Värt att veta om JANTELAGEN!
Falköping 2007-12-18
Jante är namnet på en plats i Axel Sandemoses något ironiserade (år 1933) bok om det nordiska sättet att trycka ned sina medmänniskor och inte tillåta varandra att vara stolta över sig själva: En flykting korsar sitt spår.
Jante är hembygden, byhålan i småstaden som inte kan se bygdens son eller dotter som en unik vuxen människa med talang och skicklighet.
Jante kan därför i överförd bemärkelse vara en omgivning vilken som helst: arbetsplatsen, klassrummet, skolan, familjen, gänget o s v.
Detta är jantelagen:
Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte tro att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger något till.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Att glädjas åt andras välgång är svårt, eftersom inställningen är att alla skall vara så lika som möjligt.
Denna lag är effektiv för att hämma och trycka ned en människa i skorna, eller hur? Lagen är i bruk dagligdags och överallt där någon försöker komma på idéer, förändra, bana väg, göra landvinningar, rationalisera, hitta på nya lösningar m m.
Standarduttrycket från en Jantemänniska är nog: Så har vi aldrig gjort förr!
Jantelagen handlar egentligen i grova drag om: Att ingen blir profet i sin egen bygd/hemstad!
För att bli godkänd och passa in är det säkrast att inte utmärka sig. Det gäller att vara jämlik.
Det gäller att inte vara allt för kritisk mot sig själv så att man byter ut du mot ”jag” och anpassar innehållet efter det och blir sitt eget Jante så att man dömer ut sig själv och sina idéer vilket skulle bli förödande.
Denna balansgång mellan en sund självkritik och destruktivt självförakt å ena sidan och ett uppblåst självförhävande å den andra sidan är svår och förmodligen en mognadsprocess.
Det bästa man kan göra är nog att ta reda på vem man själv är och vad man duger till. Att tänka: Jag duger som jag är!”
”Jag är bra!
Det bästa vore att skapa en Anti-jantelag som borde innehålla: Du skall tro att du är något. Du skall tro att du visst kan vara mycket klokare (inte i alla sammanhang). Du skall tro att du visst kan vara mycket bättre på/i vissa saker. Du är visst inte sämre än någon annan, du är t o m bättre än många andra.
Alla människor är kvalificerade på något sätt till något som vi passar olika för. Det finns inga okvalificerade människor anser jag, bara mer eller mindre kvalificerade för olika saker. Du duger till massor av saker, backa inte bara för att någon blir avundsjuk på dig. Du har mycket att vara stolt över. Du har kunskaper att lära ut.
Koncentrera dig på vad du själv kan.
Man behöver väl inte vara: bästigast det räcker väl med att vara tillräckligt bra!
Bry dig om dem som bryr sig om dig, de som inte gör det har säkert egna problem. Man kan inte göra alla till lags! Det är bättre att umgås med dem man sympatiserar med och tycker om. De andra som man inte kan/vill umgås med får/måste man acceptera men inte mer.
Du kan säkert le och skratta tillsammans med dem som du gillar. Låt ingen skratta åt dig, använd din humor. Tyck hellre synd om dem som inte begriper bättre än vad du själv anser vara det rätta och ha överseende med deras sätt att vara och var glad att du inte är som dem.
Om man vågar något och tror på sig själv så darrar kanske benen ett tag, men om man inte vågar ramlar man omkull och blir kvar!
Ibland kan det vara spännande att skapa sina egna fotspår än att gå i någon annans!
Vi svenskar har ju ett ord som heter lagom (som är svårt att översätta till andra språk) och det ordet passar nog i detta sammanhang. Det gäller för oss att vara lagom”så att vi inte retar eller upprör vår omgivning. Det gäller att inte vara för mycket.
Jag skulle vilja ha ett samhälle där vi uppskattade varandra mer än vad vi gör i dag. Vi borde vara generösare och glädjas mer över andras kunskaper, trots att man inte har samma själv.
Ofta kan vi lyssna (utan jantelag) på duktiga sångare och musikanter som trakterar sina instrument. Trots att vi själva inte har sångröst eller är musikaliska.
Vi tittar på filmer med duktiga skådespelare, vi läser böcker som duktiga författare har skrivit, vi beundrar vackra konstverk, byggnader.(utan jantelag)
Vi beundrar och finner oss i att många har större talang eller är mer kvalificerade än oss själva på vissa områden, men inte på andra.
När det gäller pengar, bilar och liknande åtråvärda saker kommer Jantelagen in. Vi har svårt att acceptera att någon annan får en högre eller bättre status när det gäller detta.
Göran Persson som nu försöker försörja sig är utsatt för jantelagen.
Främst för att han borde hålla sig på mattan och vara tacksam för de avgångsvederlag och annan ersättning som han erhållit trots att han efter alla år varit Sveriges stadsminister.
Vore det inte bättre för hans partikamrater och andra tyckare att önska honom lycka till när han nu visar att det gå att få jobb igen.
Detta borde ge alla hans partikamrater en kick att tro på sig själva och sin egen framtid när politiken inte längre försörjer dem.
Carl Bildt var utsatt för samma jantelag när han inte gjorde sig av med alla oljeaktier fort nog.
Det är klart att rikets företrädare och andra högt uppsatta tjänstemän och direktörer borde föregå med gott exempel det tycker jag också, men det finns ju gränser hur lång man skall kritisera vederbörande.
Om någon har lyckats med något som vi tycker är bra, kan vi väl säga Grattis!
Vi behöver väl inte vara blyga när vi får beröm och nästan be om ursäkt för att vi existerar.
Snygg kostym du har! Svar: Den har jag köpt för halva priset! O s v. Varför inte bara säga: TACK det var roligt att du tyckte!
I mindre samhällen byter vi bil av samma bilmärke och gärna med samma färg så att ingen märker något.
I större samhällen byter man gärna till något annat märke och gärna med annan färg så att det verkligen märks att man bytt bil. (då har man lyckats i det större mer konkurrensutsatta samhället)
Det sämsta med jantelagen tycker jag är att andra skall bestämma vilken position jag skall inta/ha i samhället.
Det rimmar dåligt med det man fått lära sig. Att man skall försöka ta plats och bli någonting. Hitta sin egen plats i samhället och hitta ett eget utrymme. Det gäller att inte ta för stort utrymme, det märker man direkt i ett grupparbete.
I dag är det nästan Djungelns lag som tagit över i samhället och jantelagen är nästan utrotningshotad genom det nya egoistiska samhällets sätt att leva.
Det gäller att ta för sig överallt. Det finns snart ingen respekt för varandra, varandras egendom, eller hur man beter sig gentemot sina medmänniskor.
Jag tror att jantelagen är på väg att försvinna eftersom människan idag lever i ett helt annat konkurrenssamhälle än tidigare.
Detta märks på att människan idag måste ”marknadsföra” sig själv för att få arbete.
Egoismen tar över.
Hänsyn, kamratskap, ömhet, förståelse får allt mindre plats, nu gäller det att överleva i ett allt besvärligare klimat på många sätt.
Etisk egoism.
Det goda för en själv!
Alltså att alltid se till att man får den största och bästa biten själv!
Det är nu därför viktigt att vi hjälps åt att komma framåt i det nya samhället.
Som numera även består av världsmedborgare (nya svenskar/utlänningar) genom att glädjas åt varandras kunskaper, berömma och uppmuntra varandra och tillsammans dra nytta av detta i vårt lilla land Sverige.
Vi har inte råd att gå på sparlåga utan vi måste tro på oss själva och ta hand om våra talanger så att vi klarar oss i den internationella konkurrensen.
Nu är det på tiden att vi dumpar Jantelagen tycker jag!
En som inte Jantat!
Hälsningar/ Urban Lundberg
