Falköping var tidigt framme med automobilens tillkomst.
Redan år 1909 öppnades en busslinje mellan staden och Mösseberg,detta med två bussar från Tidaholms Bruk,bolaget gjorde dock en snabb konkurs, eftersom bl.a de dåliga vägarna skalade sönder bussarna.
Omkring 1919 inköpte Nilssons Gjuter ett par tyska öppna lastbilar för persontrafik.
De hade använts i kriget och hade massiva gummihjul.Men även deras tid blev kortvarig och även den "rörelsen" lades ned.
Lite historik som kanske kan intressera!
I Sverige hade vi tidigt egna bilfabriker,Tidaholms Bruk, Thulinverken och Scania - Vabis.
Den första Tidaholmsbilen tillverkades redan 1903.
I Falköping förekom Fordar redan 1911.
Men år 1923 kom den första T-forden, den kostade då 1.875.-
Sedan gick utvecklingen fort.
Men våra vägar var förstås mycket dåliga och många bilar formligen skakades sönder.
I slutet av 1920-talet kom som tur var ballongringarna,som gav en mjukare gång.
På Göteborgsutställning år 1923 kunde man köpa Stockholmstidningar redan kl. 9 på förmiddagen.
Det var en arméflygare som flög med dem på ca två timmar längst med järnvägen och då passerade Ranten.
Omkring 1925 började SJ's elektriska tåg att rulla förbi vår järnvägsstation. Det var även en del ånglok igång samtidigt.
År 1916 var det 65 automobiler och 126 motorcyklar registrerade.
1918-19 såg man i Falköping de första konstflygarna.
Det var en som hette Saunders med sportmössan bak -och fram
som flög en 2-sitsig de Haviland, bl.a.
På stán's apotek tog ricinoljan slut, för det var det enda som Saunders vågade använda som smörjolja till sin fina motor.
De två första flygplanen i Falköping torde ha varit de dom användes vid fältmanövern i oktober år 1912.
De var stationerade på Redberga Gård.Det var ett omniplan och ett biplan.
Inom lantbruket kom de första maskinella hjälpmedlen först på 1920-talet.
Innan då var det "handkraft" som gällde.
Vägarna underhölls normalt av bönderna,som fick forsla dit makadam och grus,samt skotta snö på vintrarna.
1921 krossades det sten och makadam vid Brogärdet.
Elektriciteten kom till Falbygden först omkring 1911-1914.
"Lundahls Kvarn" på Ranten fick el först år 1918.
Det fanns även en kvarn vid Viken,en vid Gökhem.
Vid Falekvarna fanns nog ett dussin och vid Valtorpsån och vid Slafsan fanns nästan lika många.
Även vid en liten bäck i Torbjörntorp fanns en kvarn.
Traktorerna kom först i större mängd efter världskriget.
Det var väl mest en "Munktell" med järnhjul.
Handdrivna mjölkseparatorer var vanliga på 20-talet och ersattes först när elektrifieringen spritt sig till alla gårdarna.
Omkring år 1900 sysselsatte jord-och skogsbruket omkring 50% av Sveriges befolkning.
Numera är det väl ca 5%?
Som tur är så har väl vår väl utvecklade industri kunnat suga upp all "överblivande" arbetskraft tack vare en ganska så lugn
övergångstid under många år.(Inga krig har drabbat oss bl.a.)
