Stjärngossen Urban
och Luciafirande! Falköping den 10 december
2012.
(Merparten av
”faktainformation” är hämtat från, Herman Lindqvist, Wikipedia samt Henrik G
Ehrenberg.)
Den 13 december 2012
firar vi Lucia!
Mitt liv som
stjärngosse. 1949.(Urban Lundberg då 12 år)
Min mamma hade
sytt om ett av sin nattlinnen och pappa hade bistått med strut och en pinne till
stjärnan från sitt arbete på ”Aristo!”
(tårtkartongmaterial).
Luciafirandet hölls i
Aulan klockan 0740. Det var musikdirektör Jens Bartler som höll i firandet med
och med några dagars träning fungerade det.
Rolf Gårdeman spelade
på en ”vevorgel” den fick även jag hålla igång de gånger jag kom för sent till
skolan.(staff)
Rektorn G N-son Thune
höll i anförandet. Ham bodde förresten i samma hus som jag, i hörnet på
Parkgatan/Odengatan.
Det var väl Herodes
stallpojke Stefanus, som är ursprunget när han påstods ha upptäckt
Betlehemsstjärnan när Jesus blev till, som han tydligen senare blev stenad för
och blev då den första kristna martyren.
Det blev väl
symboliken för att någon med en ljusstjärna skulle visa de tre vise männen,
Kaspar, Melkior och Baltazar vägen till Jesus. Baltazar som tydligen var
morianernas kung svärtade ned sig med sot av någon
anledning?
Egentligen kom
stjärngossarna från trettondage. Men på den tiden var det katolska läran som
gällde och mässorna hölls på latin och det var det ju inte många som kunde. Då
var det enbart dramer/teater som visualiserade hur det gick till med de ”Tre
vise männen”, Josef, Maria och Jesusbarnet. Judas gick väl runt med börsen?
Stjärngossen gick väl för och ledde dem rätt?
När vi blev
protestanter gick man runt och tiggde i
stugorna.
Det var en tidning,
Stockholms Dagblad, som år 1927 utlyste en omröstning bland sina läsare om vem
som skulle bli Stockholms första lucia. Solveig Hedengran hette den utvalda som
kröntes i Stockholms stadshus och fick åka med sina tärnor i kortege till
ljusfesten på Skansen. Tävlingen blev en stor succé som snabbt spred sig till
nästan alla städer i riket och över till de svensktalande delarna av
Finland.
Hur
kommer det sig att vi firar ett katolskt helgon från Syrakusa – med att sjunga
en gammal neapolitansk fiskarsång?
Svaret
är att ingen gestalt i vårt land förkroppsligar den svenska historien så väl som
Lucia. Med henne kommer hednisk forntid, katolsk medeltid samt moderna tider.
Allt på en gång.
I
vår hedniska forntid var natten mellan den 12 och 13 december årets längsta och
ansågs därför också särskilt skräckfylld. Under denna den längsta natten trodde
man att allehanda djävlar och otyg strök omkring husen, det gällde att vara på
sin vakt.
Under
hela medeltiden var vi goda katoliker och följde den katolska helgonkalendern.
Sången,
den neapolitanska fiskarsången, kom till Sverige som ett reseminne för
kompositören Gunnar Wennerberg i mitten av 1800-talet och fick sin svenska
översättning långt senare.
Det
är denna mix som har gjort Sankta Lucia, trots hennes utländska namn och
exotiska katolska bakgrund med följe av glitterkrönta tärnor, stjärngossar med
strutar på huvudet, tomtar och pepparkaksgubbar, till en unik svensk
tradition.
Det
är levande svensk historia som kommer sjungande !
Efter
sin död år 303 blev Lucia snart ett av den katolska kristenhetens största
helgon. På den tiden var vi i Norden ännu hedningar. När Norden kristnades på
1000-talet kom Lucia till oss som ett av många katolska
helgon.
På
1920-talet började Lucia dyka upp på de rikssvenska veckotidningarnas pärmar,
något som påskyndade spridningen av seden också hos oss. Sin stora plats i
Staffan
stalledräng, medeltida takmålning från 1200-talet i Dädesjö gamla kyrka
Seden
att gå runt bland hus i grannskapet är ett arv från äldre tiders
staffanssjungning, som förekom både på landet och i städerna, där djäknar, men
även den vanliga yngre landsortsbefolkningen, gick mellan husen för att samla in
pengar. (Det har hävdats att den traditionen ursprungligen kommer från
Skara[källa behövs], där eleverna gick mellan stugorna för att sjunga och
samtidigt samla in en slant efter ett år av studier vid katedralskolan). Att man
ibland – enligt gamla staffanssångtexter – även kunde tigga till sig en sup
skapar en länk till det moderna lussefylleriet.
Det har också spekulerats i om de otaliga
staffansvisorna och det ivriga omtalandet av Staffans hästar kan dölja en äldre
förkristen hästkult, omvandlad till den mer passande Staffan stalledräng.
Teorier om att Staffan inte skulle vara kopplade djäknetraditionen, utan i
stället ha fornnordiska, hedniska anor, framfördes av Olof Broman på 1700-talet.
Dessa teorier är dock sedan mitten av 1800-talet utrangerade som
orimliga.
En
annan, äldre folklig tradition som levde på landsbygden var lussebruden. Det
kunde en ogift kvinna i trakten eller på gården utnämnas till och därmed bli
huvudperson i den lokala varianten av lussefirandet.
Firandet
I
dag är formerna för hur ett traditionellt luciafirande ska gå till väldigt
starkt omhuldade. Detta visade sig genom reaktionerna på SVT:s Luciamorgon 2004,
ett luciaprogram som anknöt till äldre folklig luciatradition. Sveriges
Television och radions Ring P1 fick många klagomål om att de inte fick höra de
vanliga luciasångerna och se de vanliga
luciautstyrslarna.
En
luciakröning i Sverige (2008)
Numera
firas Lucia på skolor, daghem, i föreningar och på många arbetsplatser. Många
barn går luciatåg och lussar för sina föräldrar och grannar, för sångerna de
sjunger får de ofta godis i gengäld. På många platser utses genom omröstningar i
lokaltidningar ortens lucia. Den största årliga luciakonserten äger rum i Globen
i Stockholm, där Adolf Fredriks musikklasser, Stockholms musikgymnasium och
Stockholms läns blåsarsymfoniker spelar och sjunger. Detta luciatåg har bland
annat blivit omnämnt i Guinness Rekordbok som världens största med över 1 200
medverkande.
För
den svenska polisen kan Lucia vara en mindre trevlig högtid med mycket
ungdomsfylleri. På senare år har mycket arbete gjorts för att få bort detta,
bland annat genom nattbio.
Det
är tradition på Grand Hôtel i Stockholm att bjuda nobelpristagarna (de som
stannat kvar i Stockholm efter nobelprisutdelningen den 10 december för att
delta i andra nobelarrangemang) på ett luciatåg på morgonen den 13 december.
Lika traditionsenligt brukar kvällspressen rapportera om de äldre herrarnas
stora förvåning. Den gladaste reaktionen kom från Dario Fo, nobelpristagare i
litteratur 1997, som dansade runt och sjöng duett med Lucia, då med
originaltexten på italienska.
Tomten Per i Ljungsbro.
Skolverket
konstaterar på DN Debatt (25 november) att skolor absolut kan fira högtider i en
kyrkolokal. Bara man lämnar Gud utanför. Sådan är lagen, menar
verket.
Striden
om skolavslutningar och adventsfirande i kyrkan är lång. Det är dock först på
senare år som frågan hettat till, eftersom skolorna börjat ställa frågor till
Skolverket om vad som egentligen menas med skollagens skrivningar om
icke-konfessionell undervisning. Att verket nu gör en strikt tolkning borde inte
leda till någon annan slutsats än att lagen måste skrivas
om.
Att
elever inte ska behöva avge en trosbekännelse eller be inom ramen för skolans
undervisning torde vara en självklarhet för de flesta. Problemet uppstår när
Skolverket ska skydda alla barn från religiös påverkan. Det är då man
visserligen kan vara i en kyrkolokal, men närvarande präster får inte säga något
om den tro som kyrkolokalen representerar och eleverna får inte annat än
undantagsvis sjunga exempelvis en julpsalm med religiös
innebörd.
När
Skolverket gör denna strikta tolkning borde det också innebära en rad
konsekvenser.
Eftersom
en rektor rimligen inte i förväg kan kontrollera vad som kommer att sägas vid
ett studiebesök i en kyrka, moské eller synagoga, bör det i fortsättningen vara
omöjligt för skolorna att besöka sådana platser. Vad händer när eleverna börjar
ställa frågor om vad tron innebär i vardagen och vem gubben som hänger på väggen
egentligen är? Och är det rimligt att lärarna efter ett sådant besök ska behöva
förklara för eleverna att prästen och imamen talar i nattmössan när de beskriver
sin tro? (Vilket verkar vara Skolverkets villkor för dylika
besök.)
Tolkningen
av lagen borde också ge allmänna problem i diverse undervisningssituationer. Hur
ser exempelvis Skolverket på att elever sjunger sånger som U2:s ”I still haven’t
found what I’m looking for”? Eller råkar få tag i någon av Stevie Wonders låtar
med väckelsekristet budskap? Eller envisas med att få sjunga Justin Biebers
”Pray” på skolavslutningen?
Kan
man utsätta eleverna för uppgiften att läsa eller se Sagan om ringen? Ett verk
som fullkomligt dryper av referenser till Bibelns berättelser och till kristen
etik. Dessutom i en politiskt värdekonservativ tappning.
Den
puritanska ateismen, så som den av Skolverket tolkas vara uttryckt i skollagen,
innebär i praktiken att staten iscensätter en kulturrevolution. Man kan inte
förstå kultur, samhällsvärderingar, lagstiftning och historia utan att också
förstå varifrån idéer, uppfattningar och traditioner
kommer.
Eftersom
skolorna fortsatt troligen kommer vilja samlas vid diverse högtider kommer
traditionerna att fortsätta, men i värsta fall behöva fyllas med ett innehåll
som förvandlar de svenska kulturtraditionerna till oigenkännlighet. Religiösa
symboler, texter och figurer är ju de facto också bärare av den tro och de
värderingar som de representerar. Det går inte att komma ifrån, och när man
försöker gör man också våld på någonting oersättligt i vårt
kulturarv.
Vill
man samlas för att ha allmänt myspys korkar man upp colaflaskor och sätter på
kaffepannan. Vår kultur och deras närvaro i skolorna är något
annat.
Var
det verkligen meningen att skollagen skulle få denna effekt på den offentliga
uppfostran av det uppväxande släktet? Jag vägrar tro att riksdagen avsåg att
tömma kulturen på innehåll när de ville skydda elever från att behöva uttrycka
en specifik trosuppfattning i en
undervisningssituation
Kommentar.
Idag
(2012) pågår det en del diskussioner om Luciafirande mellan Skola/Kyrka. Det har
även hänt att någon skola ville ta bort ”pepparkaksgubben”, eftersom man trodde
att denna figur skulle ”störa” någon!
”Negerbollar”
finns väl inte att köpa längre? Vad heter det nu?
Sagan om ringen duger tydligen med alla dess religiösa inslag!
Tomten Ann-Marie!
”Vart
är vi på väg!” Kan man undra!(”Maktkampen” mellan
skola/kyrka)
Det
finns idag ca 6,5 miljoner kyrkobesökare vilket är ca 2/3 av vår
befolkning.
När
vi nu lever i ett demokratiskt samhälle borde vi väl värna om våra traditioner
med; Lucia,tärnor, tomtar, stjärngossar, pepparkaksgubbar,lussekatter,
julavslutning, advent, mmm.
”Gud”
kanske även är något bra för ateister?
Hur
skall vi ha det i framtiden med dop, konfirmation, förlovning, vigsel,
begravning?
Är
verkligen ”religion” obehaglig, när någon präst i kyrkor, synagogor och moskéer
förkunnar sin tro?
Jag
tycker att vi borde sträva efter att bevara vårt kulturarv och inte följa den
puritanska ateismen som nu förekommer lite varstans.
Det
är nog inte farligt att lyssna till religiös musik och lyssna till några
”gudsord”, barnen kommer säkert att finna/hitta sin egen väg när de blir
tillräckligt vuxna.
Jag
vill inte ha tillrättalagda reklamjiggar med Coca Cola musik och annat enbart
reklambaserat julfirande! Kalle Anka kan få vara kvar!
Jag
vill gärna tro att TOMTEN kommer!
Dé sá vá gött å leva annars kan dé kvétta!
Stjärngossen/Urban