Av Urban Lundberg Falköping 2009-02-13
Som samarbetat med Ädelmetallkontrollen, SP i Borås, i åtskilliga år.
TASS ( Testar Alla Sveriges Smycken)tidningen, var ett forum för Sveriges guldsmedsföretag.
Kattfoten, världens äldsta symbol för garanterad kvalité.
Här ser vi två lathundar, som SP tog fram, finns säkert att få hos etablerade guldsmeder än idag.
Finhaltsstämplar som anger mängden av de ädla metallerna framgår av nedanstående bild.
På alla ädelmetallarbeten som, guld, silver eller platina finns det stämplar som anger smyckets/föremålets innehåll och ursprung. Man skiljer på ansvarsstämplar och kontrollstämplar.
Ansvarsstämplar. (Namnstämplar)
Det är stämplar som tillverkaren eller importören sätter på föremålet.
Kontrollstämplar. 
FINHALTEN (kattfoten garanterar detta).
Vill du veta mer om KATTFOTEN kan du titta på en särskild artikel, som jag skrivit om just den.
Ekström&Blohm AB i Falköping, tillverkade Kattfotssmycken, för att främja den garanterade äktheten.
Kattfoten ,är den stämpel som Statens Provningsanstalt sätter på föremålet för att garantera finhalten.
KARAT.
Beskriver innehållet guld i metallen.
Frivillig kontrollstämpling.
Sedan 1 juli, 1988 är det frivilligt att få kattfoten stämplad av SP (Statens Provningsanstalt). Den nya lagen innebär att guld och platina som väger 1 gram eller mer skall stämplas med finhaltstämpel, namnstämpel eller kontrollstämpeln kattfoten. Dessutom får ortsmärke och årsbeteckning finnas med.
Inga krav på silverstämplar.
På silverföremål krävs inga stämplar. Dessa föremål får dock stämplas med både ansvarsstämplar och kattfot. För silver är det Kattfoten med ett S efter som är kontrollstämpel.
Ingen skillnad på svenskt eller importerat.
Ädelmetallkonventionen, är en överenskommelse mellan flera europeiska länder om en gemensam kontrollstämpel, som kallas för: CCM-stämpeln eller vågstämpeln, som sätts på i tillverkningslandet efter utförd kontroll och gäller som kontrollstämpel i alla medlemsländer. CCM (Common Control Mark)
Tillverkningsår. Exempel:N10 är tillverkningsåret 1987.Här ovan på bild ser du en tabell som beskriver tillverkningsåren
Årsbeteckningen är en ansvarsstämpel som anger tillverkningsår.
Sedan år 1759 har man i Sverige haft en obruten serie årsbokstäver, (numera årsbeteckningar) gemensamt för hela landet, efter att tidigare haft olika årsbokstavserier för en del städer.
Stockholm hade exempelvis redan från år 1689.
År 1759 avbröts alla tidigare serier och man började om från början igen med bokstaven A.
När hela alfabetet med undantag av Å, Ä och Ö var genomgånget år 1782, lade man till en 2: a bakom bokstäverna och efter ytterligare 24 år, lade man till en 3: a o.s.v.
Eftersom namnstämpeln kan byta innehavare genom åren, så fungerar årsbeteckningen, som ett bra komplement vid identifieringen av tillverkaren av ett visst arbete.
Sedan 1988 är årsbeteckningen frivillig och kan även finnas på importerade arbeten.
Minihalter.
Föremål av guld silver eller platina skall mins bestå av:
585 tusendelar (14K) guld, 830 tusendelar silver eller 950 tusendelar platina.
Så här kan ädelmetallarbeten för Guld, Silver och Platina vara stämplade enligt vidstående bilder uppifrån och ned.
Du måste själv bedöma.
Numera är det nämligen tillåtet att tillverka eller importera och sälja varor som innehåller för lite rent guld, silver och platina, för att varorna skall få kallas för äkta.
Du får fråga den du köper av, vad innehållet är och vilka garantier som kan lämnas.
Enlig den nya lagen så har minimihalten för guld sänkts till 14K (585 tusendelar guld), arbeten som innehåller mindre får inte kallas för Guld. Likadant gäller för Silver där minimihalten måste vara 830 tusendelar och för Platina 950 tusendelar.
LITE GULDSMEDSHISTORIA från FALKÖPING Guldstaden!
Bild från Nykvist guldsmedsverkstad 1928, där Nils Blohm, som sitter till vänster i bild var en av grundarna till Ekström & Blohm AB, den andre hette Daniel Ekström, (ej på bild här)som var pappa till Gunnar Ekström, som sedemera gick i faderns fotspår och bl a bildade guldsmedsföretaget Brofod.
Nils Blohm tillsammans med mågen Urban Lundberg. Där det framgår att starten för EBIF, var den 3 oktober 1928 och Urban tog över den 1 oktober 1978. Idag skulle det ha blivit 80-års Jubileum.
Falköping skulle sedemera bli en av Sveriges guldsmedstätaste orter med ca 26 guldsmedsföretag, när de var som flest.
Denna bild är tagen år 1940.
I första raden nederst till vänster finner vi, Allan Johansson,Arne Brissman, Gösta Gustavsson, Ragnar Lindstedt, Henry Johansson, Lennart Hofling och i övre raden från vänster, Geiger Lindeberg, Torsten Arvidsson, Sjöberg, Daniel Ekström(en av ägarna), Torsten Aveby(säljare) och den andre ägaren, min svärfar, (Nils Blohm.)
Ädelmetallkontrollen hade på den tiden en representant placerad hos polisen, där man kunde få stämplat sina godkända guldsmedsarbeten.
Den undre bilden är tagen år 1953, utanför företagets lokaler på Vasagatan i Falköping.
Från vänster nederst ser vi, Gustav Jonsson, Ingvar Arvestig, verkmästaren Alf Wollne, Ragnar Lindstrand, Tage Johansson, Lennart Samuelsson, Vd Nils Blohm, Arne Brissman, Karl Blom, Beng Andersson, Einar Martin, Börje Gustavsson och i mellan raden från vänster, Harry Lindblad, Lennart "Tomta" Gustavsson, som sedemera kom att jobba som säljare för mig på EBIF i många år och sedan för Brofod, sedan har vi , Bengt Gustavsson och Olle Sandberg, som hjälpt mig med alla namnen, Bengt Green och längs ut på högerkanten har vi, Elon Croona. Längst upp till vänster står, Georg Lund, sedan Axelsson, som jag inte har förnamnet på, Paul Klenkoner, Bengt Persson, Sam Ferdinsson och Stellan Kvist.
På bilden ovanför ser ser man från vänster Anders Lundberg, Ann-Marie Blohm Lundberg, Urban Lundberg, Bibbi Ljunkvist och Per Lundberg på det 60-års jubilerande företaget.
Högst upp till vänster i bild ser vi den tidens datarapport, det var nog viktigt att ha bra betyg i välskrivning, om man skulle söka jobb på kontor på den tiden. Bläcket är i alla fall beständigt i den kassabok jag ännu förfogar över.
Här ser vi exempel på den tidens marknadsföring.(Säljbrev och annonser) Det finns rekommendationer till slagord som: Den som betjänar bäst, förtjänar mest! Kvalitén gör omsättning, omsättning gör priset! Gör aldrig samma fel två ggr!
Ibland fick man skynda på kunden, genom följande brev (längst ned):
Stenpriser i stigande!
Emedan priset å dessa är i stigande kunna vi ej garantera Eder nuvarande pris vid senare tillfälle varför Ni torde insända Eder order med det snaraste. Sänd den! Eller begär en urvalssändning, redan idag. Högaktningsfullt. / Nils Blohm (Snyggt med Eder och Ni).
Det fanns även en uppmaning av att Köpa Svenskt!
Datamågen Urban, hade flyt i guldsmedsbranschen, med att vinna en del designpriser tillsammans med en annan mycket kändare designer, Per Dåvik, från Alton.
De fem största företagen var representerade på Odenmässan i Falköping 1978.
Från vänster i bild ser vi Bo Davidsson(pensionär), Ewir, som blev rånad och bunden tillsammans med sin hustru, vilket var ganska dramatiskt. Sedan ser vi Alf Sandell(pensionär) Alton, som efterträdde sin fader Uno, därefter kommer Ingemar Andersson GULDIA, som tyvärr har lämnat oss, sedan är det artikelförfattaren själv(pensionär) och sist kommer ,Gunnar Ekström Brofod som efterträdde sin fader, Daniel Ekström, på D.Ekström AB, numera är Gunnar egen företagare inom möbelindustrin i Tibro.
Wikipedia.
Kontrollstämpel avser stämpel inslagen i föremål av ädelmetall som garant för att den legering som föremålet är tillverkad av uppfyller i lag angivna kriterier.
Innehåll[göm]
1 Sverige
1.1 Äldre bestämmelser
1.2 Nyare bestämmelser
1.3 Årsbokstäver
1.4 Renhetskrav
1.5 Tennstämpling
2 Storbritannien
3 Tyskland
4 Frankrike
5 Se även:
6 Bibliografi och referenser
6.1 Noter
7 Extern länk
Sverige [redigera]
Långt tillbaka har i Sverige funnits föreskrifter om att föremål av ädel metall skulle åsättas en märkning som garanterade metallens äkthet. Redan 1485 stadgades att guldsmedsmästarna skulle sätta sina initialer eller sitt bomärke på föremålet som bevis. 1596 utvidgades detta i städerna Vadstena och Linköping med att föremålen dessutom skulle förses med stadens stämpel. Efter hand spreds kravet om stadsstämpel till hela Sverige.
I Stockholm användes först stadens krona som stämpel, men 1689 ändrades detta till bilden av stadens skyddshelgon, S:t Erik.Den stadsstämpeln för Stockholm används än idag.
Kontrollen av varans äkthet gjordes av skråets ålderman eller någon annan av skrået utsedd betrodd mästare. Denne måste dessutom godkännas av stadens myndigheter. För undersökningen av metallhalten, proberingen, skavdes med en gravstickel några spån bort från föremålet på något undanskymt ställe. Spånen analyserades sen med olika metoder, så att halten kunde bestämmas. Skavspåren syns som en våglinje eller sågtandlinje, en eller annan centimeter lång. Denna linje kallas åldermannaranka. Om någon probering lämnade in ett föremål med för låg halt av den ädla metallen, slogs föremålet sönder. Vid uppenbart medvetet fusk förverkades föremålet, och fuskaren kunde ådra sig straff. Underhaltiga importerade föremål, måste utföras ur riket.
Enligt en kunglig stadga 1752—12—07 övertog staten ansvaret för kontrollen, och då ersattes åldermannarankan med riksstämpeln Tre kronor inom en trekantig ram med starkt rundade hörn, den s k kattfoten. Om man utesluter falsarium bör alltså ett föremål av ädel metall och försett med åldermannaranka, men utan kattfot, vara tillverkat senast 1752.
I Stockholm bestämdes 1689 att de ädla föremålen skulle förses med en tredje stämpel visande en bokstav, som angav tillverkningsåret, årsbokstaven. Man började med A, fortsatte med B nästa år o s v. Detta bruk spred sig snabbt till andra städer, som också började med A, men med ett annat begynnelseår. När hela alfabetet var förbrukat började man om från A, men tillfogade i den andra serien en tvåa efter bokstaven. (A1, B1 o s v förekommer alltså inte.) Kronologin blev således olika för olika städer, och det är därför inte helt enkelt att bestämma åldern för föremål märkta med de tidigare bokstäverna i alfabetet. För Stockholm finns dock vissa ledtrådar. När man började med A 1689 använde man versaler i skrivstil t o m Z. I andra serien övergick man till gemena bokstäver i frakturstil.
Äldre bestämmelser [redigera]
I Sverige gällde att 1 karat guld kan indelas i 12 grän (singularis gran), vilket innebär att rent guld motsvarar 24 x 12 = 288 grän. För silver räknas med att 1 lod motsvarar 18 grän; rent silver har då lödigheten 16 x 18 = 288 grän. Rent guld och rent silver får med detta räknesätt samma antal grän (288) trots att 1 gran guld inte innebär samma finhalt som 1 gran silver. Förvirrande, men kanske praktiskt i något sammanhang.
I andra länder än Sverige förekom i äldre tider en mängd olika underindelningar av karat och lod, samma förvirring som det var för längdmått, volymer, vikter, myntslag etc. Detta gör att det är en grannlaga uppgift att bedöma litteraturuppgifter och att göra rättvisa jämförelser av finhalter hos föremål med ursprung från olika länder.
För guld gällde åren 1664—1834 enligt Kungl Myntordningen , bekräftat av 1752 års Control-Stadga, tre standardklasser för kvaliteten:
dukatguld, 23 karat 5±1 grän (281/288 = 976 ‰), resten silver. (Dukat var ett mynt som präglades fram till 1868; 1 dukat var värd 8 kronor)
pistolettguld, 20 karat 4 grän, (244/288 = 847 ‰) (pistol är namnet på ett gammalt mynt)
kronguld, 18 karat 4 grän, (220/288 = 764 ‰)
Enligt K Commerce-collegii Circulaire 1758—11—05 kunde dock för "kontrollhaltigt och stämpeltillåtligt dukatguld" mot dubbel stämpelavgift dispens ges för halter ner till 23 karat 3 grän (279/288 = 967 ‰).
För att bringa ordning i denna oreda tog staten 1754 över kontrollstämlingen av guld, silver och tenn, och kattfoten, som består av lilla riksvapnet Tre Kronor i en trepassformad sköld infördes som opartisk kontrollstämpel. 1759 infördes årsbeteckningen, och Statens tillsynsmyndighet i dessa frågor, Kungl Kommerskollegium föreskrev att f o m 1759 skulle sammanlagt 5 instämplingar göras i följande ordning:
Tillverkarens namn (får vara i förkortad form)
Kattfoten
För guldföremål halten i karat, t ex 23K
Stämpel med symbol för tillverkningsorten
Årsstämpel med samma bokstavsserier enhetligt inom hela landet med A = 1759.
Bokstaven J används inte p g a förväxlingsrisk med I. (För övrigt har vissa tider I och J ansetts vara samma bokstav.) Bokstäverna W, Å, Ä och Ö används inte heller. Samma system för årsmärkning används fortfarande i Sverige och gäller såväl för föremål tillverkade här som för i landet sålda importerade föremål av ädel metall. I landsorten skulle stämpelbara föremål inlämnas till ortens rådman.
Genom stadgan 1752 inrättades Kontrollverket, lydande under finansdepartementet, med uppgift att övervaka probering och stämpling av guld-, silver- och tennföremål. Till dess det nya ämbetsverket hunnit inrättas skulle Kommerskollegium fortsätta den tillsyn av kontrollstämplingen man sen tidigare hade ansvar för. Kontrollverkets föreståndaren, kontrolldirektören, jämte en kontrollör och en assistent skulle utses av Kungl Maj:t. (1829—1876 var Kontrollverket förenat med Kungliga Myntverket, som senare blev Mynt- och justerngsverket.)
Samma årsmärkningssystem används för tennföremål. För föremål av platina, guld och silver används latinska alfabetets versaler för årsbokstaven, för tennföremål frakturstil.
En stämpel NS betyder nysilver, vilket innebär att föremålet är tillverkat av oädel metall, men försilvrat med äkta silver. Detta nysilver ska inte förväxlas med den legering som också kallas nysilver. Tidigare kunde föremålet ha tillverkats av mässing, vilket gör att det lyser gult på slitna ställen där försilvringen nötts bort. För sådana föremål, som kommer i kontakt med mat, t ex bordsbestick, är synlig mässing direkt olämplig ur hälsosynpunkt, då mässingens korrosionsprodukter är mer eller mindre giftiga. Bättre kvalitet erhålls om grundmaterialet är av "vit metall", t ex legeringen alpacka, vilket ord då ofta stämplas in efter NS-stämpeln. Eftersom undermetallen är vit syns inte avskavda ställen så tydligt, och för alpacka finns inga betänkligheter ur hälsosynpunkt.
Som motsats till nysilver kallas ibland föremål av gediget äkta silver gammalt silver.
Nyare bestämmelser [redigera]
1974 kom en ny lag, som reglerar kontrollstämplingen, varvid viss anpassning gjordes till internationella föreskrifter. Karatstämpeln ersattes med halten uttryckt i promille, vilket innebär att exv följande likheter med viss avrundning gäller:
18 karat = 750 ‰ (exakt)
20 karat = 833 ‰ avrundat till 840 ‰
23 karat = 958 ‰ avrundat till 975 ‰
I de två sista fallen blir det alltså en viss kvalitetshöjning jämfört med tidigare mått.
För silver blir den nya undre gränsen 830 ‰, s k verksilver, vilket är nära lika den tidigare undre gränsen 131/4 lod, som avrundat motsvarar 828 ‰. Detta är en internationell anpassning för att underlätta import. En ny gräns 925 ‰ har tillkommit för sterling silver. Dessa halter, angivna med siffror, stämplas omedelbart efter S-stämpeln. [Ifrågasatt uppgift]
Den internationella anpassningen har också inneburit att sedan 1988—07—01 får finhalter ända ner till drygt 14 karat (585 ‰) kallas äkta guld. [Ifrågasatt uppgift]
Not I litteraturen förekommer en del förvirrande uppgifter om undre gränsen för silvers finhalt: Det enligt förordning fastställda värdet 13 lod 4 grän kan ha avrundats på olika vis, t ex till 13 1/4 eller 13 lod jämnt.
För platinaföremål ersätts S-stämpeln med P, även här på en sexkantig sköld. En standardhalt för platina är 950 ‰. Platina har stämplats på detta sätt i Sverige sedan 1925.
Sedan 1975 godtas i Sverige den internationella vågstämpeln som ersättning för kattfoten. Vågstämpeln utgörs av en symbol i form av en stiliserad balansvåg, som omger de siffror, som anger halten i promille.
Ortsmärket sätts numera omedelbart efter tillverkarstämpeln.
Kontrollstämpling är obligatorisk för guldföremål som väger mer än 1 g. För silverföremål gällde tidigare gränsen 15 g; numera är kontrollstämpling av silverföremål frivillig. Kontrollen överfördes från Mynt- och justeringsverket till Statens Provningsanstalt (1993 privatiserad och omdöpt till Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB) eller dess auktoriserade ombud, som kallas proberare. [Ifrågasatt uppgift]
Tillverkarstämpeln skall vara registrerad i särskild ordning, och denna jämte finhaltstämpeln är obligatoriska. Ortmärke och årsstämpel ska finnas i mån av plats. För att få erforderliga kontrollstämplar har tillverkaren att, så länge registreringen ska gälla, till Staten årligen betala en kontrollavgift enligt fastställd taxa, vilket naturligtvis blir inbakat i priset för den vara som slutligen säljs. [Ifrågasatt uppgift]
Av praktiska skäl kan de obligatoriska stämplarna inte sättas på varje del, som ingår i ett ädelmetallföremål, t ex varje länk som ingår i en halskedja. Det räcker då att de obligatoriska stämplarna finns på ett ställe, t ex på en halskedjas spänne. Tillverkaren garanterar då med sin stämpel, ansvarsstämpeln att alla ingående delar uppfyller kraven enligt den stämpling som finns på bara ett ställe. Tillverkaren slår in bara en del av de obligatoriska stämplarna, och proberaren slår in resten efter godkänt prov.
Proberarna går mycket omsorgsfullt tillväga. Exempelvis har det hänt att ett silverarbete underkänts därför att enbart sprinten i ett gångjärnförsett lock inte höll samma halt som resten av föremålet.
Årsbokstäver [redigera]
Årsbokstäver fr o m 1759 för föremål av platina, guld, silver och tenn
Exempel:
M = 1770
E3 = 1811
2006 = H11
Renhetskrav [redigera]
De ädla metallerna är i ren form så mjuka att de vanligtvis inte duger i tekniska sammanhang. Genom mindre tillsatser av olika legeringsämnen förbättras de mekaniska egenskaperna, så att metallen duger för tillverkning av diverse föremål. Om tillsatserna håller sig inom bestämda gränser, får den ädla metallen, som genom tillsatserna blivit en legering, fortfarande kallas äkta. I Sverige gäller följande minsta halter för äkta vara enligt Lag (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten:
Guld: 375 tusendelar (motsvarar 9 karat)
Platina: 850 tusendelar
Silver: 800 tusendelar
Förgyllning innebär att ett föremål där grundmaterialet inte är guld, på galvanisk väg överdras med ett tunt lager guld (elektroplätering). Ett något tjockare guldöverdrag, som kan anbringas även på icke-galvanisk väg, kallas gulddoublé. Sådana föremål får inte förses med kontrollstämpel för guld. Är grundmaterialet silver av godkänd halt, som sedan förgyllts, kan föremålet stämplas som kontrollerat silver.
Tennstämpling [redigera]
Detta korta avsnitt behöver utökas.
Tenn är inte ädelmetall, men kvalitetsstämplas ändå enligt gammal tradition. Myndighetskrav på metallens finhet saknas när det gäller bruksföremål i tenn, och därför är gränserna för tennhalten i olika kvalitetsklasser flytande. När det gäller rent tekniska tillämpningar, t ex lödtenn, är läget ett annat. För denna tillämpning finns av industrin utarbetade detaljerade bestämmelser för sammansättningen i tennlegeringar för olika tillämpningar.
Storbritannien [redigera]
Allt sedan mitten på 1200-talet hallstämplades silver i Storbritannien. I äldsta tider måste silverföremålen sändas till London för att där stämplas med ett leopardhuvud, Leopard's Head. 1423 bemyndigades sju andra städer att kontrollera och stämpla silverföremål, och efter hand fick allt fler städer samma rättighet. Man har uppskattat att ändå bortåt 90 % av gammalt engelskt silver stämplats med Leopard's head i London. Några vanliga stadsstämplar:
Birmingham: Ett ankare
Chester: Ett svärd flankerat av två vetekärvar
Dublin: En krönt harpa. (Harpan är Irlands nationalsymbol sen 1400-talet; i gamla tider lydde Irland under Englands kung.)
Edinburgh: Från början ett slott med tre torn, senare ändrat till en tistel (Skottlands nationalblomma)
Glasgow: Ett lejon, som står på bakbenen
Newcastle: En sköld med två torn
Norwich: Ett slott ovanför ett lejon
Sheffield: En krona
Ibland har en stadsstämpel från provinsen kombinerats med Londons Leopard's Head.
1545 införde Londons guldsmeder en stämpling med ett gående lejon som garanti att silverhalten var lika hög som på silvermynten (coin silver), vilket innebar ca 90 % silver, resten koppar.
1697 kom en förordning, som krävde ännu högre silverhalt än coin silver, och i det sammanhanget ersatte man Leopard's Head och det gående lejonet med ett lejonhuvud plus symbolen Britannia, en behjälmad kvinna som bär en sköld och en treudd. Denna silverkvalitet kallas Britannia silver. 1999 ändrades hallmärkningsreglerna, och i samband därmed fastställdes att Britanniasilver skall hålla minst silverhalten 958 ‰.
Tyskland [redigera]
I Tyskland har kontrollen av silver pågått längst, och började 1548. Kontrollstämpling av guld kom till först senare. 1667 kom en förordning att äkta silver skulle ha en halt av minst 13 lod, och guldföremål skulle hålla minst 18 karat för att få kallas äkta. I Tyskland, som ju alltid intill vår tid bestått av ett antal delstater (en federation), hanterades kontrollstämplingen på olika sätt i de skilda delstaterna. Men 1888 bestämdes att kontrollstämplingen skulle vara enhetlig i hela tyska riket på följande sätt:
Rikskronan
för guld en solskiva runt kronan; för silver en månskära (menisk) vid sidan av kronan
legeringens halt, angiven i promille. Minimum för guld 585 ‰ (motsvarar lite drygt 14 karat), för silver 800 ‰ (motsvarar 12,8 lod)
smedjans eller smedens initialer
Utöver dessa obligatoriska stämplingar kan det förekomma stadsstämplar, som antingen kan vara stadens initial eller en typisk detalj hämtad från stadens vapen som symbol för tillverkningsorten. Några vanliga stämplingar är:
En hand = Antwerpen [1]
En pinjekotte = Augsburg
D = Dresden
En örn = Frankfurt a M
L = Leipzig
Ett lindebarn = München
N = Nürnberg
En sköld = Wien [2]
Frankrike [redigera]
Detta korta avsnitt behöver utökas.
I Frankrike kom på 1500-talet hårda regler beträffande guld- och silverhanteringen. En förordning 1543 reglerade guld- och silversmeders verksamhet samt godkända metall-legeringar.
Kontrollstämplingen skulle göras enligt följande:
Stämpel med mästarens initialer
Ovanför mästarstämpeln en krönt fransk lilja flankerad av två små punkter.
Ett av mästaren valt attribut, exempelvis ett ankare, en fågel, ett hjärta, ett klöverblad, en stjärna, o s v.
Särskilt landsbygden visar stor rikedom på varierande stämpling.
Se även: [redigera]
Hallstämpel
Järnstämpel
Karat
Lod
Sterling silver
Bibliografi och referenser [redigera]
Kerstin Key: Praktiska fritidsnöjen och hobbies
Gustaf Upmark: Guld- och silversmeder i Sverige 1520—1850 , beskriver bland mycket annat mästarstämplar på svenskt silver.
O H Dumrath: Fröléens Konversationslexikon, Kontrollverket
[1] Sven Rinman: Bergwerkslexicon, Dukat
[2] Sveriges Provnings- och forskningsanstalt: Ädla metaller
[3] Meyers Konversationslexikon: Feinhalt
Noter [redigera]
^ Antwerpen ligger visserligen i Belgien, men detta land har en gång ingått i Tysk-romerska riket.
^ Wien ligger visserligen i Österrike, men detta land har en gång ingått i Tysk-romerska riket.
Sidan ändrades senast den 13 januari 2009 kl. 23.49.
Hälsningar/Urban Lundberg
