsons Norton i Karlskoga på "Gelleråsbanan." Austin vann 350 klassen och kom femma i 500cc. Bob kom fyra i båda loppen. Året var 1958 i juni månad. Jag jobbade där som funktionär och hjälpte till att serva Austins och Bob Matthews cyklar. Austin fick sitt smeknamn, när vi lurade honom att det var socker i ett saltkar! Tyvärr så åker Austin av banan i "Västkustloppet" i Falkenberg, senare under året och omkommer.
Militärtjänst på P4 Skövde.
På P4 i Skövde blev jag korpral militär
och kvitterade ut en stridsvagn.
Som hette Centurion det var väl si-så-där.
Full krigsmundering!
För att dryga ut dagspenningen, som var på 2.40 , under min lumpartid, hade jag lotterier på en "1/2 liter", lite då och då. Sedan blev det, "Zum Dicken Fritz och en öl med god mackor på "Billingen", som låg strax intill Järnvägen i Skövde. Det blev en del dans till fina dansband på T2 också. "Lönen" höjdes till 3.40, när jag blev vice korpral och då fick jag vara "ute" till 23 00! Annars 21 00!
När jag "muckade" som korpral, kvitterade jag ut 200 kronor.
Nu blir det bröllop!
HUSKAVALKAD.
Här bodde vi på Blåsippevägen i Oskarshamn.
Vi kom från Oskarshamn till Falköping 1978, efter ca 18 år i "exil".
Huset på Torsgatan 18 köpte vi för 293 000.- som jag sedan under ca 6 månader renoverade "från topp till tå" för ca 500 000.-
Det var inte så lätt alla gånger att få hantverkarna att göra det man ville, när man ville.
Under denna tid pendlade jag mellan Oskarshamn och Falköping, varje helg ca 27 mil enkel väg!
Huset såldes sedan för ca 1,8 mkr år 2000 . Det var en mycket vacker och ståtlig byggnad på tre våningar, med öppna marmor-spisar och vackra ek-trappor, två stycken 157 kvm lägenheter i de två första planen och två mindre lägenheter på tredje på ca 140 kvm tillsammans.
Vi hade även ett litet torp som vi gav 125 000.- för. Det låg vid golfbanan ute vid Berga egendom som vi kunde koppla av i.
Fastighets-EKONOMI.
Det har alltid varit rätt att placera pengar i fasta värden som t ex. fastigheter. För min del så startade det med en lägenhet i Västerås 1960, som då kostade 2 400.- Vi fick nästan dubbelt så mycket när vi flyttade till radhuset i Jönköping 1963 , som kostade 6 000.- i insats. Detta radhus friköptes och såldes sedan för 143 000.- 1968,samma pris som kedjehuset i Ljungsbro kostade samma år. Detta såldes sedan 1974 för ca 250 000.- Vi betalade ca 500 000.- för fastigheten i Oskarshamn, denna såldes för ca 800 000.- 1978. Sedan hamnade vi i Falköping och betalade ca 300 000.- för huset på Torsgatan 18, som såldes för 1 800 000.-, då påkostat för ca 500 000.-
Vi betalade 850 000, för fastigheten på Danska vägen 78, som såldes för 1 995 000.- år 2009.
Här bodde vi på Danska vägen 78 mellan åren 2000-2009! en "dubbel tomt" och en bo-yta på 125 kvm i varje plan!
Nu bor vi i ett hus på 105 kvm på Vändskivegatan 2 på, "Ankeborg" i Falköping.
Min kära Hustru Ann-Marie!
Min härliga hustru Ann.Marie!
Hon fick tyvärr "en stroke", 2005 och blev drabbad på höger sida. Men hon kämpar och klarar sig ganska så bra i alla fall!( Hon fick två till, en på vänster sida och en som påverkade sido-synen, men de blev ej så besvärande.)
Strandsnäcka på beachen i "Kanarieholmarna!"
1959 träffade jag Ann-Marie min nuvarande vackra flamma,
hon gör det bästa av det mesta och vi tycker ganska samma. Men inte när hon säger: "NU- meddetsamma!"
Här är vi på Torsgatan 18, JULAFTON 1989!
Till Julen vi ofta klädde oss lite extra fina
så att vi kunde med alla andra julprydnader skina
FLYTTEN!
Efter sju långa år på Facit/Åtvidabergs Verkstad i Falköping och 23 år i Falköping, var det dags att hitta på något nytt tyckte jag!
Min bror Ronny och jag funderade på att starta "L-Bergs Kontorsmaskiner", mitt över Facit där Sundbecks speceriaffär just hade flyttat ut, då granne med biografen Roxy. Vi skulle sälja Olivetti, samt Kinnarps kontorsmöbler. Men det blev inte så.
ANNONSEN.
En dag hittade jag en annons i DN, att Friden-Kontomation, sökte en "Rälscode-tekniker." Eftersom jag reparerat några spårkalkylatorer på SJ, tänkte jag att det kanske kunde passa mig.
Jag ringde upp dem och de blev intresserade till att träffa mig.
Ann-Marie tog på sig sin mammas päls för att imponera och vi tog tåget till Stockholm, där vi bodde hos min momor Linnéa Wallin på Hornsgatan 92.
Sedan tog vi tunnelbanan ut till Larsbodavägen i Farsta där företaget höll till. Vi blev bemötta av, fina människor med fina namn, Direktör Bertil Sprinchorn, Disponent Göte Wester, Servicechef Bertil Jerbéus, kamrer Eriksson, sekreterare, fru Eriksson samt en tekniker Westerlund i fin vit rock.
Jag blev visad en maskin,som hette Friden Computyper CTS!
För det första var det inte en "rälscode-tekniker" det sökte, utan en "remscode-tekniker", det var feltryck i annonsen!
Nu fick jag se den tidens mest avancerade "datamaskin", som bestod av en Flexowriter, som kunde både stansa och läsa 8-kanals hålremsa, samt beräkna fakturor. Under bordslocket fans det "steppingswitchar", relä, samt en härva med kablage. Undertill i en låda fanns det en solenoidstyrd mekanisk kalkylator.
För att erhålla den lediga platsen i Västerås var jag tvungen att först klara en kurs i Stockholm på tre veckor, som normalt var på fem i Nijmegen i Holland.
Det skulle bli tre tentor, en varje vecka. Om man inte klarade dessa var det bara att åka hem igen.
Efter att ha sett detta "Underverk", fick jag nu lite "fjärilar" i magen så klart.
För att klara mig undan med hedern i behåll, så begärde jag 1 600.- /månad i lön. Detta var betydligt mer än de 600.-/månad jag hade på Facit.
De undrade då varför jag ville ha så mycket betalt! "Jag kan engelska också, svarade jag!"
De drog sig tillbaka och hade en liten överläggning. De accepterade mina löneanspråk!
Så, det var bara att "gilla läget!"
Vi var 9 man på kursen och efter tre veckor var vi bara tre kvar. Jag hade lite tur på en fråga: "Om maskinen läser i kanal 1-2-4, vad händer då? Jag svarade stansar! Min norske lärare, som hette Björn Hoelstad gav mig rätt ändå, detta tack vare att "stanse" betyder stanna på norsk, vilket nu maskinen gjorde, då 1-2-4 var en stop code!
Så kan det gå!
Jag bodde hos mormor och pendlade mellan Slussen och Farsta, under studierna
Sedan flyttade Ann-Marie ,vår nyfödde son Anders till Västerås den 9 januari 1960.
Mamma Britta var med på flytten, som Arthur Gustavsson flyttfirma i Falköping ombesörjde.
Jag köpte förresten hans sons hus på Danska Vägen, när vi efter arton i "exil" år återvände till Falköping.
Världen är liten ibland.
Friden-Kontomation i Västerås.
Flyttade till Stockholm och Västerås 1960 och fick tron
på ett dataföretag, som hette Friden-Kontomation.
Samma år fick vi en son som heter Anders gunås.
Sedan ställde vi kosan till Västerås.
ANDERS
PER
År 1963 kom pojke nummer två som heter Per till världen minsann,
jag har man rott ut båten, så får man väl ro den i land…
Per står här med diplom från att ha räddat en grabb på isen i Göta kanal.. Medalj blev det även!
Carnegie-belöning blev det!
Som servicetekniker jag reste runt och lagade datamaskiner,
fick se mig omkring i Sveriges fagra land, men möttes ibland av några sura miner.
I Malmö vi bodde en kort sejour,
skåningarna är faktiskt trevligare än man tror.
Friden-Kontomation i Västerås.
En liten Geografi-historia.
En rolig episod var när jag hade "sommarjour", tillsammans med Direktör Bertil Sprinchorn, som då befann sig i Stockholm och tog hand om alla inkommande samtal under "semestertiden!"
Hur som helst så ringde han mig en eftermiddag när arbetade i Västerås, att det var fel på en maskin på Sandvikens Järnverk. Jag åkte dit tidigt dagen därpå och fann då ett nytt meddelande att jag skulle åka till SKF i Göteborg.
När jag kom till Göteborg. Puh! Där fanns ännu ett meddelande att det var problem på Lomma Eternit i Lomma. Jag ringde till Lomma och fixade felet på telefon. Sedan ringde jag upp Sprinchorn och sade att allt var fixat. "BRAU!" Sade han, som var skåning!"
Då undrade jag! Vad hade Direktör Sprinchorn för betyg i Geografi i skolan? Hursau? Frågade han? Samtidigt som han kom på hur det var möjligt för mig att fara fram -och tillbaka över Sveriges avlånga land med enbart en VW på detta viset!
Jag berättade hur det hade gått till!. Han hade bra humor och tyckte att jag var en kul kille!
Det var ju bra åkt och jobbat i alla fall.
Han "harrangerade" mig senare, när jag byggt om en "TCPC-anläggning" på SAAB-ANA i Nyköping, med supé biljetter till "Portalen" och en extra månadslön, när jag då jobbade i Jönköping.
Här ser vi broder Ronny, Strömbom, jag själv, Stig-Ola Lövgren och Carl-Olof, som servade den tidens DATAMASKINER i Jönköping.
Till Jönköping kom vi hösten-63,
en tid i Holland och Norge hann jag vara i mé.
FRIDEN, Nijmegen, Holland Berg en dal training Center.
TULLEN i DANMARK.
Han gav mig besked om att jag skulle visa upp ett papper i tullen i Helsingborg, där de skulle konfiskera det som var för mycket när jag kom till Sverige.
När jag anlände till Helsingör mycket tidigt på morgonen kom jag ombord på ett "posttåg" och fick ställa bilen längst fram. Väl framme i H-borg kockan 0500 fanns ingen tull öppen.
Jag åkte hem och vågade sedan inte använda min flaskor på ett år.
Men ingen hände!
Utbildningscenter i Oslo,Grefsenkollen, Norge.
Flugfiske.
Jag knöt laxflugor och svängde mitt spö,
i Norska älvar och på Hökensås i nästan varenda sjö.
FISKEPOLISEN I NORGE.
Vi hade just haft semester och hade en vecka kvar så träffade vi Gunnar Olofsson med fru och småpratade lite.
Gunnar hade varit europamästare i tyngdlyftning bl a.
Då säger hans fru att vi fick gärna åka och fiska om vi ville, de visste hur fiskeintresserade vi var. Det tog inte lång stund innan vi hade lastat VW- bussen och for iväg. Vi turades om att köra tills vi kom fram till Stjördalsälven utanför Trondheim.
Jag gick ut i älven och fiskade, men snart kom det en fiskepolis och ville se på fiskekortet, vilket jag hade. Det var bara så, att det inte gällde på den sträckan jag stod. Polisen bad mig följa med, så skulle han visa var vi fick vara.
Nu ropade jag på Gunnar, som inte svarade, så jag åkte ensam med polisen över bron som syns i bakgrunden nedtill. Väl uppe på denna bro står nu Gunnar.
När jag stannar bilen för att ta upp honom, låtsades han inte känna mig.
Nu fick jag förklara hela situationen och han köpte den.
Jag förstår att han inte ville bli tagen, eftersom man då blev av med all utrustning utöver böterna. Kul tyckte även polisen!
Sedan hade vi härligt fiske med öring och harr en hel vecka!
I DENNA BUSS BODDE VI!
En dag åkte vi till ett speciellt "Harr-Ställe" för att fiska! Det var bäst på natten, som då var nästan lika ljust som på dagen. Vi lade oss i bussen för att invänta rätt tid, men vaknade inte förrän på morgonen. Shit! Det var bara att åka ca 20 mil tillbaka igen för att fiska lite mer lax innan hemfärden.
Med husvagn och husbil vi kuskade omkring lite överallt,
många norska älvar vi besökt, och ibland var det ganska så kallt.
DATASAAB i Linköping.
Sommaren-68 började jag på Datasaab i Linköping,
där upplevde jag många intressanta och trevliga ting.
Jobbade med teknisk projektering,
planering, marknadsföring, PR, reklam och koordinering.
För företaget Mohawk- Data- Science i Zürich och Köln,
som produktchef, jag hade Skandinavien agenturen,
det var en helt fantastisk tid, och då var det inte många som lade på luren.
Även en firma som hette Words jag hade,
svenska och engelska jag översatte och några då gladde.
För finansministrarna, Gunnar Sträng, Myrvold, Baumsgaard, samt, Per kugghall, Gunnar Lindström, Viggo Wentzel, Curt Mileikowsky och andra prominenta personer. Jag informerat om Sparbankernas integrerade betalningssystem on line (SIBOL), och Nordiska Terminalprojektet, (NTP) för många miljoner.
Här sitter jag i Wien och informerar om våra Sparbanksterminaler. Vi var först i världen och blev ganska så stora med dessa terminaler,
men Curt Mileikowsky på "stora" Saab han hade andra planer.
Viggo Wentzel och vi andra på DATASAAB, som var bankterminals-intressenter.
Blev istället omsprungna av Philips, Nixdorf och andra konkurrenter.
I Ljungsbro invid Cloetta och akvedukten i ett kedjehus vid Göta kanal och med en husvagn vi bodde.
I November-71 fick grabbarna en syster som heter Jenny, det var väl ingen som trodde.
Heda Ridklubb.
På Hedas ridklubb en häst som hette Rival ("kola") jag red,
efter tio lektioner det i ändan sved.
Vi bodde vid Blåsippevägen.....
Tennis.
De har båda vunnit DM och Anders även SM genom åren!
Tennis vi även började spela på denna ort,
för Anders som bl.a. vunnit SM, går det numera som smort.
Vi erbjöds att spela för Dunlop minsann,
men nu är det längesedan jag över grabbarna vann,
men att vinna som "far och son", i Linköping jag dock hann.
Odd-Fellows, Lions och JC även efter mig sänt, i
Lions och JC blev jag vald till president.
Gylling.
GYLLING Oskarshamn.
Till Gyllings i Oskarshamn som marknadschef och vice VD jag kom hösten-74,
sålde mönsterkort och multilayer, men dom var ganska så dyra.
Fyra år jag gav dem.
Höjde omsättningen från tretton miljoner till tjugofem.
Jag var även i Heidelberg
För att på tyskan sätta bättre färg
Proffsig HÄNDELSE!
Anledningen till att jag fick sätta mig på skolbänken gen berodde på en affär jag gjorde med Siemens i Augsburg på 2,6 mkr, som de då absolut ville ha i svenska i kronor, nu bar det sig inte bättre än att vi devalverade 16%!
Denna vår vinst ville Siemens att vi även "rabbaterade " dem med, vilken jag inte gick med på, eftersom det inte drabbade dem, det var bara Gyllings som tjänade extra på affären!
De meddelade då min chef Bertil Gylling, att de ville förhandla med någon, som kunde bättre tyska!
Jag föreslog då min chef att åka ned till Heidelberg ett par veckor på en "EF-kurs", för att fräscha upp tyskan och sedan ta kontakt med Siemens igen. Detta gjorde jag och åkte sedan ned till Augsburg, för att på nytt förhandla. De blev förvånade att se mig komma ensam igen! Nu berättade jag för dem vad jag gjort, de blev lite "skämmiga" och gav mig en eloge.
Det slutade med att jag åkte hem med en lika stor order till på 2,6 mkr, men då i D-Mark!
Jag fick lämna 8% rabatt på den första ordern, så vi delade "vinsten" fifty/fifty på den!
Bra jobbat tyckte Bertil Gylling!
Här håller jag i styrsystemet till Flygplanet "Viggen!"
Det var en fjäder i "hatten" att få denna, för GYLLING , så eftertraktade, viktiga och ärofulla order!
Tennis.
Tennisfamiljen Lundberg kom till Oskarshamn.
Bemöttes med en riktigt stor famn.
Vi åkte båt, fiskade, byggde tennishall och hade det bra vid ostkustens stränder.
Blev även invald i Rotary som tog mig väl omhänder.
Underwrites Laboratories (UL-märkt))på Long Ireland som kontrollerar den godkända halten.
Samma sak gör de nästan i Borås på Provningsanstalten (S-märkt)
Blinkersproblem på Manhattan.
Här i hyrde jag en bil som höger blinkers inte fungerade på. Det var bara att kolla på Manhattan-kartan hur jag enklast kunde ta mig tillbaka till Hertz igen. Det var enkelriktat på varannan gata, så det var bara att köra vänster, vänster, vänster o.s.v till jag hamnade hos Hertz och fick en ny bil att ta mig till Long Ireland igen.
Ute i Europa, USA och Fjärran Östern.Har jag även höjt den Västgötska rösten.
FLYGRESOR.
Det var mycket flygande i Europa och Skandinavien, när jag bodde i Oskarshamn. Med deras "Twin-Otter", som sedan störtade, flög jag väl ett hundratal gånger till Bromma i Stockholm.
Det var besvärligt att landa på flygfältet i O-hamn, eftersom vinden oftast låg på från "vänster".
Många gånger blev det Emmaboda, detta, efter att piloterna frågade oss om de skulle försöka en gång till, efter TRE försök!
Ibland skjutsade Tullarna och personalen mig hem, Ann-Marie, som då stod i fönstret och väntade blev ibland lite uppskärrad, innan hon såg mig. Det kunde ju varit ett tråkigt besked, dessa uniformerade herrar hade att lämna!
En gång flög jag med en Caravelle, som skulle landa i Jönköping i ett mycket besvärligt snöoväder. Efter att ha satt ned planet med ett värdigt brak, så att allt vårt bagage, som då låg i öppna hyllor, for i golvet och vi kanade längs banan, tills landningsljusen tog slut och vi for av banan.
Vi klamrade oss fast vid stolarna, då hörde vi en något "förfriskad" smålänning yttra: "Ta till höger när vi kommer till Boråsvägen!"
Jag skulle sedan vidare till Norrköping, men det fick bli med buss.
Ett flertal gånger flög jag med "Holmströms Flyg" lite mindre "kärror!" Normalt skall det finnas två piloter i planet. En gång när vi flög från Bromma fick jag bli Co-Pilot och sitta fram med huva och agera pilot tills vi kom fram till Västervik, där de andra skulle gå av.
Fick prova på hur det var att "ratta" ett plan på hemvägen, vilket var en ny upplevelse.
En annan gång i augusti kom jag från Oslo via Bromma och Holmströms flyg.
När vi skulle åka så blev det fel på planet, som var en "Tvin-Otter" , som på bilden ovan. Det hämtades ett nytt plan från Karlstad.
Vi var några stycken, som då tog fram lite ät -och drickbart under tiden.
Sedan bar det iväg igen, då hördes ett starkt gnisslande ljud när vi lyfte, varpå jag sade:"Faén nu lossnade det där hjulet igen och då får vi landa på vattnet som vanligt!"
Det var en tjej med, som skulle träffa sin kille för första gången och flygningen, var ävcen det premiär för denna tjej.
Hon blev förstås orolig,men vi "grabbar", som var lite glada efter vistelsen i Bromma, höll färgen och sade att det ordnar sig.
Du för byta om bakom draperiet, så fixar vi resten.
När vi närmade oss Oskarshamn lättade vi på oron och bekände att vi bara hade skojat!
KUL!
Med Holmströms Flyg vi for till många ställen
Ofta kom vi hem ganska så sent på kvällen.
Genom åren har det varit många turer
med olika agenturer
Jag haft med skandinaver
-tyskar-tjeckier-österrikare-spanjorer-engelsmän-amerikaner-taiwaner och japaner.
JAPANRESAN.
Den vilande vulkanen Fuji som är 3.776 meter över havet i sin dimma.
Det är knappt att man från flygplanet den kan förnimma.
Här passerade jag en gång den 30 Juni 1989, när jag skulle till Osaka via Tokyo.
First Class!
När jag kom till Arlanda undrade personalen om jag kunde tänka mig att byta från Business till Första Klass från Helsingfors?Detta för att några japaner ville sitta tillsammans i Business!
Givetvis accepterade jag detta, men jag informerade dem att jag skulle möta Ola Harsheim i Helsingfors, som kom från Oslo, om även han kunde få byta.
Detta ordnade sig utan min gode väns vetskap. När jag sedan mötte upp honom i H-Fors sade jag: "Du har varit så trevlig och hjälpsam i alla våra affärer, därför bjuder jag nu på 1.Klass till Tokyo!" Dette går ikke an, tyckte han, eftersom denna biljett då kostade ca 45 000.- och vår biljett ca 5 000 osv.
Men vi gick in i 1.klass loungen och blev serverade allt vad man kunde önska.
Sedan var det bara att njuta av all den goda maten och det goda utrymmet.
Även när vi bytte plan i Tokyo till Osaka, åkte vi 1:klass ensamma med blommor som välkomst. Det var en lite speciell upplevelse.
Jag berättade givetvis sanningen för honom lite senare.
På hemvägen flög vi via Moskva, där vi mellanlandade för att planet skulle städas.
När vi skulle gå ombord igen, fattades en passagerare, nu fick vi gå av planet igen och börja identifiera vårt bagage mm.
De var oroliga att det kanske fanns en bomb i planet. Efter en bra stund, så hittade man en dam, som hade somnat på en toalett, då var det bara att gå ombord igen.
Nu upptäckte min gode vän Ola ( som hade tagit en whisky för mycket), att han inte hittade sin plånbok med pengar och allt annat i.
Det blev några oroliga minuter, innan en SAS - värdinna meddelade, att hon hittat den mellan sätet och kabin-väggen, detta innan städpersonalen kommit ombord, gissa om det blev glädje och "hittelön!"
ANNORLUNDA GOLF på ARIMA ROYAL GOLF CLUB i JAPAN.
I omklädningsrummet lämnade jag in mina kläder till personalen.
När golfrundan var färdig, med bastu och heta bad, var det bara att hämta ut sina ny tvättade och nystrukna kläder igen.
Vi var fyra stycken och blev tilldelade var sin kvinnlig caddie, som körde golfbilarna på en särskild "elbana", där de fjärrmanövrerades.
Det fanns rastställe efter vart fjärde hål med förfriskningar. Efter 9-hål blev ca 2 timmars lunch. Sedan ropades våra namn ut och vi avslutade rundan, som tog hela dagen.
Det var få japaner, som hade möjlighet att spela, beroende på liten tillgång av banor,
dessutom var det mycket stora kostnader för medlemskap och green-fee.
Mina vänner som var medlemmar, fick ändå betala en avgift för att få spela på den egna banan, utöver min "gäst-greenfe."
Jag såg att det fanns avgift på 25 000.- Yen, som jag nu inte kommer ihåg kursen på.
Det kostade säkert en "tusenlapp" för mig, minst.
Efter rundan lämnade de bara in sina bagar, som de sedan meddelade klubben, vart de skulle spela nästa gång, så fanns deras utrustning där.
Ohtsubo´s död i Falköping.
i Falköping den 28.8.1991!
Tyvärr så dog min vän Ohtsubo av hjärtinfarkt, när han hälsade på mig i Falköping i augusti 1991. Ann-Marie och jag fann honom liggande på golvet i hotellrummet på S:t Olofs Hotell.
Tack vare att han köpt sina biljetter hos American Expresskortet, så fick jag möjlighet att ordna så att hans fru Mariko och dotter Tomomi, fick åka gratis till Falköping och "hämta hem" honom.
I Fkg hade jag ordnat i liten vacker begravningsceremoni i kapellet på Lasaretts-området med vår präst Magnusson.
Jag hämtade dem på flygplatsen Axamo i Jönköping och vi åkte en vacker liten sommarväg utmed sjön Stråken till Falköping De fick se hästar och kor och klappa på dem.
De hade inte sett dessa djur i verkligheten. De bodde i Takaishi,Takashinohama utanför Osaka, där kostade enbart en parkeringsplats ca SEK4 000.-/ månad !
Det var mycket "trångt" och dyrt att bo i Japan! Enbart i Osaka människor bodde det på den tiden ca 7 000 000 människor!
Vi hade det så bra vi kunde tillsammans, med sightseeing på Hökensås och Hjo,
med omgivningar i mycket vackert sommarväder. .
De reste sedan hem med den blyplomberade kistan och en "balsamerad" Ohtsubo till Japan, för att där begrava honom "på riktig!"
Jag fick Ohtsubos läsglasögon för att jag skulle "se åt honom", som hans bäste vän.
Jag tackade och sade: DOMO DOMO ARIGATO! Vilket betyder Tack så hjärtligt mycké!
Hans ena dotter Tomomi och jag håller fortfarande kontakt via e-mail och Facebook!
Tillsammans med några kamrater från Taiwans huvudstad Taipei.
På en liten "flagg-galej".
Många viljor och många olika "vaner."
Bidrog till intressanta marknadsplaner.
På Swedish American Chamber of Commerce i US-Trade Center, som nu inte finns mer,har jag varit med ett ben.
Ätit kräftor från Chicago med bl.a. Percy Barnevik, Ulf af Trolle och Arne Thorén.
Lite sightseeing! San Quentin i bakgrunden.
TJECKOSLOVAKIEN-TJECKIEN-SLOVAKIEN.
Under ca 25-år besökte jag detta våldtagna och ockuperade land, jag fick uppleva kommunismens "tillbaka-gång" och andra mycket lärorika händelser.
Med tjecker och slovaker jag gjort affärer med sedan tjugo år tillbaka,
fått en nära inblick i vad den tappre soldaten Sveik, och hans vänner genom kommunismen fått försaka.
TULLEN/GRÄNSEN
Under andra världskriget blev Banská Bystrica centrum för anti- nazistiska oppositionen i Slovakien när Slovakiska nationellt uppror , en av de största antinazistiska motståndet händelserna i Europa, lanserades från staden den 29 augusti 1944. Den rebeller besegrades den 27 oktober, emellertid, och Banská Bystrica var kort ockuperat av de tyska styrkorna innan det befriades av sovjetiska och rumänska trupper den 26 mars 1945. Efter kriget blev Banská Bystrica den administrativa, ekonomiska, och kulturella nav i centrala Slovakien. Det har varit en universitetsstad sedan 1950-talet. Dess största Matej Bel universitet grundades 1992.
De gånger jag åkte tåg till Tjeckoslovakien genom Östtyskland, klev tullen på vid gränsen med militärer, som hade dragna K-pistar och schäferhundar. De genomsökte allt bagage, kollade kvitton etc.. Det tog en jäkla tid och var mycket "skämmigt", att se hur de mycket bryskt behandlade sina medmänniskor. Inte undra på att det finns mycket hat mot "överheten" här i världen!
På den tiden var man tvungen att växla in pengar i banken, som sedan förde in summan i passet. När man sedan handlade skulle kvitton sparas. Dessa skulle visas upp i tullen tillsammans med de inköpta varorna. Stämde inte detta konfiskerades de varor man ej hade kvitto för. överskjutande Tjeckiska kronor skulle växlas in igen. Det förekom mycket "svartväxling", där man kunde få tre ggr kursen, som man givetvis levde mycket gott på. Det gick ju bra att spendera dessa "kurs-växlade" pengar på mat bland annat.
Kommunisterna som hade "boken" hade egna affärer som jag tror hette "Tzusex", där handlade
de med US - Dollar med varor som normalt ej fanns i vanliga butiker.
När vi åkte skidor i "Banska", där Ingemar Stenmark höll till, kom det "kommunister", som bara åkte och ställde sig framför i kön. En gång kom två stycken och ställde sig framför mig. Jag upplyste dem om att kön är där bakom! De visade mig en "kommunistbok" med stämplar och menade att de hade företräde. Inte när jag är här i varje fall sade jag! Samtidigt upplyste jag dem om det okamratliga och dumma i deras "tilltag!" Vilket inte skulle leda till något positivt. Eftersom jag var där med mina söner i backen, så kände jag mig ganska så trygg. De blev lite konfunderade, eftersom jag tittade på dem med mitt "onda öga!" Detta resulterade i att de snällt lydde mitt råd, vilket gav applåder bland de övriga "Svejkarna!"
Jag undrar verkligen varför någon blir kommunist? Kan de inte läsa?
Kommunismens fall 1989.
Historien borde väl i alla fall ge dem några funderingar. Hur kan en sådan "ideologi" ha ett grepp om så många människor även i Sverige, det är för mig ofattbart? Inte ens med tanken borde man bli kommunist!
Den kommunism jag påträffat genom mina resor, liknas mest som korrupterad "DIKTATUR!"
HOBBY.
Rita, måla, illustrera och berätta, med penslar och penna jag alltid tyckt.Foldrar, broschyrer, tavlor och kompendium har blivit både sålt och tryckt.
I Oktober-78 kallade Ekström och Blohm mig till Falköping hem igen.
Faktiskt ganska trevligt att träffa mången kär vän.
Ekström och Blohm AB i Falköping.
Där sålde jag guld, silver och ädla stenar som grossist
Med hopp om att få firman på grönare kvist.
I Antwerpen och Tyskland jag fabriksutbildning fick.
Vilket gav mig en extra kick.
I nio månader jag pendlade mellan Falköping och Oskarshamn.
Men i Juli-79 var alla åter i min famn.
Våren-82 jag i plånboken tog ett djupt tag.Köpte Ekström och Blohms Aktiebolag.
I guldsmedsbranschen har jag vunnit några priser, uppsatta av "De Beers" i London, detta för manschettknappar ring och hänge.Trots att inte varit i branschen så länge.
Prinsessan Lilian och Carl Bildt, har blivit förärade ädla ting.
Från min design och guldsmedsstaden Falköping.
För fin PR till Sverige av Sveriges Ambassader uti världenJag blev av Kungen och Drottningen harangerad.
Hela familjen därför till New Sweden-88, i Blå Hallen blev inviterad.
New Sweden 1988.
En pampig upplevelse!
Här har vi det riktigt bra!
Grekland Volos 1993.
Till Volos i Grekland blev jag inbjuden att tillsammans med andra européer att hålla föredrag.
Detta för Sveriges övriga guldsmedsföretag.
Royal Guld och Silver i Skövde.
Min hustru Ann-Marie och jag har haft butik i Falköping och Skövde, samt några agenturer i guldsmeds-branschen.
Som förbättrade "rulljeansen."
TUFFINGEN URBAN!
Vi sålde mycket bra med matsilver och vann flera tävlingar, vilket resulterade i att vi blev bjudna på resor både till Kina och USA.
Under vistelsen USA hände det att Ann-Marie och jag gick en morgonpromenad efter frukosten på Manhattan, innan vi skulle till Madison Square Garden, för att titta på ishockey mellan USA och Sveriges "Slocknande" stjärnor samt en presentation av boxarna Floyd Patterson och Ingemar Johansson.
På vår morgonpromenad tittade vi i ett skyltfönster med skor, då infann sig även en ung "negerkille" tätt intill Ann-Marie.
Han drog sig snabbt tillbaka och jag förnam att han tog med sig något i farten.
Jag sade till Ann-Marie: " Han tog nog faén nå´t för dig, varpå jag grabbade tag i hans överrock och drog den nedför hans axlar så att han satt i ett "skruvstäd".
Han sade: "What are you doing "man", release my coat "man", detta upprepade han ett flertal ggr , medan jag kände igenom hans fickor. Jag hittade först en gul plånbok, sedan en svart. Den är min sade Ann-Marie, med sin öppnade handväska som han snott den ifrån!
Ja, vad gör man? Ta ned honom till, "Spanarna på Hills Street!" var ju ingen idé!
Eftersom det nu var inget mer att bråka om.
Först skällde jag ut honom och sedan gjorde jag ett par "släggvarv" och kastade ut honom på gatan.
Han fixade till sin rock och gick därifrån som "Rosa Pantern" ungefär!
En gammal negress satt vid sidan av oss på trottoaren och sålde tidningar.
Hon viftade med handen och tyckte att jag var en "tuffing!"
Ann-Marie myntade de bevingade orden: "You are my HERO Urban!"
Efter några minuter fick jag en liten chock och tankeställare!
Tänk om han hade haft både pistol och kniv?
Detta var en ren reflexrörelse, som jag lärt mig i det militära om hur man snabbt övermannar någon etc...
VIDEO-CAMERA-NEGER-PROBLEM.
På vägen upp till avdelning åkte jag i en öppen rulltrappa och där var det ytterligare två "negrer" som skulle passera tätt förbi mig. Jag var nu på min vakt och knuffade till dem båda två med orden: "Take your distance
men!" De höll på att trilla av rulltrappan! Undrar om de enbart ville förbi?
Hur som helst så kom jag till en enorm foto-avdelning som hade allt! Jag frågade då efter batterier till min videokamera. Det har vi tyvärr inga sade expediten! For haven´s sake I said! You must have that, because you ar selling and so on... Men han stod på sig, varpå jag bad att få prata med hans chef.
Det gick bra och sedan kom det en elegant "neger", som undrade vad jag ville?
Jag framförde mitt ärende! Han replikerade: "I have everything you want sir, one-hour,two-hour and three hour batteri! I can even load your present batteri and then lend you one during that time! Men sade jag: Er kollega påstår att det inte finns några? Do not listen to him, he his from Chicago!
Wy don´t you get rid of him I said? Problem with the union sir!
Jag fick mitt batteri!
"JOHN WAYNE!"
Men då kom en polis i form av "John Wayne" fram med sina puffror och sade att där fick jag inte vara. Jag förklarade för honom var jag kom ifrån mm, han gav mig ca tio minuter att filma, men sedan var jag tvungen att gå därifrån.
CH. Dahlinger i Lahr, som vi hade fint samarbete med i många år. Jenny sitter tillsammans med fru Dahlinger och Ann-Marie till höger om "Pappa" Dahlinger! 1990 i April.
Ekonomichefen hos Dahlinger hade en fin BMW 470, som jag köpte och tog med mig till Sverige. Efter en del trassel med avgasreningsintyg och annat så blev den "svensk!"
STULET KREDITKORT i BASEL.
En dag innan jag skulle gå till sängs på mitt hotell i Basel gick jag en sväng i området. Snart hörde jag härlig dixielandmusik. Kollade in stället och fann där två goda vänner, som vinkade in mig.
Efter en stund kom en kille in och undrade om han fick sitta hos oss, eftersom det var i stort sett fullsatt. Ok tyckte vi!
Han blev tacksam och bjöd på en hela fin whisky. Sedan bar det iväg till en fin nattklubb, där han bjöd på Champagne, mat och annat Han var mycket glad, trevlig och allmänt uppåt, då han hade haft stor lycka med ett vernissage, som han påstod.
Vid fyra tiden på morgonen, ledde jag hem med en av mina norska vänner, som hade fått lite för mycket innanför västen.
Dagen efter på mässan träffade jag en av nattens deltagare och undrade hur det hela hade avlöpt. Flera av gästerna satt nu i polisförhör, beroende på att "konstnären" hade varit anställd som portier och stulit ett kreditkort från en av gästerna!
PRACTICAL JOKE! samt födeledagsfest!
L´escargot, hette en fin liten restaurang, som en av mina vänner bad mig beställa bord på, för att fira sin 40-årsdag på ( Jag fyllde 50år samma dag)
Kamraten hade i alla fall möjlighet att representera!
Vi var sex stycken som knallade ned på det trevliga stället.
Hovmästarinnan fick se mig och utbrast: "Urban, jag har glömt!" Jag kände henne sedan 25.år tillbaka! Hon lovade att snart fixa fram ett bord till oss.
Under tiden fick vi gratis whisky och annat som hon ställde fram.
Jag fick då se några goda vänner från Spanien.
Gick fram till en av dem, som jag fick med på mitt upptåg.
När han gick ut på toaletten sade jag till, Lasse Brodin, som en av mina vänner heter, att nu ger jag tusan i att vänta längre på maten, (låtsades vara mycket onykter) gick fram till spanjorens plats och satte mig ned och började äta på hans tallrik. Lasse blev mycket irriterad och slet mig bort därifrån, samtidigt som Joakim Rocha kom från toaletten och klappade om Lasse.
Då fick vi ett gott garv.
Vi åt och hade det mycket trivsamt.
Hovmästarinnan höll jag ett litet tal till och överräckte sedan ett pärlcollie, samt ett pärlarmband, som TACK för alla fina och trivsamma stunder.
Alla gästerna reste sig upp och hurrade, kvinnan grät en skvätt och det blev många kramar.
På småtimmarna var det bara vi och personalen kvar.
För gott samarbete säger jag härmed till samtliga mina agenturer!
Stahl-Pachu´s, ARTIA, Armrbust, Ruf-Dahlinger, Morris Lindblom, Angelo, Lanvin, Dunhill, Michela Frey, Pierre Cardin.
1990.
Basel - mässan, tillsammans med agenturen Friedrich Stahl.
Dit svenskarna åkte för att göra ett bra val.
En uppvaktad 40-åring i Oskarshamn. 1977.
Här blir det vers av Åke Larsson, Ulf Waltersson och Staffan Zenkert
Kram av min Försäljningschef Åke Larsson
Bordet är dukat och till höger sitter Ann-Maries syster Gunnel och flörtar med Åke Larsson.
Nu är det tjejernas tur att "häckla" mig!
Tacktalet!
Här skålas det för födelsedagsbarnet!
Lite presenter, med Ann-Marie och Jenny i förgrunden.
Ann-Maries lillasyster, Elisabeth, tillsammans med storasyster Gunnel och Åke Larsson.
My town Falköping!
En uppvaktad 50-åring!
Året var 1987.
Min äldste son Anders höll ett fint tal till mig.
Här dansar vi till Rune Andersson orkester. Sievert Blomberg och Reimert Nilsson kollar fotografen.
Rune, "Tre Fas" och en trummis, som jag har glömt namnet på.
Nu sjunger Lahrs Dam-sångkör för mig i Dahlingers regi.
Friedrich Stahl i Birkenfeld bjuder på fest!
Nu är jag påhängd ett "sandwichplakat!"
Albert tecknade ett fin porträtt av the "Number One!"
60 års kalas i London med Roosevelt och Churchill!
60år i LONDON med Ann-Marie.
USA -resan till Anders år 2003 i juli.
.JPG)
.JPG)
I Falköpings näringsliv, var det medlemmarnas mening.
Att jag blev vald till ordförande i deras Fabrikant och Företagareförening.
I Centrumgruppen, Köpmannaföreningen och Näringslivskommittén.
Har jag även haft ett ben.
I Civilförsvaret jag utbildning till stabschef fick.
Det var ingen bra idé, eftersom i stort sett allt jag lärt mig,ändrades på i ett litet kick.
Bilar har alltid varit ett stort intresse.
Att få meka och leka med dem, då var jag i mitt esse
Bilarna.
Båtar och havet har även varit min passion.
I Falköping fick man en annan motion.
Båtarna.
Här står jag på Lasse Brodins båt, "Second Chance" ( Hans första båt tippade i hamnbassängen)vid Göta Kanal. Skepparexamen blev det i Smögen på Maxi 77 och jollar. Överst en Ryds Camping med 75 hk i Oskarshamn.
Motorsport, segling, knyta flugor,tennis och golf jag hunnit pröva på.
I golf har som bäst till hcp 7 lyckats nå.
Bröderna Lundberg
Bröderna Lundberg, Kjell, Ronny och Urban, tyvärr så gick min bror Ronny bort den 9 November 2009.
Tre bröder Lundberg (Kjell-Ronny-Urban)syns på bilden.
Undrar vem som var den största vilden?
BARNBARNEN
Nu är jag morfar och farfar till fem härliga ungar, Alv, Thurs, Elfur.
Martin och Johanna, dom alltid emot mig ler.
Pappa Harry född 14/5 1910, död 20 april 1996 och Mamma Britta Lundberg född 27.7 1918, död 13/10 1993.BARNEN
Jenny Lundberg född 1971
Dottern Jenny bor i Norrland vid Höga Kusten
sköter numera ensam hemmet med alla barnen och står i.
Pratar nu knappast längre med den Västgöta rösten.
Den tiden är nog snart förbi.
Bröllop 2011.
Per har gift sig med Caroline och de står här tillsammans med sina barn, Martin och Johanna.
Per han jobbar på Cisco och har visioner.
Säljer bäst i Sverige, data för flera miljoner
Han gillar även tennis/fotboll, bygger tennisbanor och ger många lektioner.
Anders Lundberg född 1960
Anders fortsatte i guldsmedstraditionen
sålde guld och silver till hela nationen.
Nu är han tennistränare och har flyttat från stán
till Boston i USA, där han även varit gift med en kvinna som heter Nan och hennes barn.
Nu, 2011, är min son Anders "Singel" igen!
Numera är det tennis för hela slanten.
Där på andra sidan Atlanten.
GOLFMINNEN
Här står jag med min gode vän Tony från Rhodos!
Torsten Pellvik (till vänster om mig) och jag spelade "Ving golf Classic" på Rhodos v.43.
Detta 17 år i rad!
S:t Andrews OLD COURSE Scotland. Juli 1989.
Nu har jag varit i "Golf-himlen!"
Bunkershot.
BLÅSA.
En gång när Yngve och jag var på golfturné i Skåne, blev vi stannade av en polispatrull tidigt en morgon. De bad mig blåsa. Jag hörde inte riktigt vad de sade. Yngve bad dem då tala lite högre, eftersom jag hör lite dåligt. Då tyckte jag att det var väl lika bra att Yngve blåste, eftersom han hör så bra. Varvid Yngve replikerade, att det är ingen idé att jag blåser, för då åker du dit i alla fall! Blaus nu för sadan paug! Tyckte den inte så humoristiske skånstalande polisen. Jag blåste och allt var OK! Nu undrade jag om de inte i stället kunde åka med oss till Trelleborg och agera som våra caddies, istället för att stå här och ha tråkigt. Ge däj iväg nu för sadan! Tyckte han! Är det bjutt så är det fängnat tyckte jag! KUL!
Spelar mest golf med Yngve Pettersson, både här och där.
Golfklubben bad mig snällt.
Därför har jag även hjälpt dem ideellt.
Nu är min EGO-vers snart till ända
och jag har inte mycket mer att sända.
Jag känner mig ganska så hemma nu i min födelsestad.
Efter min snart 75-åriga bravad.
Även Falbygdens Idrottshistoriska Sällskap jag också hjälpt
med marknadsföring och lite hemsideinformation.
Tysklandsresa.
Med min svåger och svägerska Otto Dehli och Gunnel Molin.
Vi åkte i deras flygmaskin så fin.
Till Flensburg i Tyskland i mycket fint väder.
Jag köpte bland annat en kavaj av äkta läder
Ibland åker vi en sväng till Sandsnäs för att komma ifrån sta´n.
Hälsar då på Ann-Maries lillasyster Elisabeth och hennes Dan.
Hela familjen Lundberg 2011.
Här sitter nu hela familjen hos Jenny minsann.
Synd att vi bara kan hälsa på henne ibland.
Jag har haft stor tut med mitt liv.
Med en helt underbar familj utan större kiv.
Som alla fått vara friska och krya.
Vad mer kan man önska när jag nu sitter i min lya.
Det är ganska så kul med Facebook och Twitter.
För under vintern jag mest vid datorn sitter.
Och knappt något annat gitter.
_06-08-08_046.jpg)
Nu blir jag Rookie från röd tee nu i vår.
_06-08-08_046.jpg)
Nu blir jag Rookie från röd tee nu i vår.
Eftersom jag fyller 75 detta år.
Mina ”rättesnören!”
”Har man inget gott att säga om någon, kan man lika gärna vara tyst!”
"Hålla sig till sanningen, så slipper man komma ihåg vad man sagt!"
"Det är handlingen som räknas!"
Lite ”Försök” Filosofi.
Försök synliggöra det som är viktigast när man prioriterar.
Försök skapa en upplevelse av det man gör.
Försök ställa Fokus och agera på detta.
Försök skapa tillit till varandra.
Försök skapa trivsel och meningsfullhet i det man gör.
Livet-det är inte de dagar som gått utan de dagar man minns!
Det bästa med framtiden är att den bara kommer en dag i sänder!
VÄNSKAP.
Min dikt till Ann–Marie!
Tillsammans.
När kvällen kommer och dagen är till ända.
Lamporna släcks och natten tar vid.
Men ute i kylan står lamporna tända.
Fast inne hos mig råder det frid.
Att få vara tillsammans med någon är en gåva.
Som man kan bli smekt utav.
Och berörd i mörkret när man skall sova.
Det blir då olja på vågor i ett annars så stormigt hav.
Min hustrus mjuka hand som i mörkret mig nuddar.
Hon säjer: Tack för idag!
Två trötta själar på nytvättade ljuvliga kuddar.
Jag har kysst hennes hand så len i mitt varliga tag.
Att sedan tryggt få somna in, med min hustru så nära.
Känna hennes doft och se hennes utslagna hår.
Besinna vad livet har oss att lära.
Att vi skall vara rädda om varandra, ty tiden den går...
