lördag 28 januari 2017

Vart är vi på väg?

Vart är vi på väg?

Respekt!

Det jag  kommer ihåg från min barndom var att man hade respekt för varandra och varandras egendom.
Vi låste sällan eller aldrig dörren hemma.
Cykeln behövde man heller inte låsa.
Våra trädgårdsland stod orörda, ingen "nallade" från någon.
Möjligtvis försvann det några äpplen från någons trädgård ibland! 
Man hjälpte alltid gamla och reste sig i bussen, om det kom någon äldre. 
Man sade TACK, hälsade och var allmänt "artig."
Hälsade genom att ta av sig mössan, som man aldrig fick ha på sig inomhus.
Man åt upp den mat man tagit till sig. 
Lämnade inte matbordet utan att fråga.
Man skulle gå med rak rygg och inte hänga. 
Vara rädd om de kläder man hade.
Man var inte DU med någon förrän vederbörande "tog bort" titlarna.

Hade man inte "skött sig", så frös "veckopengen" inne och det var bara att vänta till nästa vecka.

Det fanns en integritet på gott och ont kanske.

Vi uppfostrades att lyda både hemma ,i skolan och ute i samhället.
Det var stränga lärare som agade...Poliser gick och patrullerade i samhället. Det var ordning -och reda överallt ...

Det var väl inte bättre förr, men man upplevde dock en tryggare, ärligare och hyggligare värld .

I den värld vi nu  lever i består mest av: "Att ta för sig!
"Som djungelns hårda lag!"

Kortsiktigt -och egoistiskt tänkande,

Föräldrar hinner inte uppfostra sina barn pga dubbelarbete.
De uppfostras av "andra" och blir "broiler" på gott och ont.

Skolan har inte samma möjligheter/ resurser att påverka barnen i rätt riktning.

Vi har givetvis fått ett bättre och rationellare-och effektivare samhälle på många sätt.

Skillnaden är väl bara, att förr, så tog vi hand om varandra lite mer.
Alla hjälptes åt.

Detta beror väl förmodligen på den "materialistiska" konkurrensen.

Nu gäller det tyvärr att skydda sig från Allt -Alla i min/vår närhet.
Vågar jag gå ut ensam?
Vågar jag ha några kontanter på mig?
Vågar jag ta ut pengar ensam från bankomaten?
Vågar jag tala med främlingar ?
Vågar jag svara i telefonen?
Vågar jag öppna inkommande mejl?
Vem vågar jag lita på?
Hur blir det med vår sjukvård?

Ja det var bara några frågor / funderingar i vårt alltmer råa -och otäcka samhälle med mycket bistrare klimat.

Bekymrad för vad mina/era  barn/barnbarn har att förvänta..
Kram på er..
Från en 80-åring som snart skall "gå bort!"

Urban