Yngve Pettersson på den gröna ön Ireland.
Jan, Sven-Olof och Yngve väntar på resten av gänget!
Jan Nohlgren
Yngve Pettersson
Sven-Olof Persson
Jan-Ola Leiffler
Bengt-Tore Allert
Vi som var med: Jan-Ola Leifler, Bengt-Tore Allert, Yngve Pettersson, Sven-Olof Persson, Jan Nohlgren, Ove Nilsson, Sven-Olof Svensson och Urban Lundberg.
Populärt med dubbelnamn tydligen, som hälften av deltagarna fick när dom var små, själv fick jag heta Urban efter Urbaniserad, Harry efter Pappa och Georg efter Morfar, Yngve som egentligen skulle ha blivit döpt till Leopold fick sitt andra namn Hans och sedan Erik efter sin Pappa, bara så ni vet.
Efter ett förnämligt förarbete av Jan-Ola och Bengt-Tore, med bokning av flyg, banor med specialpriser, bilar och boende bar det iväg på onsdag morgon från Falköping med Ove och mig själv som chaufförer till Säve flygplats, där Ryan Air tog oss till Dublin.
Vi landade 14.05 i fint väder med idel solsken.
Vi blev blåsta på taxfree, där vi köpte irländsk Tullamore som vi trodde var till vänskapspris, men det visade sig vara EU-priser, hur som helst betalade vi och drog vidare.
Bra hojtarolja kan aldrig blivfa för dyrt.
Sedan hämtade vi våra bilar som Jan-Ola och Bengt-Tore ansvarade för, dessa bilar med ratten på höger sida och växelspaken på vänster, det var väl år 1967 som vi körde på samma sida som irländarna gör nu.
Där vi bodde
Vi lastade ändå in vårt bagage i bilarna gjorde korstecknet, spände fast oss och ställde kosan mot Orley House Bed & Breakfast i Drogheda, som låg ganska mitt emellan Dublin och Belfast.
Bengt-Tore och Ove Nilsson har sina funderingar.
Vi hade beställt tre dubbelrum och två singelrum trodde vi, men pga. Språkförbistring vad som menas med double, single, Kings, Queens och liknande på vad rum med människor heter på Irland.
Vi inkvarterade oss i alla fall i två trebäddsrum och ett dubbelrum och kom på så sätt närmare varandra än vad vi kanske hade trott från början. Sämjan var i alla fall mycket god, ty vi hade nu fått en ersättning för den klubbresa som aldrig blev av till Tyskland.
Sven-Olof Svensson, Jan Nohlgren och Ove Nilsson samsas i rummet.
Vi beslöt oss för att intaga någon form av föda efter att ha invigt anläggningen på sedvanligt sätt.
Vi blev rekommenderade en restaurang som heter Black Bull. Restaurangen kan vi varmt rekommendera, den låg även på gångavstånd. Vi fick ett VIP bord som vi hade nästan varje kväll med olika välsmakande rätter, goda ölsorter, vin och även Guinness som blev författarens favorit.
I samma byggnad fanns en bra affär så vi hade vad vi behövde in the neighborhoods.
Här är det after golf!
De irländare som vi träffade på var fantastiskt trevliga och tillmötesgående, med en härlig humor och en helt annan inställning till livet och varandra än vad vi är vana vid. Detta beror troligtvis på andra traditioner och på deras sätt att umgås på pubar och andra inne-ute ställen. Man har en helt annan erfarenhet med att tala och lyssna än vad vi har i våra numer högljudda offentliga lokaler.
På en Henke-Pub
Att Henke Larsson (Celtic) som spelat fotboll där, underlättade säkert vårt umgänge med dessa helt underbara människor.
Bra frukost fick vi.
På torsdagen efter en irländsk frukost klockan 0630 som bestod av: flingor och mjölk, juice, rostat bröd, två små korvar, ett stekt ägg, något grönt, en skiva bacon och kaffe eller the.
Därefter bar det iväg till vår första bana som heter Pormarnock Hotel and Golf Link som var en kustbana. Vi hade starttid klockan 0900.
En fin tee i härligt golfväder.
Banan hade klassiskt djupa bunkrar som gjorde att man inte alltid kunde slå sig ur dem åt det håll man kanske önskade. Banan var smal och i fint skick.
Posering.
Vi var tillbaka på eftermiddagen efter att ha åkt på en vacker kustväg med milsvida badstränder och tidvatten på ca två meter.
Visst är det vackra träd.
Vi duschade, umgicks med trevlig samvaro. Vi kollade även omgivningarna med gröna öns fantastiska träd och blomsterprakt, särskilt ett Cherry Blossom träd med fullt av vita blommor imponerade oss. Vi drog sedan till Black Bull som tog hand om oss hungriga vikingar från Sverige. John Blund kom ganska omgående denna kväll.
Efter frukost på fredagen klockan 0730 bar det iväg till Malahide Golf Club som låg ganska så nära vår första bana, vi hade starttid 10.00. Mycket bra golfbana tyckte vi.
Sedan blev det ungefär samma ritual som tidigare.
Vi vandrade 20 minuter ned till Drogheda Town, upplevde en genuin irländsk atmosfär, genuina pubar.
Många, många, många kyrkor finns det på Irland. Minnesmärken av krig och annat finns från nästan alla årtal.
Irländarna har ju ett eget språk som jag tyck låter som finska men liknar ungerska i stavningen, staden Drogheda heter på irländska: Brú Na Bóinne.
På lördagen hade vi inte speltid förrän klockan 1500 på eftermiddagen, därför drog vi till Dublin via ett tåg efter att ha lämnat våra bagar i caddiemasterns försorg på golfbanan. Vi åkte med en sightseeingbuss i Dublin som tog oss runt i staden under ca 1,5 timma, kyrkor i mängder, Guinness bryggeri som var anskrämligt och stort, vackra byggnader, nytt och gammalt i en salig blandning och fina strövområden i omgivningarna för både människor och djur.
Efter denna innehållsrika utflykt och en snabbfika på järnvägsstationen bar det iväg till Beaverstowns golfbana, som var en jättefin golfanläggning.
Yngve-Urban och Bengt-Tore skiner ikapp.
Jan-Ola, Jan och Ove innan det bär iväg från första tee.
Efter våra nu inkörda ritualer bar det iväg på söndagen till St. Margaret´s Golf & Country Club. Det var en låst bevakad anläggning som var imponerande, tyvärr höll de på att anlägga en ny niohålsbana som inverkade menligt på deras vanliga bana och det var mycket G.U.P.”(ground under repair), samt att greenerna inte var av bästa kvalité. Det blev lite smolk i bägaren på vår annars så fina golfupplevelse.
Priserna på golfbanorna varierade från Euro 125-55-60-70, med olika rabatter som reseledarna hade ordnat via speciellt golfpass.
Vi återvände sedan till hemmet igen för att avsluta med en Farewell Dinner på vårt inneställe där Svenne tilldelades första pris, Yngve andra och Jan tredje pris efter vår Order of Merit- tävling.
Vi startade vår hemresa 0530 på måndag morgon, allt var till belåtenhet och sannolikt blir det väl något liknande arrangemang nästa år igen, om vi får leva och behålla vår hälsa.
Än en gång ett stort Tack! Jan-Ola och Bengt-Tore för ett fint arrangemang!
Sekreteraren / Urban
.
