lördag 4 februari 2017

Järnvägen i Falköping då seklet var ungt.

Järnvägen "Då seklet var ungt!"
Bilder från Falbygdens Jul 1980.

Bifogar en länk..

https://www.facebook.com/groups/1589586897849122/permalink/1949255251882283/


Bertil Smedberg berättade lite om hur det var att åka tåg i början   på 1900-talet.
Jag tyckte detta verkade intressant och som jag tror att även ni kommer att uppskatta, därför återger jag en del av vad han berättade.

Bilden från Rantens station är från 1919 och bussen som då gick till stán stod utanför.
Jag bifogar tre stycken växlingslok samt ett ånglok av 1906 års typ (fronten åt vänster )och ett av 1910 års typ.(fronten åt höger).
Bifogar även en tågtidtabell som lite visar tider och hållplatser.

I början av seklet var det ångloken som användes fram till 1927.
Då var det ca ett 25-tal män som servade dessa.

Vi tänker oss resenärer och SJ -folk, som väntar på ett inkommande tåg från Göteborg.
Resgodset togs om hand med handdragna 4-hjuls kärror för avlastning och vidarebefordran till Jönköpingståget.
Redan i höjd med dåvarande Snickerifabriken ljuder tågets ångvissla.
Semaforen visar klart,så det är klart att bara ånga in på spåret ,där vatten och kålstationen var belägen intill det gamla Lokstallet. Portvakten Ryning med en stor banderoll snett över bröstet går och väntar precis som bäraren Karlsson som hade en plåt med påskrift "bärare" i mössan.
Före ankomsten hade konduktören meddelat;"Nästa Falköping-Ranten med 20 minuters uppehåll."
Stinsen kom nu ut med sitt röda band i mössan.
När nu tåget med två personvagnar i tredje klass (dessa bestod av träbänkar och gasljuslampor)och en kombinerad första -och andra klass (dessa hade stoppade säten) stannat, vidtager en omfattande verksamhet.
Folk strömmar nu ut till SJ's matsalar i stationshuset eller till Rantens Hotell för att få ngt till livs. Postkupén blir tömd på det som skall vidare.
Nu kollades vagnarnas oljefyllda glidlager så att de inte hade gått varmgång. Med en långskotten hammare knackades det på varje hjulring, så att de satt fast ordentligt.
Fönstren tvättades, vatten påfylldes i karaffer och glasen diskades.

(Även på min tid (Urban Lundberg )under 40- talet drack vi i liknande karaffer med tre-till fyra glas i varje behållare. Ingen bacillskräck då inte!)

Loket kopplades nu loss och kördes ett femtiotal meter till kolbryggan.
Där fylldes på med stenkol och vattenkastaren svängdes in över loket och vatten fylldes i tankarna.
Ledaren smorde alla vitala rörliga delar vid hjulen och pistongerna och putsade med trassel de blanka ytorna.
Tidningsförsäljarna och passade på, det fanns även karameller och choklad att köpa.
Nu sker konduktören "Påstigning!" "Stäng alla dörrar och grindar!"
Semaforen ställdes på utfart och stinsen viftade avgång med sin röda flagga.
Loket har nu fått nya förråd, som skulle räcka till Laxå eller Hallsberg.
Så i ett mindre moln av ånga och kolrök startade tåget och pustade vidare norrut.

Loket var kanske ett Cc-lok med fyra stycken två meter höga drivhjul och ångdon av mässing.
Det gick fyra snälltåg varje dygn som kallades för 3-an,4-an, som gick på natten och 9-an och 10-an gick på dán.
Det fanns persontåg som hette 51-an och 52-an.
52-an gick på förmiddagen till Stockhom,på en enkelspårig grusbädd med träsyllar.
Det var vakuumbromsar med slangar mellan vagnarna och bromsningen reglerades från loket.efter 1915 kom tryckluftsystem med tryck från en kompressor från loket.
Avståndet mellan Göteborg - Stockholm var 456 km och det tog 8-9 timmar att köra.
Falköping ligger 114 km från Göteborg och det tog 2,5-3 timmar att åka dit.
De nya Lokstallarna byggdes 1909.
År 1935 fick vi vårt nuvarande funkishus,de elektriska tågen började rulla 1927-28 och då blev ångepoken ett avslutat kapitel.
Antalet anställda var ca 700.