Slumpen är kanske ingen tillfällighet?
Är Urban Lundberg en meningsfull (synkronistisk)slump?
Bombarderbaggen är inte så lite unik.
Den har en kanon i bak som den kan beskjuta sina fiender med.
Det sker riktiga explositioner vid ca 100grader celsius.Det t.o.m smäller och ryker.
Kanonen är en ganska avancerad historia ,med kemikaliebehållare och särskilda körtlar som tillverkar hydrokinon,väteperoxid och speciella enzymer, som är nödvändiga för att skapa sprängmedel. Det finns en yttre explositionskammare med öppningen utåt och en hel serie muskler och nerver specialdesignade för sikte och kontroll.
När den skall skjuta blandar den snabbt de två för baggen själv de
ganska hälsofarliga kemikalierna i explositionskammaren, tillsätter
även de nödvändiga enzymerna, som gör att det blir en explosition, samtidigt som den siktar mot angriparen.Ett enda misstag och baggen skulle spränga sig själv i luften.
Hur har denna bagge kommit till?
Det finns även myror som håller egen boskap och odlar sin egen gröda .
Fiskar som har ett eget metspö att fånga andra fiskar med.
Det intressanta är ju att just den sperm,som vann kapplöpningen,när
mina föräldrar just den gången hade lust inte hade vunnit,skulle jag ju
inte funnits !
Så hela tillvaron är nog synkronistisk, en meningsfull slump.
Jag tycker givetvis att det var en meningsfull slump!
Vi ses kanske i "nästa liv?"
(Reinkarnation )
Vi kanske behöver " gå mot strömmen för att hitta källan?"
Var höll jag till innan jag föddes? Och vart tar jag vägen när jag dör?
Vem är jag i detta ofantliga universum?
Bör man fundera och grubbla över detta ,eller blir man "knäpp" om man försöker ?
Det är nog den materiella verkligheten, som tar överhanden, trots att det kanske finns en större verklighet,bortom det vi kan se och ta på!
Synkroniciteten/ samtidigheten är tycker jag, en fascinerande underlighet......
Exempel!
Min hustru Ann-Marie kanske säger ngt om ngn,som jag just tänkte säga i samma ögonblick...." Du tog orden ur mun på mig!"
Som jag brukar säga till henne....
Jag tänker ringa min dotter,samtidigt som hon ringer upp mig o.s.v.
Ibland har det hänt att jag står någonstans och kan se in i "framtiden", jag upplever att jag varit på samma plats tidigare och
vet vad som kommer att hända där jag är...
Var nyligen på en filmvisning, där fotografen visade sin film för första gången,där jag kunde förutsäga vad som skulle visas, gissa om vi samtliga närvarande (4 st)blev förvånade och ngt "rädda!"
Hur förklarar man detta?
Finns det en koppling mellan materia och medvetande,mellan en människas tankar och känslor ,det som händer i världen utanför henne.
Kan Synkronicitet vara en koppling mellan de två "världarna?"
Mina egna upplevelser har bidragit till att jag är mer och mer övertygad att det finns ngt,som är mycket större och märkligare än det jag/vi förstår och kan tänka oss,alltså övergår mitt/vårt förstånd att tänka.....
En enda cell i människokroppen är mer komplicerad än den mest avancerade dator och ändå har vi åtskilliga miljarder celler med mängder av olika specialkompetenser,producerar kemikalier,dödar bakterier,renar vårt blod......hur har denna "kropp" kommit till från början???
Vi är ju "medvetna" att tänka både framår och bakåt i tiden.
Kanske denna "medvetenhet/själen" som lever vidare efter att materian dör ?
Är det medvetandet som styr hjärnan och får den att framträda med materien,tiden,rummet och allt annat som vi tolkar som det fysiska universum. Som Keith Floyd tyckte en gång?
Albert Einstein tyckte att det finns två sätt att leva sitt liv.
Det ena är att som om ingenting är ett mirakel och det andra är,som om allting är ett mirakel.
Vi har ett behov av att tro på något som är större än oss själva,alltså ngn form av en "högre makt!"
Typ, Oden och Tor, Zeus,Krishna,Allah,Gud Jesus,Maria,Budda, Muhammad......
Taoismens fader (Lao Tse)fick frågan: "Vad är taoism?"
"Den som vet,talar inte och den som talat vet inte!"
Bara en idé!
Min idé är att när jag dör lämnar medvetandet den fysiska kroppen och själva existensen fortsätter i en annan form.
En annan idé är att när vi dör så är det punkt slut och det finns ingen fortsättning,inget liv efter detta.
Båda idéerna är ju fullt möjliga ,men jag väljer den första eftersom den är betydligt roligare att leva med....
Man kan ju undra? Varför finns universum?
Varför finns överhuvudtaget någonting alls?
Är det inte rimligare att ingenting fanns?
(Så tyckte Friedrich von Schelling.)
Medvetandefilosofi är den gren av filosofin som studerar medvetandets natur, mentala processer, mentala funktioner, mentala egenskaper och deras relation till den fysiska kroppen. Kropp–själ-problemet, det vill säga förhållandet mellan medvetandet och kroppen, betraktas ofta som den mest centrala frågan inom medvetandefilosofin, även om det finns andra frågor rörande medvetandets natur som inte involverar dess relation till den fysiska kroppen.
Synkronicitet (nybildat ord baserat på synkron = samtidig efter grekiskans sýnkhronos) är ett begrepp som står för "ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband". Ordet är besläktat med synkronisering, men med i princip motsatt betydelse eftersom synkronisering är en (av människan) organiserad samordning i tid – exempelvis att en buss avgår fem minuter efter att tåget har anlänt.
Annorlunda uttryckt är synkronicitet "upplevelsen av två eller flera händelser som saknar synbart orsakssamband, eller som osannolikt kan förekomma tillsammans av en slump, ändå upplevs som förekommande tillsammans på ett meningsfullt sätt". Här kan det vara fråga om två personer som inte har träffats på många år, men som båda har velat hitta varandra och återuppta kontakten, och som av en händelse hamnar de båda på den där bussen i en främmande stad dit de har anlänt med varsitt tåg.
Länk till er som vill veta mer om "Synkronicitet!"
Anm.
Läser nu en bok av Jan Cederquist,som handlar om just detta, boken fick jag låna av min TINNITUS-expert, Ingela Allansson i Slöta/Vartofta.
