av Urban Lundberg 2008-08-16
Vi var väl ca 160 personer som åt kräftor från Chicago som Arne Thorén hade fixat. Det var personer från USA och Sverige som var inbjudna av The Swedish-American Chamber of Commerce, 1 Dag Hammarskjölds Plaza New York. den 1 oktober 1976. "Bin Ladin" har tyvärr jämnat skyskrapan med marken som vi höll till i.
De som jag minns var bl a: Björn Ahlström med fru, Percy Barnevik m fru, Adolf af Jochnick med fru, Arne Thorén med fru, Ulf af Trolle med fru samt Hans Wachtmeister.
Jag själv blev inbjuden för att jag var på den tiden Marknadschef och vVD på Gylling-Elektronik-Produkter i Sverige. Jag var på Long Island och besökte Undewriters - Laboratories (UL) liknande "S-märkt" på Statens Provningsanstalt i Borås på den tiden. Handlade en hel del med datastyrda borr-och fräsmaskiner. Laminat etc.....
Hur som helst tillbaka till ämnet.
Arne Thorén hade totat ihop en bra snapsvisa till kräftorna som med "The Walter Erikssons Orchestra" lät ungefär så här: " Inledning: Coffe might be our most popular drink, but of course it does not make us so jolly that we start to sing. However that is just what we do when we drink schnaps with cray-fish and herring. So......
HELAN GÅR!
The best known of many drinking songs is "Helan Går" .
Here is a humorous "Swinglish" translation: " Hell and gore,Chung Hopp Father Allan Ley, Hell and Gore, Chung Hop Father Allan Ley, Oh Handsome in the Hell and tar, And Hell are in the Half and Four, Hell and Gore, ( the dram is downed!) Chung Hop Father Allan Ley. ( Helan går sjung hopp fallerallan lej, helan går sjung hopp fallerallan lej, å han som inte helan tar han heller inte halvan får, helan går (snapsen i magen) Sjung hopp fallerallan lej!
Här hämtar vi dagens skörd i Sämsjön.
Sortering och vägning.
Nu skall det kokas.
Hustru Ann-Marie kollar läget!
Nu är de färdiga att ätas.
Vi får vår kräftor frå Vättern alternativt Sämsjön.
Förslag till beredning.
Jag brukar använda två liter vatten till varje kilo/tjog ungefär, en sockerbit till varje kilo och en liten gul lök som jag hämtar från mitt land,hackar och lägger i, några deciliter mörkt öl. (Carnegie) Dillkronor så klart. Ungefär 0.75-1 dl grovt salt till varje kilo gärna lite mindre, det är inte så bra om kräftorna bli för salta.
Jag börjar med att lägga kräftorna i diskhon eller någon annan "bassäng" så att man kan kolla så att samtliga är levande. Kasta de som ej lever.
Sedan sätter jag på den stora kitteln med alla ingredienserna, samtidigt som jag kokar upp en kastrull med vatten bredvid som jag "dödar" kräftorna ca 6-8 stycken i av Barmhärtighetsskäl och att de då även blir rena. När samtliga kräftor är döda har den stora kitteln kokat upp och då smakar jag på spadet. Sedan tar jag bort dillen lägger i samtliga kräftor, brukar bli ca fem kilo per kok med ny dill varvat med kräftor som nu får koka upp igen ca 3-5 minuter. Fördelen är ju också att samtlioga kräftor kokas lika länge. Sedan är det bara att ställa dem någonstan så att de svalnar. Äta nästa dag och eventuellt frysa ner resterande i lagom stora förpackningar, (Godislådor) brukar vara lagom.
Lilla kastrullen till höger är första "doppet"!
Här är det sönerna Per och Anders och hans "Nan" från USA som avnjuter kräftor.
Barnbarnet Johanna och mamma Caroline väntar i sina "Kräftskrudar"!
Gode vännen Yngve P med hustru Gun-Brith och Ann-Marie blir serverade "Vättern-kräftor"!
Skål och Välkomna till våra Augusti-Kräftor!
Hälsar Urban
