På vem, vad och varför skall man tro?
Undrar UrbanLundberg 2012-12-12

Här döper vi vår dotter Jenny. Det är prästen Rudolf Johansson som förrättar värvet.
Han vigde även mig och min hustru Ann-Marie.

 

 

Svärmor Ruth Blohm, svärfar Nils Blohm, brudparet Ann-Marie och Urban Lundberg, samt mamma Britta och pappa Harry Lundberg. Min illebror Kjell och Ann-Maries lillasyster Elisabeth var "brudnäbbar." Händelsen tilldrog sig den 21 maj 1960 i Luttra Kyrka strax utanför Falköping

På något måste man nog tro.
Det kan inte bara bero.
Det finns en besjälad värld.
Därför blir det gudomliga i vår härd.

Vi har av ”den andra världen”, ett stort behov att finna
med hoppet, tron och dess gudomlighet med vår kärlek vinna.

Det finns så många olika religioner,
man kan bekänna sig till,
Vi har flera olika visioner.
Och man kan tro på vad man vill.

Muslimer far till Mekka och kysser sin Kabasten, som för dem är givet,
De går även sju varv motsols för att få lycka och välgång här i livet.

Buddister sitt Himalaya bestiger både på dagen och om natten
och Hinduerna tvagar sig i Ganges vatten.

I Polen finns det en svart Madonna som gråter.

Henne man vallfärdar till, för att be om mirakel och hoppas att hon dem alla förlåter.

I Iran man hoppar över eldar, för att till våren renas,
”ge mig min värme, ta min blekhet”, med höga rop detta menas.

I Frankrike finns en grotta med helande vatten vill man tro,
från visioner av Jungfru Maria, man vill ha bot och finna ro.

I Hinduismen, är det ”Kastet” och ”Karma” som bestämmer.
Detta om människans öde och dess vänner.

Taoister försöker finna sin rätta plats i den värld som är,
att förändra är det ingen som vill, man är bara här och där.

Kristna och Islamister båda tyckte att en enda Gud skulle finnas,
denna ”renlärighet” hade de som mål,
Påven upprättade ”Inkvisitionen” så att alla skulle minnas,
var det någon som tyckte något annat, brändes de på bål.

I Rom väljer Kardinalerna sin Påve med vit rök när de haft sitt ”råd”,
människorna ligger på knä och tackar för hans Guds nåd.
På berget Patmos i Grekland, där man tror att Johannes fick sin uppenbarelse,
är nu en helig plats där människor kan bli tagna ur sin ”villfarelse”.

Munkar och Nunnor lever i avskildhet.
Är det bra att leva så? Säg det, den som vet.
En anledning måste väl finnas för att bära detta behov kan man tycka,
kan det vara magisk kraft, själens inre frid och lycka?

Kommunism är en ateistisk ”tro”,
och enbart en ”ideologi”, en Gud får därför hos dem bero.

Etrusker trodde på en ny tillvaro efter döden minsann,
andra tror på reinkarnation, att man en existens till en annan fann
Allt går inte med matematik och rationella tankar att förklara.
Det är nog för människan viktigt att sin trosbekännelse bevara.

Hos Mayaner och Azteker var tempeloffer och mord en helig akt,
när man ur det levande offrets hjärta tog, detta kallas nog, idag för slakt.
Det finns hedersmord och andra onda gärningar, som man i Guds namn gjort
men efteråt man bara ligger på knä och om förlåtelse ber, så är det glömt ganska så fort.

I vår nordiska mytologi, där Asagudar fanns och Midgård som var borgen i jorden mitt,
Ragnarök och Yggdrasil föds och går under i ett evigt kretslopp i denna ”ritt”.
Var och en är nog salig på sin tro och trivs med det,
Man är nog den man är och förblir den man blir, om man inget bättre vet.

Sinnena:

Hörsel – Syn – Tal – Känsel - Medvetenhet, att ta intryck och välja det som passar,
Uppleva sig själv så länge man finns och även ta hand om andra ”världsmedborgare” som till Sverige ”tassar”.

Jag vill gärna tro på TOMTEN!

Hälsningar/Urban Lundberg


Dé sá vá gött å léva annars kan dé kvétta!

Vart är vi på väg med maktkampen mellan skola/kyrka?

Det finns tydligen ca 6,5 milj. kyrkbesökare eller ca 2/3 av vår befolkning som är ”religiösa”.

 Skall vi verkligen lämna våra traditioner med Lucia, tärnor, tomtar, stjärngossar, lussekatter, julavslutning, advent, skolavslutningar mm…??

Målat av "Clownen" Urban.

GUD kanske är något bra även för ateister?
Hur vill vi ha det med dop, konfirmation, förlovning, vigsel, begravning?
När vi dör skall vi då helst direkt från dödsbädden, grävas ned någonstans eller, ”hyss in i ugnen”, eller spridas för vinden någonstans?

Är religion obehagligt med sina religiösa ceremonier, där någon präst i sina kyrkor, moskéer eller synagogor förkunnar sin tro?

Borde vi inte sträva efter att bevara vårt kulturarv i stället för att följa den puritanska ateismen som nu förekommer lite här och där?

Jag föredrar, lussekatter, julpynt, hyacinter, glögg, ljusstakar, Lucia och Jultomten och annat trevligt som lyser upp vår mörka tid.

Vi skall väl inte bara ha ”tillrättalagda” reklamjinglar med Coca Cola musik och annat, med enbart Kalle Anka på Julafton ?

Det är nog inte så FARLIGT att lyssna till religiös musik och några ”gudsord”, barnen kommer säkert att välja sin egen väg när de blir tillräckligt vuxna och acceptera vad som vårt demokratiska samhälle har att erbjuda.

Här sitter vi tillsammans med några av våra bästa vänner Gun-Brith och Yngve Pettersson i Visby sommaren 2010.

 
God Jul önskar Urban, som är glad om jag ”kommer” dit mina vänner finns efter mitt jordeliv.