Stjärngossen Urban och Luciafirande! Falköping den 10 december 2012.

(Merparten av ”faktainformation” är hämtat från, Herman Lindqvist, Wikipedia samt Henrik G Ehrenberg.)

Mina barn, Anders Lundberg, Jenny Lundberg och Per Lundberg firar Lucia i dåvarande hemmet i Ljungsbro invid Göta Kanal

Den 13 december 2012 firar vi Lucia!

Mitt liv som stjärngosse. 1949.(Urban Lundberg då 12 år)

”Nu tindrar stjärnor på fästets grund, sitt glada budskap de bringa vi skrida närmre den ljuva stund i stjärnenattens timma!” Denna lilla vers läste jag när jag var stjärngosse i Läroverket 1949.

Min mamma hade sytt om ett av sin nattlinnen och pappa hade bistått med strut och en pinne till stjärnan från sitt arbete på ”Aristo!” (tårtkartongmaterial).

Luciafirandet hölls i Aulan klockan 0740. Det var musikdirektör Jens Bartler som höll i firandet med och med några dagars träning fungerade det.

Rolf Gårdeman spelade på en ”vevorgel” den fick även jag hålla igång de gånger jag kom för sent till skolan.(staff)

Rektorn G N-son Thune höll i anförandet. Ham bodde förresten i samma hus som jag, i hörnet på Parkgatan/Odengatan.

Det var väl Herodes stallpojke Stefanus, som är ursprunget när han påstods ha upptäckt Betlehemsstjärnan när Jesus blev till, som han tydligen senare blev stenad för och blev då den första kristna martyren.

Det blev väl symboliken för att någon med en ljusstjärna skulle visa de tre vise männen, Kaspar, Melkior och Baltazar vägen till Jesus. Baltazar som tydligen var morianernas kung svärtade ned sig med sot av någon anledning?

Egentligen kom stjärngossarna från trettondage. Men på den tiden var det katolska läran som gällde och mässorna hölls på latin och det var det ju inte många som kunde. Då var det enbart dramer/teater som visualiserade hur det gick till med de ”Tre vise männen”, Josef, Maria och Jesusbarnet. Judas gick väl runt med börsen? Stjärngossen gick väl för och ledde dem rätt?

När vi blev protestanter gick man runt och tiggde i stugorna.

Första Lucian.

Det var en tidning, Stockholms Dagblad, som år 1927 utlyste en omröstning bland sina läsare om vem som skulle bli Stockholms första lucia. Solveig Hedengran hette den utvalda som kröntes i Stock­holms stadshus och fick åka med sina tärnor i kortege till ljusfesten på Skansen. Täv­lingen blev en stor succé som snabbt spred sig till nästan alla städer i riket och över till de svensktalande delarna av Finland.

Så när du ser lucia komma den 13 december skridande i vintermörkret, tänk då att här kommer levande svensk historia – en blandning av vår egen heden­dom, vår katolska medeltid och nutid, tonsatt med musik från Neapel. Resultatet är en unik svensk tradition som vi ska vara stolta över. De flesta anser nog att Lucia, liksom midsommarstången, snapsvisor och julskinkan, är det mest svenska man kan tänka sig – för det är bara i Sverige och i de svensktalande delarna av Finland som man firar Lucia.

Exotisk

Hur kommer det sig att vi firar ett katolskt helgon från Syrakusa – med att sjunga en gammal neapolitansk fiskarsång?

Många utlänningar undrar hur det kommer sig att ett katolskt helgon firas så högtidligt i ett protestantiskt land, där de flesta aldrig går i kyrkan och få vet något om helgonet Lucia som ska ha levt och dött martyrdöden på Sicilien för nära tusen år sedan. Och varför sjunger svenskarna den neapolitanska fiskarsången ”Barcarolla”?

Svaret är att ingen gestalt i vårt land förkroppsligar den svenska historien så väl som Lucia. Med henne kommer hednisk forntid, katolsk medeltid samt moderna tider. Allt på en gång.

I vår hedniska forntid var natten mellan den 12 och 13 december årets längsta och ansågs därför också särskilt skräckfylld. Under denna den längsta natten trodde man att allehanda djävlar och otyg strök omkring husen, det gällde att vara på sin vakt.

Under hela medeltiden var vi goda katoliker och följde den katolska helgonkalendern.

Där stod namnet Lucia den 13 och dagen var markerad med en fisk. Det betydde att fastan började och skulle pågå fram till jul. Alltså kunde gårdsfolket, som satt uppe och vaktade mot de onda makterna, stärka sig med rejäla mängder mat och dryck den sista natten det ännu var tillåtet. Det blev ofta ett vilt, inte särskilt kristligt, festande hela natten.

Under medeltiden kunde änglalik sång höras i gryningen den 13 dec­ember. Det var skolgossarna (det fanns ännu inga skolflickor) som inledde sitt jullov med att gå runt med tända ljus för att tigga ihop pengar för nästa termins studier. En av gossarna, som var särskilt späd och ljus, kunde vara utklädd till ängel, glorian var en ljuskrona på huvudet. Många av sångerna var införda av tyska invandrare.

Ute på gårdarna fortsatte det vilda Lusse­festandet med bus, mat och starka drycker ända till 1700-talet, då präster och andra bildade personer i Västsverige gjorde ett första försök att civilisera Lucianatten. De förvandlade de skrålande festerna med hedniskt ursprung till en upphöjd kristen fest genom att låta den här utklädda ängeln bli huvudperson. En ung kvinna fick föreställa Lucia.

Den första skriftliga berättelsen är från 1764. Sedan spred sig seden i Västergötland och till herrgårdarna i Värmland. Ungdomar därifrån tog med sig seden till universiteten i Lund och Uppsala, där de lussade för sina häpna kamrater. Studenterna där tog med sig festen till sina hemtrakter. Så spreds Luciatågen sakta över landet.

Sången, den neapolitanska fiskarsången, kom till Sverige som ett reseminne för kompositören Gunnar Wennerberg i mitten av 1800-talet och fick sin svenska översättning långt senare.

Det är denna mix som har gjort Sankta Lucia, trots hennes utländska namn och exotiska katolska bakgrund med följe av glitterkrönta tärnor, stjärngossar med strutar på huvudet, tomtar och pepparkaksgubbar, till en unik svensk tradition.

Det är levande svensk historia som kommer sjungande !

Efter sin död år 303 blev Lucia snart ett av den katolska kristenhetens största helgon. På den tiden var vi i Norden ännu hedningar. När Norden kristnades på 1000-talet kom Lucia till oss som ett av många katolska helgon.

På 1920-talet började Lucia dyka upp på de rikssvenska veckotidningarnas pärmar, något som påskyndade spridningen av seden också hos oss. Sin stora plats i

Staffan stalledräng, medeltida takmålning från 1200-talet i Dädesjö gamla kyrka

Seden att gå runt bland hus i grannskapet är ett arv från äldre tiders staffanssjungning, som förekom både på landet och i städerna, där djäknar, men även den vanliga yngre landsortsbefolkningen, gick mellan husen för att samla in pengar. (Det har hävdats att den traditionen ursprungligen kommer från Skara[källa behövs], där eleverna gick mellan stugorna för att sjunga och samtidigt samla in en slant efter ett år av studier vid katedralskolan). Att man ibland – enligt gamla staffanssångtexter – även kunde tigga till sig en sup skapar en länk till det moderna lussefylleriet.

Det har också spekulerats i om de otaliga staffansvisorna och det ivriga omtalandet av Staffans hästar kan dölja en äldre förkristen hästkult, omvandlad till den mer passande Staffan stalledräng. Teorier om att Staffan inte skulle vara kopplade djäknetraditionen, utan i stället ha fornnordiska, hedniska anor, framfördes av Olof Broman på 1700-talet. Dessa teorier är dock sedan mitten av 1800-talet utrangerade som orimliga.

En annan, äldre folklig tradition som levde på landsbygden var lussebruden. Det kunde en ogift kvinna i trakten eller på gården utnämnas till och därmed bli huvudperson i den lokala varianten av lussefirandet.

Firandet

I dag är formerna för hur ett traditionellt luciafirande ska gå till väldigt starkt omhuldade. Detta visade sig genom reaktionerna på SVT:s Luciamorgon 2004, ett luciaprogram som anknöt till äldre folklig luciatradition. Sveriges Television och radions Ring P1 fick många klagomål om att de inte fick höra de vanliga luciasångerna och se de vanliga luciautstyrslarna.

En luciakröning i Sverige (2008)

Numera firas Lucia på skolor, daghem, i föreningar och på många arbetsplatser. Många barn går luciatåg och lussar för sina föräldrar och grannar, för sångerna de sjunger får de ofta godis i gengäld. På många platser utses genom omröstningar i lokaltidningar ortens lucia. Den största årliga luciakonserten äger rum i Globen i Stockholm, där Adolf Fredriks musikklasser, Stockholms musikgymnasium och Stockholms läns blåsarsymfoniker spelar och sjunger. Detta luciatåg har bland annat blivit omnämnt i Guinness Rekordbok som världens största med över 1 200 medverkande.

För den svenska polisen kan Lucia vara en mindre trevlig högtid med mycket ungdomsfylleri. På senare år har mycket arbete gjorts för att få bort detta, bland annat genom nattbio.

Det är tradition på Grand Hôtel i Stockholm att bjuda nobelpristagarna (de som stannat kvar i Stockholm efter nobelprisutdelningen den 10 december för att delta i andra nobelarrangemang) på ett luciatåg på morgonen den 13 december. Lika traditionsenligt brukar kvällspressen rapportera om de äldre herrarnas stora förvåning. Den gladaste reaktionen kom från Dario Fo, nobelpristagare i litteratur 1997, som dansade runt och sjöng duett med Lucia, då med originaltexten på italienska.

 

 

Tomten Per i Ljungsbro.

Skolverket konstaterar på DN Debatt (25 november) att skolor absolut kan fira högtider i en kyrkolokal. Bara man lämnar Gud utanför. Sådan är lagen, menar verket.

Striden om skolavslutningar och adventsfirande i kyrkan är lång. Det är dock först på senare år som frågan hettat till, eftersom skolorna börjat ställa frågor till Skolverket om vad som egentligen menas med skollagens skrivningar om icke-konfessionell undervisning. Att verket nu gör en strikt tolkning borde inte leda till någon annan slutsats än att lagen måste skrivas om.

Att elever inte ska behöva avge en trosbekännelse eller be inom ramen för skolans undervisning torde vara en självklarhet för de flesta. Problemet uppstår när Skolverket ska skydda alla barn från religiös påverkan. Det är då man visserligen kan vara i en kyrkolokal, men närvarande präster får inte säga något om den tro som kyrkolokalen representerar och eleverna får inte annat än undantagsvis sjunga exempelvis en julpsalm med religiös innebörd.

När Skolverket gör denna strikta tolkning borde det också innebära en rad konsekvenser.

Eftersom en rektor rimligen inte i förväg kan kontrollera vad som kommer att sägas vid ett studiebesök i en kyrka, moské eller synagoga, bör det i fortsättningen vara omöjligt för skolorna att besöka sådana platser. Vad händer när eleverna börjar ställa frågor om vad tron innebär i vardagen och vem gubben som hänger på väggen egentligen är? Och är det rimligt att lärarna efter ett sådant besök ska behöva förklara för eleverna att prästen och imamen talar i nattmössan när de beskriver sin tro? (Vilket verkar vara Skolverkets villkor för dylika besök.)

Tolkningen av lagen borde också ge allmänna problem i diverse undervisningssituationer. Hur ser exempelvis Skolverket på att elever sjunger sånger som U2:s ”I still haven’t found what I’m looking for”? Eller råkar få tag i någon av Stevie Wonders låtar med väckelsekristet budskap? Eller envisas med att få sjunga Justin Biebers ”Pray” på skolavslutningen?

Kan man utsätta eleverna för uppgiften att läsa eller se Sagan om ringen? Ett verk som fullkomligt dryper av referenser till Bibelns berättelser och till kristen etik. Dessutom i en politiskt värdekonservativ tappning.

Den puritanska ateismen, så som den av Skolverket tolkas vara uttryckt i skollagen, innebär i praktiken att staten iscensätter en kulturrevolution. Man kan inte förstå kultur, samhällsvärderingar, lagstiftning och historia utan att också förstå varifrån idéer, uppfattningar och traditioner kommer.

Eftersom skolorna fortsatt troligen kommer vilja samlas vid diverse högtider kommer traditionerna att fortsätta, men i värsta fall behöva fyllas med ett innehåll som förvandlar de svenska kulturtraditionerna till oigenkännlighet. Religiösa symboler, texter och figurer är ju de facto också bärare av den tro och de värderingar som de representerar. Det går inte att komma ifrån, och när man försöker gör man också våld på någonting oersättligt i vårt kulturarv.

Vill man samlas för att ha allmänt myspys korkar man upp colaflaskor och sätter på kaffepannan. Vår kultur och deras närvaro i skolorna är något annat.

Var det verkligen meningen att skollagen skulle få denna effekt på den offentliga uppfostran av det uppväxande släktet? Jag vägrar tro att riksdagen avsåg att tömma kulturen på innehåll när de ville skydda elever från att behöva uttrycka en specifik trosuppfattning i en undervisningssituation

Kommentar.

Idag (2012) pågår det en del diskussioner om Luciafirande mellan Skola/Kyrka. Det har även hänt att någon skola ville ta bort ”pepparkaksgubben”, eftersom man trodde att denna figur skulle ”störa” någon!

”Negerbollar” finns väl inte att köpa längre? Vad heter det nu?

 

Sagan om ringen duger tydligen med alla dess religiösa inslag!

                                                       Tomten Ann-Marie!

”Vart är vi på väg!” Kan man undra!(”Maktkampen” mellan skola/kyrka)

Det finns idag ca 6,5 miljoner kyrkobesökare vilket är ca 2/3 av vår befolkning.

När vi nu lever i ett demokratiskt samhälle borde vi väl värna om våra traditioner med; Lucia,tärnor, tomtar, stjärngossar, pepparkaksgubbar,lussekatter, julavslutning, advent, mmm.

”Gud” kanske även är något bra för ateister?

Hur skall vi ha det i framtiden med dop, konfirmation, förlovning, vigsel, begravning?

Är verkligen ”religion” obehaglig, när någon präst i kyrkor, synagogor och moskéer förkunnar sin tro?

Jag tycker att vi borde sträva efter att bevara vårt kulturarv och inte följa den puritanska ateismen som nu förekommer lite varstans.

Det är nog inte farligt att lyssna till religiös musik och lyssna till några ”gudsord”, barnen kommer säkert att finna/hitta sin egen väg när de blir tillräckligt vuxna.

Här döps vår dotter Jenny 1971 av Prästen Rudolf Johansson som även vigde oss en gång i tiden.

Jag vill inte ha tillrättalagda reklamjiggar med Coca Cola musik och annat enbart reklambaserat julfirande! Kalle Anka kan få vara kvar!

Jag vill gärna tro att TOMTEN kommer!

 

Dé sá vá gött å leva annars kan dé kvétta!

Stjärngossen/Urban