Frågan gäller nog inte hur gammal man är, utan hur man är som gammal!
Man väljer inte sin tid, lika lite som man väljer sina föräldrar, men man kan ju försöka handskas med den på ett så meningsfullt sätt som möjligt.
Det gäller nog att "hitta sig Själv!" Oavsett resultatet!
Man skall nog vara väldigt TACKSAM för att man aldrig får reda på vad andra egentligen tycker om en själv!
När man inte längre måste arbeta för sin existens,utan är pensionär, då hinner man med att vara nära himlen!
Är man inte ett gott föredöme kan man ju alltid vara ett varnande exempel!
Man behöver nog inte prata så mycket om sig själv, eftersom det blir det säkert gjort när man har gått!
När en man reser sig upp för att tala lyssnar folk, och om de tycker om det han säger så tittar de på honom.
När en kvinna reser sig upp för att tala så tittar folk och om de tycker om det de ser så lyssnar de.
Apropå tala är silver och tiga är guld!
En skvallerbytta är nog en som talar med dig om andra, en tråkmånst är nog en som talar med dig om sig själv och en briljant konversatör är nog en som talar med dig om dig.
Det är svårt att föreställa sig vad Adam och Eva hade att säga till varandra, de hade ju ingen annan att tala till eller om?
