lördag 10 mars 2012

Scouting i Falköping 1944

SCOUTING i Falköping 1944, tror jag det var....

Diakon Conny Melin var vår ledare i  patrullen, "Ugglan!"

Längs ned till höger sitter jag, som vice patrulledare, med vår flagga....


Till höger om mig sitter Gösta Pettersson, till vänster om honom sitter , Kristian Forss, snett bakom mig, Kåre Bergkvist, intill honom, Kurt Setterberg, bakom honom "Pjocke" Olsson, höger om honom eventuellt "Pelle" Pellvik,  Till vänster i bild kommer jag ihåg, Jan Eklund och Hans Foch, Rolf Johansson, Åke Åseskog står nog längst upp bakom flaggan, höger om honom, Hans Gardvik På höger sida bak står en annan ledare som jag tror hette, Roland Jakobsson, en bror till "Nabot!"
Ja det var dem jag kommer ihåg just nu.
Vi hade det trevligt med hajker, knopslagning, skogskännedom, samt övernattning på N.Grindstugan. Vi höll mest till på Mösseberg och Fåraberget.




Vill ni veta mer om Scouting?


Här kommer i så fall mera:
Länkar:
·        Scouternas Aktivitetsbank
·        Världsscoutläger 2011
·        Svenska Scoutrådet
·        Scouterna på Facebook
·        Scouterna på twitter
Scoutförbund:
·        KFUK-KFUMs scoutförbund
·        SMU Scout
·        Svenska Scoutförbundet
·        Svenska Scoutrådet
·       
·       Vad är Scouternas syfte?
Scouterna gör unga redo för livet genom äventyr, gemenskap, internationella möten och värdebaserat ledarskap.
·        Scouting
·       
·        Från Wikipedia
·       
·        Den här artikeln behandlar scouting globalt sett, se scouting i Sverige för den svenska scoutrörelsen.

·        Scouting (av engelska scout, "spejare"), eller scoutrörelsen, är en världstäckande ungdomsrörelse med uttalade mål att hjälpa ungdomar med deras fysiska, mentala och andliga utveckling så att de kan bli konstruktiva medlemmar i samhället.
·        Scouting grundades 1907 då Robert Baden-Powell, generallöjtnant i den brittiska armén, och ledare inom YMCA (brittiska KFUM) anordnade det första scoutlägretBrownsea Island i England. Baden-Powell skrev ner det han ansåg vara scoutings grundprinciper i Scouting for Boys (London, 1908). Boken baserades på Baden-Powells tidigare militära böcker med influenser och stöd från Frederick Russell Burnham, Ernest Thompson Seton (Woodcraft Indians), William Alexander Smith (Boys' Brigade) och hans utgivare Cyril Arthur Pearson. Under 1900-talets första 50 år växte rörelsen och kom att omfatta tre huvudsakliga åldersgrupper för pojkar (vargunge, pojkscout, roverscout) och flickor (blåvinge, flickscout, rangerscout).
·        Rörelsen använder sig av scoutmetoden, ett program för informell utbildning med betoning på praktiska utomhusaktiviteter såsom camping, skogskännedom, sjövana, vandring, hajking och sport. Ett karakteristiskt drag hos rörelsen är scoutdräkten som ska dölja alla tecken på sociala klasskillnader inom ett land. Tillsammans med dräkten bärs en halsduk och huvudbonad. På dräkten fästs märken, såsom den heraldiska liljan, trefoil, förtjänstmärken och andra märken.
·        År 2007 hade scoutrörelsen över 38 miljoner medlemmar i 216 länder. De två största världsorganisationerna för scouting är World Organization of the Scout Movement (WOSM), för pojkscouter och organisationer med scouter av olika kön, och World Association of Girl Guides and Girl Scouts (WAGGGS) som huvudsakligen riktar sig mot flickscouter. WAGGGS tillåter dock likt WOSM medlemsorganisationer som i sin tur tillåter medlemmar av båda könen.
·        År 2007 fyllde scouting 100 år, något som uppmärksammades runt om i världen med stora scoutingevenemang och firanden.
Historia 
Ursprung 
Minnessten över det första scoutlägret på Brownsea Island.
Som officer i den brittiska armén var Robert Baden-Powell stationerad i Indien och Afrika under 1880- och 1890-talet. Sedan barndomen hade han uppskattat kunskap om hur man lever i skogen och om rekognosering, och som en del av sina soldaters utbildning lärde han dem hur man överlever i vildmarken. Han märkte att det gav soldaterna en förmåga att tänka och handla självständigt, istället för att bara blint följa officerarnas order. 
Under andra boerkriget i Sydafrika var Baden-Powell belägrad i den lilla staden Mafeking av en mycket större boerarmé (Belägringen av Mafeking).Mafekings kadettkår var en grupp ungdomar som stöttade trupperna genom att transportera och vidarebefordra meddelanden vilket frigjorde männen för militär tjänstgöring och höll pojkarna sysselsatta under den långa belägringen (1899-1900). Kadettkåren gjorde bra ifrån sig och var en viktig del i stadens försvar. Detta var en av de många faktorer som inspirerade Baden-Powell att bilda scoutrörelsen. Varje medlem av kadettkåren fick ett märke bestående av en kompass och ett spjuthuvud. Märkets logotyp liknade på många sätt den heraldiska lilja som senare skulle bli scoutings internationella symbol. I Storbritannien följde allmänheten kampen om Mafeking genom tidningar, och när belägringen till slut bröts hade Baden-Powell blivit hela nationens hjälte. Detta ökade försäljningen av en liten instruktionsbok han hade skrivit om rekognosering, Aids to Scouting.
Under sin hemkomst till England upptäckte han den vikt materialet hade för unga pojkar, något som användes av lärare och ungdomsorganisationer runt om i landet. Många föreslog att Baden-Powell skulle skriva om boken för pojkar, särskilt under en inspektion av Boys' Brigade. Brigaden var en stor ungdomsrörelse som drillades med militär precision. Baden-Powell trodde emellertid inte att detta skulle vara tilltalande utan föreslog att det skulle växa sig mycket större om man inkluderade spejning. Han studerade även andra rörelser och organisationers program, där vissa delar fick bli en del av scouting. Baden-Powell var vice ordförande för KFUM i London och hade noterat många unga pojkar som led av vad han uppfattade som fysiskt och moraliskt förfall, sysselsatta med rökning och vadhållning. Han ville göra något rejält för att hjälpa och motivera dem i deras fysiska och andliga utveckling.
I juli 1906 skickade Ernest Thompson Seton ett exemplar av sin bok The Birchbark Roll of the Woodcraft Indians till Baden-Powell. Seton, som var en engelskfödd kanadensare bosatt i USA, mötte Baden-Powell i oktober 1906 då de utbytte tankar kring träningsprogram för ungdomar. År 1907 skrev Baden-Powell ett utkast vid namn Boy Patrols. Samma år bestämde han sig för att testa sina tankar och idéer. Han sammanförde därför 21 pojkar med olika sociala bakgrunder till ett veckolångt läger i augusti på Brownsea Island i Poole Harbour, Dorset, England. Hans organisationssystem, nu känt som patrullsystem och en viktig del av scoutingen, lät pojkarna själva organisera små grupper med en utvald patrulledare.
Under hösten 1907 begav sig Baden-Powell ut på en omfattande marknadsföringsresa, anordnad av hans publicist Arthur Pearson, inför lanseringen av Baden-Powells nästkommande bok, Scouting for Boys. I boken hade han inte bara skrivit om Aids to Scouting, utan även utlämnat de militära aspekterna och överfört de tekniker som togs upp (huvudsakligen överlevnad) till ickemilitära hjältar: nybyggare, upptäckare (senare även seglare och piloter). Han lade även till nya innovativa utbildningsprinciper (scoutmetoden) genom vilka han hoppades bidra till en personlig mental utveckling.
Scouting for Boys kom ut i England i januari 1908, först i sex olika avsnitt som gavs ut var fjortonde dag, och senare under 1908 som bok i England. Boken är nu den fjärde mest sålda boken genom tiderna, och betraktas nu även som den första versionen av en pojkscoutshandbok.
Vid den här tiden var Baden-Powells tanke att boken skulle användas av redan etablerade organisationer, och då särskilt Boys' Brigade samt dess grundare William A. SmithKFUM (YMCA) var första organisation att bedriva scouting, med början 1908 i Birkenhead. Emellertid ledde populariteten kring Baden-Powells person och de äventyrliga utomhusaktiviteter han skrev om till att pojkar spontant bildade scoutpatruller och efterfrågade assistans. Han uppmuntrade detta och scoutrörelsen utvecklades. I och med rörelsens framskridande bildades Sjöscouting och andra specialiserade divisioner som blev en del av rörelsen.
Tillväxt                                         Olave Baden Powel
http://bits.wikimedia.org/skins-1.19/common/images/magnify-clip.png
Pojkscoutrörelsen etablerade sig snabbt i hela det brittiska imperiet snart efter det att Scouting for Boys gavs ut. Den första erkända utländska scoutavdelningen var Gibraltar 1908, tätt följt av en avdelning på Malta. Kanada blev den första utländska dominionen med ett godkänt pojkscoutprogram, följt av Australien, Nya Zeeland och Sydafrika. Chile var det första landet utanför de brittiska dominionerna att få ett erkänt scoutprogram. År 1910 hade Argentina, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Indien, Malaya, Mexiko, Nederländerna, Norge, Ryssland, Sverige, och USA etablerat pojkscouting. Den första scoutsamlingen, som hölls 1910 vid Kristallpalatset i London, drog till sig 10 000 pojkar och ett mindre antal flickor.
Scoutprogrammet riktade sig ursprungligen mot pojkar mellan 11 och 18, men i samband med rörelsens tillväxt kom behovet av ledarutbildning och program för äldre pojkar, yngre pojkar och flickor. De första programmen för vargungar och roverscouter tillkom mot slutet av 1910-talet. Dessa patrullers program drevs fristående fram till dess att de erkändes officiellt av respektive lands scoutorganisation. I USA började verksamhet för yngre scouter redan 1911, men den blev inte officiellt erkänd förrän 1930.[18][19][20][21]
Flickor ville nästan direkt vid scoutings början vara en del av rörelsen. Baden-Powell och hans syster Agnes Baden-Powell introducerade Girl Guides (flickscouting) 1910 som en parallell rörelse för flickor. Denna rörelse benämns ibland även som Girl Scouts. Agnes Baden-Powell blev den första ledaren för Girl Guides vid dess grundande 1910, efter önskemål av flickor som ville vara med vid mötet i kristallpalatset. 1914 grundade hon Rosebuds; senare omdöpt till Brownies (motsvarande blåvingarna i Sverige); för yngre flickor. Agnes avsade sig rollen som ledare för Girl Guides till förmån för Roberts fru Olave Baden-Powell som utnämndes till Chief Guide (för England) 1918 och World Chief Guide 1930. Vid den här tiden förväntades det att flickor och pojkar hölls separerade från varandra på grund av de sociala normerna. Emellertid bestod två tredjedelar på 1990-talet av alla WOSMs scoutorganisationer av scouter av båda könen.[22]
Baden-Powell kunde inte ensam hjälpa alla grupper som bad om hans rådgivning. Tidiga scoutledarutbildningar hölls i London 1910 och i Yorkshire 1911. Baden-Powell ville att utbildningen skulle vara så praktisk som möjligt för att uppmuntra vuxna att ta ledarroller. Därför utvecklades Treklöver-Gilwellutbildningen, i syfte att påvisa vikten av vuxen ledarskapsutbildning. Utvecklingen försenades emellertid av första världskriget, och den första Treklöver-Gilwellutbildningen hölls därför inte förrän 1919. Treklöver-Gilwellutbildningen används av scoutorganisationer i många länder. Gilwell Park nära London köptes 1919 av The Scout Association (engelska motsvarigheten till Svenska Scoutrådet) för att användas som utbildningsförläggning och lägerplats. Baden-Powell skrev även en bok, Aids to Scoutmastership, för att hjälpa scoutledare, och han skrev också andra handböcker om användning av nya scoutsektioner såsom vargungepatruller och flickscouting. En av dessa handböcker var Rovering to Success som skrevs för roverscouting 1922. Idag finns en stor mängd ledarutbildningar alltifrån grundläggande till programspecifika, däribland Treklöver-Gilwell.
Influenser 
USA:s president Calvin Coolidge möter 1500 scouter som deltar i en årlig resa till Capitolium, 1927
Många viktiga beståndsdelar inom scouting har sitt ursprung i Baden-Powells experiment inom utbildning och militär träning. Han var en 50-årig pensionerad general när han grundade scouting, och hans revolutionerande idéer inspirerade tusentals unga människor, från samhällets alla hörn, att ta del i aktiviteter som de flesta inte ens skulle komma att tänka på. Liknande organisationer i den engelsktalande världen är bland annat Boys' Brigade och pacifistiska Woodcraft Folk; dessa organisationer kunde dock aldrig mäta sig med scoutings utveckling och tillväxt.
Vissa delar av scouting har blivit kritiserade för att vara allt för militära.Militärliknande uniformer, rankmärken, flaggceremonier och brassband var allmänt accepterade under de tidiga åren eftersom det var en del av det normala samhället, men har sedan dess tonats ned eller försvunnit både inom scouting och i samhället.
Lokala influenser har också varit en viktig del inom scouting. Genom att anta och modifiera lokala ideologier har scouting accepterats i en mängd olika kulturer och samhällen. I Amerika symboliserar USA:s erfarenheter av gränslandet mot vildmarken en viktig del av scouting. Detta gäller inte bara valet av djur för Cub Scout-märkena, utan innebär även en underliggande antagande att de amerikanska indianerna var närmare förenade med naturen och därför hade speciella vildmarkskunskaper som kan användas inom scouting. Som kontrast använder brittisk scouting symboler och bilder från indiska subkontinenten, eftersom den regionen låg i fokus under scoutings tidiga år. Baden-Powells personliga erfarenheter av Indien gjorde att han använde sig av idéer baserade på Rudyard Kiplings Djungelboken; till exempel är det namn som används för brittiska Cub Scout-ledare i Storbritannien, Akela, namnet på vargflockens ledare i Djungelboken.
Namnet "Scouting" verkar ha tillkommit på grund av den viktiga och romantiserade roll som militära spejare ("scout" på engelska) hade under krigstid. Baden-Powell skrev ursprungligen sin militära träningsbok, Aids to Scouting, eftersom han såg behovet av förbättrad träning av spejare inom den brittiska armén, särskilt när det gällde eget initiativ, självförtroende och iakttagelseförmåga. Bokens popularitet hos unga pojkar överraskade honom. När han anpassade boken till Scouting for Boys blev det självklart att rörelsen skulle anta namnen Scouting och Boy Scouts.
Konfessionell påverkan 
Religion inom scouting är en aspekt av själva scoutmetoden, som har tagit sig många olika uttryck och tolkats olika med tiden från land till land. Olika former av gemensam lägersamling har således på sina håll fått formen av en så kallad "Scouts' own", en informell, andlig scoutingceremoni.
I kontrast till Boys' Brigade som grundades två årtionden tidigare och endast tillät kristna, så grundade Baden-Powell scoutrörelsen som en ungdomsorganisation som inte var bunden till en specifik tro eller religion, men som fortfarande framhöll att andlighet och tro på en högre makt var nyckeln till personlig utveckling hos unga människor. Som KFUM-are utgick Baden-Powell ursprungligen från en kristen värdegrund, men godkände de scoutgrupperingar som uppstod i icke-kristna kulturer.
"Plikt gentemot Gud" är en av scoutings grundprinciper, även om den används olika i olika länder.Boy Scouts of America (BSA) har tagit en stark ställning i frågan och utesluter ateisterThe Scout Association i Storbritannien kräver att vuxna ledare ska upprätthålla organisationens religiösa policy som, bland annat, uppmuntrar medlemmar att tillhöra någon religiös gruppScouts Canada definierar "Plikt gentemot Gud" i termer som "stöd åt andliga principer", och organisationen utesluter inte ateister.
Den svenska scoutlagens första punkt löd tidigare "En scout visar vördnad för Gud och hans ord" men är idag omformulerad till "En scout söker sin tro och respekterar andras". De finska ”scoutidealen” har en motsvarande formulering. Detta gör länderna till två av de länder som har minst krav på personlig religiös tro inom scoutrörelsen, även om tre av de fem svenska scoutförbunden är religiöst bundna och de flesta finska scoutkårer är mer eller mindre knutna till en församling.


                               Scouter från olika länder...


Karakteristiska drag hos rörelsen 
Scouting använder sig av scoutmetoden, ett informellt utbildningssystem som framhåller praktiska utomhusaktiviteter. Program finns för scouter i åldrarna 6 och 25 (åldersgränserna varierar dock något i olika länder), och är anpassat efter den åldersgrupp eller åldersektion som scouterna är i. Det är användandet av scoutmetoden som förenar scouter över hela världen.
Scoutmetoden 
Friluftsliv är en viktig och karakteristisk del av scoutmetoden
Scouter som tävlar i att starta en eld är ett typiskt exempel på hur scoutprincipen Learning by doing kan uttryckas



Huvudartikel: Scoutmetoden
Scoutmetoden är den viktigaste metoden som flick- och pojkscoutorganisationer runt om i världen använder sig av i sin verksamhet. World Organization of the Scout Movement (WOSM) beskriver scouting som "...en frivillig, opolitisk och pedagogisk rörelse för unga människor som är öppen för alla, oavsett ursprung, ras eller tro, i enlighet med de syften, principer och metoder som kom till genom rörelsens grundare..." Scoutrörelsens mål är "att bidra till unga människors utveckling på ett sådant sätt att de kan uppnå sin fulla fysiska, intellektuella, sociala och andliga potential som individer, som ansvarsfulla medborgare och som medlemmar i den lokala, nationella och internationella gemenskapen."
Scoutings grundprinciper består av en rad oskrivna mål som gäller för alla medlemmar, något som kännetecknar rörelsen. Scoutmetoden är en metod för personlig utveckling genom icke-formellt lärande, den är utformad för att ge unga människor möjlighet att utvecklas utifrån sina personliga förutsättningar och består av sju delar:
  • Lag och löfte
  • Learning by doing - upplevelsebaserad inlärning
  • Patrullsystemet
  • Symboler och ceremonier
  • Friluftsliv
  • Personlig utveckling
  • Stödjande och lyssnande ledarskap
Eftersom samhällsengagemang är en stor del inom både WOSM och WAGGGS så har WAGGGS inkluderat det som ett extra element i scoutmetoden.
  • Lokalt och globalt samhällsengagemang
Amerikanska scouter som bekräftar scoutlöftet under en nationell jamboree 2006
Scoutlagen och scoutlöftet förkroppsligar de gemensamma värderingar som scoutrörelsen har, och binder samman alla scoutorganisationer i världen. Vikten av "learning by doing" ger erfarenheter och går i arv som en praktisk metod av lärande och uppbyggnad av självkänsla. Patrullen, den lilla gruppen, skapar enhet, kamratskap och en nära knuten broderlig atmosfär. Dessa erfarenheter, tillsammans med betoningen på pålitlighet och personlig stolthet, hjälper scouten att utveckla ansvarskänsla, karaktär, självförtroende, pålitlighet och beredskap; vilket i slutändan leder till samarbete och ledarskap inom en patrull. Ett program med en mångfald av progressiva och lockande aktiviteter vidgar scoutens horisont och förbinder scouten än mer till patrullen. Aktiviteter och lekar är ett trivsamt sätt att utveckla färdigheter såsom fingerfärdighet och observationsförmåga. I en utomhusmiljö kommer scouten också i kontakt med naturen.
Sedan scoutrörelsens födelse 1907 har scouter från hela världen avlagt scoutlöftet för att aktivt välja att följa och leva upp till rörelsens ideal genom att bekräfta innehållet i scoutlagen. Löftet och de olika scoutlagarna har varierat något från land till land genom tiderna, men de måste uppfylla de kriterier som WOSM har för medlemskap av nationella scoutorganisationer.
Scoutmottot, 'Var redo' har använts på olika språk av miljontals scouter sedan 1907.
Aktiviteter 
Flickscouter framför en katolsk kyrka i Łosiniec, Polen.
Ett vanligt sätt att realisera scoutmetoden är att låta scouter tillbringa tid tillsammans i små grupper där de får dela erfarenheter, ritualer och aktiviteter där man framhåller gott medborgarskap och beslutsfattande av unga människor på ett sätt som är anpassat till deras ålder. Ofta hålls samlingar varje vecka i lokala samlingsplatser, varglyor. Att få scouterna att känna en kärlek och uppskattning av naturen och utomhusaktiviteter är en essentiellt moment inom scouting. De huvudsakliga aktiviteterna inkluderar scoutläger, skogskännedom, sjövana, vandring, hajking, och sport
Hajker arrangeras oftast på gruppnivå, såsom en scoutpatrull, men det finns även regelbundet återkommande scoutläger och jamboreer. Vissa hajker äger rum några gånger om året och kan involvera ett flertal patruller från ett visst lokalt område, region eller distrikt som tillsammans tillbringar en helg på en lägerplats eller i skogen. Dessa evenemang har ofta ett tema, exempelvis "surrning". World Scout Moot är en sammankomst som ursprungligen var för senior- och roverscouter men som idag huvudsakligen riktar sig mot ledare. Jamboreer är stora nationella eller internationella evenemang som hålls var fjärde år under vilka tusentals scouter har ett läger under en eller två veckor. Aktiviteterna under de här evenemangen är ofta spel, tävlingar i scoutkunskap, märkesbytning, träsnideri, bågskytte och andra aktiviteter som är relaterade till evenemangets tema.



Skulptur rest 1982 för att fira minnet av 1979 års jamboree i Perry Lakes, Western Australia och scoutings 75-årsjubileum
I vissa länder är en av årets höjdpunkter en vecka då scouterna tillbringar minst en vecka under sommaren med utomhusaktiviteter. Det kan röra sig om läger, vandring, segling, eller en annan tur tillsammans med patrullen, eller ett sommarläger med bredare deltagarantal (på distriktsnivå, nationellt eller provinsiellt). Scouter som deltar på ett sommarläger kan arbeta med sina förtjänstmärken och förbättra sin kunskaper inom scouting. Sommarläger kan även ha speciella program för äldre scouter såsom segling, vandring, kanot, forsränning och fiske.
På internationell nivå är en av scoutrörelsens roller att främja internationell fred och harmoni. Diverse initiativ strävar mot att uppnå dessa mål, däribland utveckling av aktiviteter som gynnar samhället i stort, utmanar fördomar och uppmuntrar tolerans och mångfald. I de programmen bedrivs samarbete med organisationer som inte är knutna till scouting, däribland olika NGO-organisationer, Förenta Nationerna och religiösa samfund i enlighet med Marrakech-stadgarna.
Scoutdräkten och utmärkande drag 
Individuella, nationella eller andra scoutdräkter återfinns i respektive land eller organisations scoutartikel.



Ideal Scout, skulptur av R. Tait McKenzie utanför Cradle of Liberty Councils högkvarter i Philadelphia, Pennsylvania
Scoutdräkten är ett vida känt karakteristiskt drag hos scoutrörelsen. Under 1937 års världsjamboree beskrev Baden-Powell dräkten med att den "döljer alla skillnader i social status inom ett land och resulterar i jämlikhet; men, viktigare är det ändå att den döljer alla skillnader mellan länder och ras och tro, och det får alla att känna sig som medlemmar i ett enda stort broderskap" Den ursprungliga dräkten, fortfarande vida använd, består av en khakifärgad skjorta, shorts, och en kampanjhatt med brett brätte. Även Baden-Powell bar shorts då han ansåg att den påträngande åldersskillnaden minskade då han var klädd likadant som scouterna. Dagens scoutdräkter är oftast blåa, oranga, röda eller gröna, och shortsen ersätts av långa byxor under vintern och i kulturer som kräver det.
Förutom att vara designad för att vara snygg och jämlik är scoutdräkten också praktisk. Skjortorna har ofta starka sömmar för att de ska kunna användas som tillfälliga bårar; scouter fick lära sig att använda skjortorna på det här sättet tillsammans med sina vandringsstavar, ett traditionsenligt men ogillat föremål. Läderbanden och de avlånga knapparna på kampanjhatten eller ledarens Wood Badge-märken kan användas som nödkompresser, eller någon annanstans där man snabbt behöver snörning. Halsdukens triangulära form valdes så att den enkelt skulle kunna användas som mitella eller bandage.
Det utmärkande draget framför alla är scoutdräkten, erkänd och buren över hela världen, tillsammans med Wood Badge-märkena och medlemsmärket för världsscoutorganisationerna. Scoutrörelsen har ytterligare två internationellt kända symboler; liljan används av medlemsorganisationer inom WOSM, och treklövern av medlemsorganisationer inom World Association of Girl Guides and Girl Scouts (WAGGGS) Även om dessa är de största pojk- och flickscoutorganisationerna så tillhör inte alla scouter och scoutföreningar dem.
Svastika användes tidigt som en symbol av British Boy Scouts och andra scoutorganisationer. Symbolen användes för första gången inom scouting på Thanks Badge som introducerades 1911. Baden-Powells design av Medal of Merit 1922 inkluderade ett svastika till liljan för att symbolisera lycka för mottagaren. Likt Rudyard Kipling kom Baden-Powell troligen i kontakt med symbolen under sin tid i Indien. År 1934 begärde scouterna en ny design på grund av den senare användning av svastikat av Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet. En ny brittisk Medal of Merit utfärdades.

En Scout är:
ALLTID REDO!