Värt att veta om smaragder. av Urban Lundberg 2008-01-31
VÄRT ATT VETA OM SMARAGDEN.
Smaragdhänge med diamanter infattat i vitguld
Smaragd
Från Wikipedia
Kategori
Mineral
Kemi
Aluminiumberylliumsilikat Al2Be3[Si6O18]
Färg
Grön
Streckfärg
Vit
Kristallsystem
Hexagonala
Brott
småmussligt, sprött, ojämnt.
Mohs
7,5 – 8
Ljusbrytning
1,576 – 1,582
Dubbelbrytning
-0,006
Spaltning
Ingen
Densitet
2,67 – 2,78
Dispersion
0,014
Smaragd (gr. smaragdos) är en högt värderad ädelsten, en art beryll, med gräsgrön färg. Färgen kommer av krom och ibland av vanadin.
Den dyrbara ring, som kung Polykrates kastade i havet som offer åt gudarna, berättas ha innehållit en smaragd.
Smaragdgruvorna vid Zabarah och Kosseir vid Röda havet var enligt en där funnen hieroglyfinskrift bearbetade redan 1650 f.Kr.
De berömda gruvorna i Tunkadalen i Colombia upptäcktes 1555, och gruvorna vid Muso i samma land kände spanjorerna redan 1537.
Där förekommer smaragder med kalkspat, kvarts och svavelkis i en försteningsförande bituminös kalksten och i en svart lerskiffer. I gruvorna vid Jekaterinburg upptäcktes smaragd 1830, där förekommande i glimmerskiffer. Sibiriska genomskinliga smaragder av lägre kvalitet finns i hela 3 dm längd och väger flera kilogram. S.k. akvamariner, smaragder av sjögrön färg, finns på vikter av mer än 7,5 kg.
Man har inte lyckats hitta någon smältpunkt för smaragden eftersom den spricker vid högre temperaturer.
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Smaragd"
Kategorier: Ädelstenar Silikatmineral
Sidan ändrades senast den 7 februari 2009 kl. 06.49.
All text tillgänglig under GNU Free Documentation License. För bilder, se respektive bildsida.
FAKTA.
Namnet smaragd kommer från grekiskan som under antiken då betecknade alla kända gröna ädelstenar som SMARAGDER.
Tillsammans med beryll och akvamarin tillhör smaragden beryllgruppen och är den ädlaste av dem.
Färgen är så speciell och ojämförlig att den benämns SMARAGDGRÖN även utanför mineralläran.
Färgen kommer ifrån krom och ibland vanadin.
SMARAGDEN är mycket ljus och värmebeständig och förändras först vid 700-800 grader Celsius.
De allra bästa och finaste kvalitéerna är genomskinliga.
Smaragden har oftast inneslutningar, (vätskor, blåsor, läkta sprickor och andra kristaller) det är normalt inte något fel om det inte är alltför stora inneslutningar.
Det man kan påvisa är istället stenens äkthet gentemot synteser och andra efterbildningar ( konstgjorda kopior).
Fackmännen kallar dem Jardin (från trädgård på franska).
Den mest efterfrågade smaragden skall ha en djup grön kvalité, som även med inneslutningar är mer värdefull än en blek och nästan luppren sten.
FÄRG.
Färgen kan vara: smaragdgrön, ljusgrön, gulaktig, grön och mörkgrön.
Färgfördelningen är ofta ojämn i fläckar eller strimlor.
Smaragden är dock okänslig för kemikalier, utom för flussyra.
FÖREKOMST.
Smaragden tillkommer i samverkan mellan framträngande magma och metaforma bergomvandlingar.
Fyndigheter finns därför i pegmatitgångar eller i närheten av dem.
Utvinns nästan uteslutande ur moderbergarten, där SMARAGDEN har vuxit in i små gångar eller upp på väggarna i hålrum.
Alluviala (avlagring) förekomster är nästan omöjliga eftersom densiteten (2,07-2,78) är nära kvartsens.
Hårdheten på Moh´s skala är 7 ½ - 8.
Sekundära förekomster finns endast i förvittringsskikt.
FYNDPLATSER.
De mest betydande fyndplatserna finns i Colombia.
Vanligaste fyndorten är Muzogruvan, 100 km nordväst om Bogotá.
Här bröt redan Inkaindianerna smaragder, men gruvan blev sedan bortglömd och återupptäcktes igen på 1600-talet.
Det smaragdhaltiga, sönderbrutna lösa berget lossas med käppar och plockas för hand.
En annan fyndighet är gruvan i Chivor, den ligger norr om Bogotá, i en bergssluttning på 2300 meters höjd, även den bearbetades av inkaindianerna och sedan intensivt av spanjorerna, men stängdes 1685.
Så småningom blev den bortglömd, men upptäcktes igen vid sekelskiftet.
Colombianska staten försöker kontrollera försäljningen av smaragderna, men den största delen av produktionen lär dock nå marknaden på illegala vägar.
Endast en tredjedel av fynden är slipvänliga, bästa kvaliteter är sällsynta. Stenar större än en hasselnöt är vanligen mindervärdiga eller brustna snett över.I Brasilien finns flera fyndigheter i Bahia, Goias, och Minas Gerias.
Den ekonomiska betydelsen är liten.
Stenarna är lite ljusare än de Colombianska, främst gröngula, men i stor utsträckning fria från inneslutningar.
Sedan andra hälften av 50-talet bryts Smaragder i Rhodesia, mest betydande är Sandawana-gruvan i söder.
Kristallerna är visserligen små men av god kvalitet.
Moderbergarten är en hornbländerskiffer.
I norra Transvaal i Sydafrika bryter man Smaragder med moderna metoder och med ett stort maskinuppbåd i Cobra och Sommerset gruvorna.
Endast ca 5 % av produktionen är av god kvalitet.
De flesta stenarna är ljusa eller orena och passar bara till cabochonslipning (en oval upphöjd rund form) normalt åttakantslipad fyrkant eller åttakantslipad rektangulär sten.
I Ural upptäckte man omkring år 1830 smaragdfyndigheter norr om Sverdlovsk, bearbetas dock inte längre.
Övriga smaragdfyndigheter utan större ekonomiskt intresse finns i: Zambia, Tanzania, Indien, Pakistan, Australien och USA.
Österrikiska smaragdfyndigheter finns i Habach-dalen i Salzburg-området.
Moderbergarten är biotithornbländeskiffer.
Av intresse endast för samlare, sällan värda att slipa.
Stenarna är mest orena, annars av god färgkvalité.
Det lär också finnas enstaka smaragdfyndigheter i Norge, i Eidsvoll ca 50km norr om Oslo.
SKATTKAMMARE.
Det finns många smaragder, som i värde och berömdhet inte står diamanter, rubiner och safirer efter.
Skattkammaren i Wien har bland sina dyrbarheter en 12 cm hög ampulla (BEHÅLLARE) på 1 205 carat, utskuren ur en enda smaragdkristall.
På grund av känslighet för stötar utvecklades en trappslipning för smaragden där de fyra hörnen trubbades av med facetter (smaragdslipning).
Riktigt klara genomskinliga kvaliteterna blev också brilliantslipade (57 facetter).
Orena stenar blev Cabochonslipade och användes även till halsband.
Smaragden kan förväxlas med; dematiod, diopsid, grossular, hiddenit, peridot, grön turmalin och uvaroit.
DUBBLETTER och TRIPPLETTER.
Dubbletter och Trippletter finns i handel, vanligen då två äkta färgblekta stenar som, bergkristall, akvamarin, beryll eller blekt smaragd, detta med ett smaragdgrönt klisterämne emellan.
Underdelen kan också vara av glas eller syntetisk spinell.
Överdelens naturliga sten ger genom inneslutningar och hårdhet en äkta karaktär.
I infattade smycken är dubbletter svåra att upptäcka.
Den största smargdsyntesen gjordes 1848 av en fransman.
Sedan sekelskiftet har olika metoder utvecklats, från 50-talet i en kommersiell produktion av utmärkt kvalité.
En viktig hjälp för forskningen av äkta stenar är ultraviolett ljus.
Syntetiska smaragder släpper igenom kortvågigt ultraviolett ljus (UV) , men det gör inte de äkta naturliga stenarna.
I handeln kan det förkomma stenar med ett överdrag av syntetisk smaragd och rena glasimitationer.
Om ni skall köpa ett smycke, inte bara med smaragder utan även med andra ädelstenar, vänd er till den fackhandel vi har i Sverige, de ger er den trygghet ni är värda.
Ovanstående bild visar vackra ringar infattade med smaragder, safirer, rubiner och diamanter.Med smaragdhälsningar!
Urban Lundberg Falköping den 13 Februari 2009
