Falköping den 16 januari 2008
Av Urban Lundberg
Historik
Silversmide var känt redan på antikens tid där greker och romare förstod sig på att duka smakfulla bord.
Det svenska silvret såg dagens ljus under medeltiden och på 14-1500-talet började det bli vanligt att duka med silver för dem som då hade råd.
När det gäller matsilver före 1850 hittar man 3-4 gånger så många skedar som gafflar och 3-4 gånger så många gafflar som knivar.
En av anledningarna till detta var att man i första hand köpte matsilver för investering. Man samlade främst på sig tunga matskedar.
Gafflar kom i andra hand och i tredje knivar.
Knivarnas blad lossnade även och kasserades därför.
Inte så lätt att hitta knivar från förr alltså.
Här avbildas SVENSK, en genuin svensk modell, som har sina rötter från 1700-talet. I nyklassicismens enkla och mjuka linjer. Ett bevis på ett tidlöst formspråk. Design Studio GAB
Äkta silver ("Gammalt silver") eller nysilver.
Äkta silver eller som det även kallas i folkmun gammalt silver.
Det kan ju vara praktiskt om man vill skilja Nysilver och äkta silver åt.
Men det kan ju även finnas gammalt nysilver också!
Rent silver smides sällan, metallen legeras och med en viss mängd koppar för att uppnå önskad fasthet men ändå behålla sin smidbarhet.
Förr räknade man silverhalten i sextondelar.
Halten rent silver kallades silverföremålets lödighet. 13-lödigt silver innebar att metallen innehöll 13 delar silver och 3 delar koppar.
Numera har man övergått till att räkna i tusendelar.
Är siffrorna 830 påstämplat innehåller silvret 839/1000 rent silver, samt 170/1000 koppar.
Benämningen för denna legering kallas för verksilver.
Sterlingsilver kallas den legering som innehåller 925/1000 rent silver och resten koppar.
Denna legering är mjukare än verksilvret och används mest till prydnadsföremål.
Matsilver smides av verksilver.
Tillverkning
Vid tillverkning av matsilver går det åt 16 olika moment för att tillverka en kniv, 14 moment för en gaffel och 13 moment för en sked.
Man köper först silverplåt, som kontrolleras och vägs, ämnesstansning, prägling, glödgning, kontrollstämpling, skäggning, slipning, klippning, betning, ytbearbetning, avfettning, försilvring, lumpning, polering, oxidation, polering, avsyning och eventuell mattning, packning, lager. Detta lite beroende på, vilket bestick del det är.
Snart är väl silverbesticken uppe i sitt rätta värde!
Ätandet och Bordsskick
Varje dag och vid varje måltid beter vi oss med olika handlingar, som förefaller vara tämligen betydelselösa.
Vi för maten till munnen med olika redskap, vi dricker diverse drycker ur olika kärl.
Detta triviala handlande följer traditioner, som utformats genom sekler med olika redskap och serviskärl, som förändrats under tidernas olika stilepoker.
Vi nämner gott och dåligt bordsskick.
För oss européer innebär detta att vi för maten till munnen med gaffeln som vi håller i vänster hand oavsett om du är höger eller vänsterhänt. I den högra handen håller vi kniven, som vi allt efter skär upp maten i lämpliga stycken.
I USA är gott bordsskick att först skära upp hela portionen, därefter lägger man ifrån sig kniven, varefter man fattar gaffeln i sin högra hand och för bitarna till munnen.
USA
Jag blev inviterade till en bättre middag en gång vid mitt besök i New York. Vi började då med en bamse whisky för att förstöra smaklökarna. Efter det att vi beställt vår mat kom servitrisen in med kaffe före maten. Min värd beställde ett bättre rödvin till köttet vi hade beställt.
När sedan allt var på bordet började min värd att skära sönder köttet och därefter hällde han på friterad potatis som han hällde ketchup över. Därefter var det Coca Cola och rödvin som gällde.
Lite annorlunda än vad jag var van vid.
England
Det hände även i England en gång, när jag bjöd ut en inköpschef, som var amerikan. Vi hade beställt ett fint rött årgångsvin till maten.
När hovmästaren lät oss smaka, undrade inköparen, varför inte vinet serverades med is i?
Givetvis följde jag med hovmästaren in i köket och efterkom inköparens önskemål, med att hämta lite vanligt enkelt matlagningsvin i en karaff, fullt med isbitar, speciellt till honom, vilket gjorde honom tillfreds igen!!!!
I England anses det höra till dåligt bordsskick att taga bröd från ett gemensamt brödfat och ta smör från en gemensam smörbytta och att därefter breda smörgåsar som vi är vana vid.
Där tar man smör till sin egen assiett och sedan bryts lämpliga delar eller färdiga skivor som man i efterhand breder smör på.
Exempel på dåligt bordsskick hos oss är att äta med kniven och använda gaffeln som påfösare. Eller att man har besticken i fel hand.
I dag är det väl en hel del snabbmat som inmundigas, beroende på den stress och effektivitet och tidsbrist man har, beroende på allt pendlande och dubbelarbete hos många familjer.
Det är väl beroende på den tidsbrist, som gör att människan idag varken hinner eller orkar handla, tillreda en måltid och dessutom duka snyggt och sedan hålla sig till önskvärt bordsskick med sin familj, som alla bara väntar på att få gå från bordet!
Det vill till att planera sin dag, så att man hinner förbereda en god måltid, tända några ljus och duka vackert med sina bestick, så att man lugnt och stämningsfullt någon gång kan koppla av med sin familj och sina vänner.
Hur var det förr?
Ofta hör man berättas att ätandet under 1500-talet var snaskigt och obelevat.
Detta var inte sanning eftersom de unga furstarna var uppfostrade i den tidens förnämsta bordsskick.
Hur man skulle hålla besticken och hur maten skulle skäras och att man använde vänstra handens fingrar vid ätningen.
Det gick nog åt en del servetter vid den tiden, eftersom renligheten stod högt i kurs.
Kniven hade man i regel med sig sin egen.
När man reste var det naturligt att ha med sig sitt eget schatull med sina bestick i. Seden att duka fram med enhetliga bestick kom först när serietillverkningen började.
Det moderna matsilvret föddes, när samtliga bestick gavs en enhetlig form, detta började under tidigt 1700-tal.
Reglerna var: Stopet och den väl rengjorda kniven skall du ha på din högra sida och brödet på den vänstra!
På bilden ser du överst till vänster UPPSALA, med en elegant mattgänsande yta. Överst till höger BIRGITTA i mjukt svängda linjer. Nederst till vänster GAMMAL DANSK i tidlös design. Nederst till höger min egen favorit SACHSISK en klassiker.
KNIVEN
Bilden visar en kniv i Sachsisk modellKnivarna hade olika former förr i tiden och de var oftast gästernas personliga egendom.
Knivarna var vassa och spetsiga, vilket innebar att man kunde skära elegant samt att kunna spetsa sitt köttstycke på dem.
I detta avseende var kniven en föregångar till gaffeln.
Under 1600-talets senare hälft började matknivarna bli bredare och bladet rundare.
Det finns en del historier om kniven. Kardinal Richelieu hade ofta som gäst en kansler som hette Séguir, som hade ett dåligt bordsskick genom att han petade tänderna med knivspetsen. Därefter förändrade kardinalen kniven så att alla skulle ha en avrundad udd, detta blev sedan på modet i Paris!
Ludvig XIV hade en annan åsikt om spetsiga knivar, eftersom det hänt att de använts som vapen vid häftiga gräl vid lite livligare gästabud. Det hade alltför ofta hänt att gästerna stuckit ihjäl varandra.
Sedan när den personligt burna kniven ersatts av den framdukade, fick den en form som vi känner igen från 17-1800-talet.
SKEDEN
Bilden visar en sked i Sachsisk modellKniven var vårt äldsta ätredskap, men skeden kom inte långt efter.
Skeden hade ofta stora rund blad och smala skaft.
De var rikt utsmyckade och följde modets svängningar.
Brännvinsskeden var populär.
Den senmedeltida skeden har ett brett, runt blad och ett kort massivt skaft, som ofta var profilerat, vridet eller försett med graverande mönster.
Skaftknoppen blir nu mer en västentlig del av skeden vilket bidrar till att ge ett ordentligt grepp, samtidigt ger det utrymme för dekorativa element. Knoppen kunde nu formas som en krona sammansatt av franska liljor vilket blev en form som varade länge.
Det kunde även vara figurer av den helliga madonnan, eller något annat helgon.
Bladet dekorerades vanligen med olika gravyrer som språkband och initialer.
Man förgyllde även skaftet på olika sätt.
Det förekom inskriptioner som hade anknytning till fest och glädje. (Ät och drick men glöm ej Gud!)
Silverskeden fungerade även som popular gåva vid bröllop och dop.
I de gotländska skattefynden har man hittat skedar från 1361 (Valdemarståget).
Man fann hos Erik XIV 1564, 165 silverskedar och en guldsked. Man hittade även 214 fat och 146 tallrikar i silver. Denna samling, var lite annorlunda komponerad tycker jag.
Vid 1600-talets slut började en ny era för skedarna.
Nu började man smida skedarna i ett stycke, vilket gjorde att man undvek lödfogen med dess råttsvans.
Detta var en fransk metod som gjorde skedarna elegantare och slankare än råttsvansskedarna.
Under rokokostilens epok blir de än mer frigjorda från de äldre barocka råttsvansskedarna.
Bondeskeden och brännvinsskeden doppade man i en silverskål, Även kvinnorna söp med skeden. Själva ordet supa betyder egentligen att intaga flytande föda med sked. Jämför supa och supanmat.
I hälsingland från 1700-talet och fram till 1850 har visat att skeden var det vanligaste silverföremålet.
GAFFELN
Bilden visar en gaffel av Sachsisk modellDe första matgafflarna hade handtag ned två långa uddar, som var av stål. Man tillverkade dem med samma handtag som till knivarna, gaffeln och kniven blev på detta sätt ett bestick.
Dessa bestick har man exempel på från 1500-talets slut, praktfullt utstyrda. I mitten på 1600-talet tillverkades sådana bestick i serier som var av ganska stor omfattning.
Förläggsgafflar fanns redan under antiken.
Bordsgaffeln började man använda under 1540-talet i Italien.
Utanför Italien var fortfarande gaffeln helt okänd.
Det ansågs även på sina håll att det var syndigt att äta med gaffeln.
Det fanns en del gafflar som var bland de tidigaste och det var dem som man använde till desserten konfekt och frukter var ju ganska så klibbiga ibland
Luther bad Gud att bevara sig för gafflar. Han ansåg dem som djävulens redskap… Förklaringen var antagligen att djävulen ofta avbildades tillsammans med stekgafflar som han pinade de stackars själar som hamnat i helveteselden.
De första gafflarna var tvåkloiga, den trekloiga blev modern omkring år 1720. I slutet av 1700-talet blev den fyrkloiga gaffeln allmänt vedertagen.
Nu började även serietillverkningen av bestick och vid 1800-talets slut kunde man duka med upp till tolv olika bestick per kuvert.
Det gällde att hålla tungan rätt i mun!
Några av våra vanligaste modeller
1. Släta modellen, var vanlig under hela 1700-talet och 1800-talets tidigare decennier. Under empiren blev en variant med långt utdragen snibb vanlig. Översidan har en smidd eller pressad ås.
2. Gammalsvenska modellen, utvecklades ur den släta modellen, de har en räffla längs kanten som ytterst på skaftändan bildar en bukt eller snibb. Tvåa på svenska tio-i-topp-listan efter Rosenholm.
3. Spetsig gammalsvensk modell, har spetsig skaftände i stf rund form. Modellen har också gått under namnet Maria och har kommit att betraktas som en typisk ”nysilvermodell” eftersom det tillverkats mycket i det materialet.
4. Franska modellen, har fiolformad kontur och dubbel räffling längs kanten. Modellen förekom redan 1774. Om den verkligen har franskt ursprung är osäkert.
5. Gammal franska, modellen har en dekor av flikiga akantusblad. Det är en av de mest populära modellerna från slutet av 1800-talet till våra dagar. Den har franska anor men blev så vanlig i Sverige att den i Frankrike kallades Svenska Palmkvistar.
6. Snäckmodellen, har fiolformat och dubbelräfflat skaft prytt av ett snäckornament både på fram- och baksidan av skaftet.
7. Engelska modellen, har lätt antytt fiolformat skaft. Snäckan har fåt sällskap av en dubbelpalmett, allt inramat av svängda voluter. I England där modellen fanns redan 1820, kallades den Kings Pattern. Här har den tillverkats från ca 1830.
8. Nya engelska modellen, är en krusidulligare variant av den engelska modellen. I England kallades den för Queens Pattern, en gångbar benämning under drottning Victorias regeringstid. I Sverige tillverkades den mellan 1840-1880.
9. Första Olgamodellen, kom 1836 och blev kollosalt populär. Ursprungen är oklart, men i Frankrike ansågs den i slutet av 1800-talet så genuint svensk att den kallades Olga Suédois. Modellen är alltjämt en av de mest populära. Den anse ligga trea på svensktoppen.
10. Andra Olgamodellen, tillverkades mellan 1858-1880. Förvillande nog kallas denna modell dels Nya Olga, beroende på att de kom senare, dels Gammel Olga, beroende på att tillverkningen upphörde ca 1880.
11. Empiremodellen, har troligen sitt ursprung runt 1890-talet, då nya empiren svepte som en modevåg över landet. Populär modell för kaffe och teskedar kring sekelskiftet 1900.
12. Vasamodellen, formgavs av Jakob Ängman 1921 i smäcker 20-tals klassicism med Vasaättens symbol, sädeskärven. Modellen tillverkas fortfarande, men efterfrågan är ganska liten. 
13. Rosenholm, formgivare Jacob Ängman. Mattskimrande modell som tillkom i början av 1930-talet.
14. Birgitta, design studio Mema, nyklassiskt 1700-tal och modernt 1900-tal. Lanserades på 1950-talet efter prinsessan Birgitta.
15. Chippendale, härrör från 1700-talet och har fått sitt namn efter möbelformgivaren Thomas Chippendale.
16. Disa, design Linus Holst på 1930-talet. Sirlig trepassform som är besläktad med fiolformen.
17. Eva, design studio Mema. En modell från 1900-talet med klassisk ornamentering och svag fiolform.
18. Gammal Dansk, design Cohr. Det danska mönstret har funnits sedan tidigt 1700-tal. Stilren och enkel form.
19. Herrgård, design Cohr. Tillkom i förra sekelskiftet, när jugendstilens böljande former fick sitt genombrott.
20. Harmoni, har numera utgått
21. Patricia, design studio Mema. Romantisk gedigen nyrokokomodell med snäckformer.
22. Prins Albert, design studio GAB. Modellen har fått sitt namn efter den engelska drottningen Victorias make, som värnade om konst och kultur. Har sitt ursprung i 1800-talet.
23. Rådhus, design E Wallin. Elegant bestick som tillkom under 1930-talet. Nyklassicistisk stramhet och mönster.
24. Sachsisk modell, design Cohr. Den sachsiska blomman ger modellen en särpräglad identitet och fläkt av jugend.
MEMA/GAB
MEMA/GAB, som idag finns i Eskilstuna, har anor från 1849, står för merparten av den matsilvertillverkning som förkommer i Sverige
Titta gärna in hos någon av landets guldsmeder, så får du information om förekommande modeller, stämpelnycklar och annat som du är intresserad av.
Ovan syns ett exempel på stämpelnyckel och stämplar som ni kan hämta gratis hos er guldsmed.
Om du är speciellt intresserad av stämplar, kan du läsa en av mina artiklar som enbart handlar om detta.(Värt att veta om stämplar- Kattfoten)
MATVANOR.
Matvanor har ändrats och med dem besticken, matbestick kallas de stora besticken, längd ca 22 cm som man förr i tiden åt mest med, men som idag mest används som uppläggningsbestick.
Bordsbestick kallas de mindre besticken som är 18,5 cm som förr i tiden användes till dessert, men som idag används till huvudrätten.
SKÖTSEL
Använd dina vackra silverbestick så ofta du kan, så behåller du lystern och slipper putsa så ofta, då kan du ju ha dem i din kökslåda som vanligt.
Diska dem gärna i maskin, men ställ dem inte för nära de rostfria, som kan ha andra rester som ägg, lutfisk eller något annat som inte är så bra för just äkta silver.
Lägg dem inte i blöt utan låt dem ligga torrt tills du har tid att diska dem.
Använd inte gummiband om dina bestick eftersom de svärtar ned dem.
Använder du inte dina silverbestick så ofta kan du ju kosta på dig ett schatull så att de sitter/ligger fint och vackert.
”Vid en middag beror det mindre på vad som står på bordet än vilka som sitter på stolarna!” Myntade WS Gilbert en gång i tiden.
Men jag tror att de som sitter på stolarna inte blir mindre trevliga om bordet är vackert dukat!
Silver är ett vackert sätt att duka ett vackert bord.
Urban Lundberg
Falköping den 15 januari 2008
