"Ensamheten!"
av Anders Lundberg 1980-08-20 (20 år)
ENSAMHETEN
Varför känner man sig så ensam ibland,
Tänkande på min framtid rinner ut i min hand.
Jag känner livsglädjen försvinna,
Vad ska jag göra för att inte tiden den ska vinna.
Djupt in i kroppen finns ängslan,
Tanken med hjärnan den fängslar.
När jag sover känner jag inte ensamheten,
Men just då är jag inte medveten om friheten.
Vaknar och tanken föds på nytt i morgonstund,
Man upptäcker att det själsliga inte fått en blund.
Det är tur att detta bara sker ibland,
Det finns inte där när man håller någon i hand.
800820 Anders
Varför känner man sig så ensam ibland,
Tänkande på min framtid rinner ut i min hand.
Jag känner livsglädjen försvinna,
Vad ska jag göra för att inte tiden den ska vinna.
Djupt in i kroppen finns ängslan,
Tanken med hjärnan den fängslar.
När jag sover känner jag inte ensamheten,
Men just då är jag inte medveten om friheten.
Vaknar och tanken föds på nytt i morgonstund,
Man upptäcker att det själsliga inte fått en blund.
Det är tur att detta bara sker ibland,
Det finns inte där när man håller någon i hand.
800820 Anders