Urban Lundbergs ungdomstid från 1937 och framåt..

Min barn-och ungdomstid i Falköping från 1937 och framåt ..några år...

Fyra generationer ,Alma Brandt,Linnéa Wallin,mamma Britta Lundberg och jag.vid "Gyllensvaans.:"

Jag föddes den 27/4-1937 "hemma" inne på Gyllensvans gård i närheten av S:t Olofskyrkan.

Sedan flyttade vi till Parkgatan15/33- /Odengatan 12.

Tog även en ny bild (2015-12-09)som visar Parkgatan 33.(bytt nummer)
Adressen var Parkgatan 15 och Odengatan 12 när jag bodde där på tredje våning som barn 1937-1944..(Brummerska/Kochska huset).

Jag bodde högst upp på "tredje vind" under takåsarna.
Fyra stycken utedass fanns det nere på gården i annexet. Lite långt när man var nördig från tredje våning....Tvättstugan fanns i samma annex,där min farmor Ida Lundberg bodde,tillsammans med Hermanssons, Ove och Alf ,som hade en speceriaffär lite längre ned i en källare på,Odengatan/Vasagatan .
Det fanns även ett Skrädderi i samma annex, som syns en del utav mot Parkgatan.
I trälängans baksida fanns det även kaninburar och en liten uteplats med trädgårdsmöbler där man kunde ta en fika.

Rektor Thune och häradsskrivare Söderström,bodde även i "mitt" hus, det var alltid "finkrattat" på framsidan, därför fick vi barn inte leka på den sidan!

Borgmästaren Brummer byggde huset och även borgmästaren Sigurd Kock har bott i huset.
Han har även fått en gata uppkallad efter sig, Sigurd Kochs gata, som ligger en bit från kyrkogården mot Wilhelsro.

Fru Abrahamsson ägde det,när jag bodde där i slutet på 30-talet, tyvärr har jag förgäves sökt efter bilder. Det är väl Svensson ("Svenssons rör") som äger fastigheten nu? 

Borgmästaren Sigurd Koch tillträdde sitt ämbete 1908,efter Otto Fredrik Brummer, den förste hette Anders Larsson Hwass, som tillträdde 1620, däremellan har det varit 13 stycken som jag inte ids nämna...

Min hustru Ann-Marie Blohm bodde mittemot, på Parkgatan 32, men henne kände jag inte då.

Vi flyttade sedan till Parkgatan 33, i en 3 rums lägenhet högst upp i huset på bilden,under takåsen. Pappa betalade 25.-/ månad, om jag kommer ihåg rätt!

Mamma Britta på farbror Thor´s Dodge på Parkgatan 33. 

På pappa Harry´s cykel.

En gång cyklade jag med honom på mammas "Rambler"till Varberg, via Ulricehamn, där vi övernattade på vägen ned. Vi fick bo hos en av hans fotbollsvänner. Sedan tältade vi i Varberg, men det regnade nästan hela tiden! 

Visste ni förresten att stången på herr cykeln är till för att skjutsa flickor på?

Toaletterna fanns nere på gården i ett trähus med tre dörrar. Dit var det långt och mörkt att gå ibland!

Men det var spännande att springa på det förbjudna taket, som dock var lite för hett på sommaren när plåten var varm. 

 Fika med mamma och Farmor Ida,samt några goda vänner.1938.

Vi barn som bodde i huset, fick inte leka på framsidan, eftersom där var det "finkrattat", ty där bodde  på andra våning rektorn i Läroverket, G-N-Son Thune och häradsskrivare, Södergren, vars söner tillverkade en kanadensare i uthuset, där toaletterna och den kalla och vedeldade tvättstugan låg.  Änkefru Abrahamsson som ägde fastigheten bodde på första våning. 

Andra världskriget.

Det var "mörkläggning", eftersom kriget pågick fram till 1945 och bilarna hade täckta lampor med bara en "strimma", så att de kunde se något. På S:t Olofsgatans träd var det vita ringar runtom. Ibland hördes flygplan över stán. Det var spännande för oss barn, vi begrep nog inte riktigt hur farligt allt var!

Gårdshusen.

Inne på gården fanns även ett stenhus och där bodde min farmor Ida Lundberg, tillsammans med en skräddare och mina lekkamrater Ove och "Alfa-Kola" Hermansson, de hade en speceriaffär några kvarter ned på Odengatan i en källare.

Mjölk fick jag hämta i mjölkaffären, där mejeriet ligger idag. Det var en 3-liters plåtkruka, det gick även att "skumma" fram grädde på mjölken,så fet var den på den tiden. Det fanns mjölkaffärer nästan i vartenda kvarter på den tiden. Speceriaffärer var det även gott om, ja, det fanns affärer "överallt" ,många var det i varje bransch och alla ägarna verkade klara sig bra, med bilar, hus och sommarstugor på västkusten och vid Stråken i Broholm.

Jag gillade "choklad-röra" som bestod av Ögon-cacao, lite grädde blandat med mjölk, som försiktigt röres till en fin smet utan att "klibba", sedan åt jag försiktig med en liten "smutt" i taget för att sedan hälla i mjölk så att allt kom med. Även vispade ägg som bereddes med enbart gulor blandat med lite socker och choklad. "GÖTT!"

Det var ganska så brant i nedförsbacken på Parkgatan utanför "Plantis" tyckte man då! Det gällde att kolla när man närmade sig Odengatan, ("Göteborgsvägen") så att det inte kom några bilar. Men det fanns inte så många på den tiden! 

Inne i "Plantis" fanns det några bra skidbackar för oss barn, "Störtis", "svängis", "montalenabacken" m fl. Vi smög ibland på älskande par i "Kärleksgrottan!"

Hos min farmor på Floravägen var jag ofta hos när mamma och pappa arbetade. Jättesnäll och duktig på att berätta om livet och hur man skulle uppföra sig. 

Jag fick skriva och rita mycket. Det blev kaffe ibland, med torkat vetebröd, som hon kallade för "änglamat!" Socker med "beska droppar" ,om man var förkyld och egenhändigt tillverkat plåster, som drog ut flisor och annat skräp när man gjort sig illa! Hon hade svar på det mesta, kommer jag ihåg och var en god "mentor" för "lille" Urban! Hon dog av en "stroke", på samma dag som "Stalin" minns jag!

Här med mamma Britta, sittande på min älskade trehjuling, framför kastanjeträdet på Parkgatan 15/33, som jag ofta klättrade i, fast jag inte fick! (Jag ramlade ned en gång, men det gick bra!)

Hon var jättesnäll! Det fanns alltid någon två-öring eller femöring i hennes kapp-ficka, som jag fann lite då och då!  

Det skall tydligen numera vara Parkgatan 33 och inte 15, som det står på bilden!

På sommaren fanns det ett par grindar i denna port: Jag cyklade omkull på min mammas "Rambler" där och fick in den vassa kanten på trampen i låret, den "skar" bort en stor köttbit, som jag inte hittade. Jag fick åka till lasarettet och sy 16 stygn, med lokalbedövning, det gjorde ont!

Började sedan i första klass i ett trähus på Lasarettsområdet .

Andra klass i ett trähus på folkskolan.

År 1876 byggdes det en folkskola,som jag gick mitt första skolår i på den tomt där ungefär vårdcentralen ligger idag.
Denna skola revs 1945 när sjukhuset byggdes ut.
Det fanns även en barnstuga på tomten,som revs när det blev äldreboende på 1980-talet på denna tomt söderut.

Bild på Småskolan vid lasarettstomten .
Sedan blev det flytt till Folkskolan i andra klass 1945 för samma fröken i en annan liten "trälåda!"

Bilden på mina skolkamrater i andra klass föreställer:
Överst från vänster står , Sven -Erik Hellberg, Bror Hellkvist, Ulf Carlsson, Inge Källström, Karin R Brandström, Ann-Lisa Hultberg, Ove Hermansson, Stig Johansson, Bernt Andersson, Åke Åseskog.
Mitten från vänster, Siv Carlsson, Kerstin Hägerz, Ulla Sjöblom, Aina Johansson, Kylliki Wekkili,
Ing-Marie Gustavsson, Ulla Techtermann, Kerstin Lindblom, Gudrun Söderström, Berit Rahne, Nederst från vänster, Tore Pettersson, Göran Wetterholm, Bengt Wiberg, Göran Karlgren, Urban Lundberg.

Inlägg från barndomsvännen Åke Åseskog:
"Gamle vän....!!!!!...och knarrande skurgolv med decimeterlånga stickor...och dragiga fönster...men mysigt på sitt speciella sätt...!!!"

Skolan byggdes 1877 och revs 1945.

Bild på betygsbok.
Vacker handstil hade hon våran fröken!

När vi var olydiga fick vi en lapp med oss där det stod en örfil,eller två örfilar, sedan fick vi gå till Folkskolan/Centralskolan och leta upp "Hugo", som då effektuerade denna "beställning", vi fick en kvittens i form av en signatur för att återlämna till fröken att "uppdraget".var slutfört.
Om ngn grät och var rädd slapp han,sällan flickor som fick bannor...

Den långa vägen till tandläkaren.
Bifogar en länk som lite berättar en ynglings väg till småskolan vid lasarettsområdet och sedan spatserande utmed "Ströget" till folkskolans lokaler,där tandläkare Bartler höll till..

Den långa vägen till tandläkaren när jag var 7år! (1944)

Bild på, 7- årige Urban finklädd och på väg till skolan

Bild.på Parkgatan 33
Jag bodde på Parkgatan 33 (Kochska/Brummerska huset.)
Högst upp under takåsarna.

Det verkar varit mest i November och Februari som jag varit hos min "plågoande",då hade man kanske både "livstycke och långstrumpor!"

Frukost kl 0700, sedan ut på,Parkgatan till höger mot Frejagatan, där Haglunds låg. 

Sedan Frejagatan till vänster mot S:t Olofsgatan och över där Radio-Andersson hade en affär.
Skolan låg på S:t Olofsgatan 40-42,inne i "Lasarettsområdet."
Anmälan 0800, hos fröken Adelé Nilsson.

Året därpå 1945 i andra klass,fick vi flytta till Folkskolan i ett litet trähus i nordöstra änden sedan blev det tredje klass hos överläraren Bäckert, (Han var en mycket snäll man).
Tredje klass var i samma hus som tandvården och i fjärde klass året därefter blev det andra våning i en annan byggnad mot S:tOlofsgatan för Vega Karlsson.
Trevlig skola med bra skolgård för brännboll och anda aktiviteter,
Bra gymnastiksal med "bad och dusch. !"

Efter att ha anmält min ankomst var det bara att fortsätta norr ut på,S:t Olofsgatan igen,med dess vitmålade trädstammar, det var under kriget och vi hade "mörkläggning" på nätterna med fördragna fönster och bilarna enbart små öppningar i lamporna. Oroliga och spännande tider,som man då inte begrep så mycket av.
Det brummade av flygplan över oss ibland.

Förbi "Kalvahagen", som låg på,vänster sida strax innan korsningen mot Odengatan.

Nu var det bara att passera över Odengatan förbi Stopp-Möbler,Polisen "Charlie" dirigerar trafiken.

Förmodligen ngn form av "bil-crousing!"

och förbi Einar Langs affär ,som fanns i samma hus som(Plantis på vänster sida )Skaraborgaren,över Per Larsgatan och förbi Esso macken,Cosmorama

Stora Hotellet,förbi en annan mack ,Caltex ,tror jag det var som låg mittemot och ungefär där museet är nu, sedan in till höger på,Hemmingsgatan och ned till Folkskolans gavel där gymnastiksalen fanns och in på gården, in i den STORA entrén, ned till höger efter entrén fanns "slöjden!"

Upp för trapporna och passerade överlärare Bäckerts ( som jag senare hade som lärare i tredje klass) expedition på andra våning, nu började det lukta eter, på tredje våning fanns tandvården, först gick man igenom en mörk korridor (suckarnas) innan man kom till tandläkaremottagningen, där Ingrid Bartler och fru Sahlberg höll till. Jag hade tid mellan 0900-1000. Finns inskrivet i tandkortet som jag tidigare visat.

Soffan som var "väntsalen", bestod av en tre-stits sådan i mörk ek med läder i rygg och botten. 

Man satt alltså på främsta bänk och tittade på när ngn kamrat " plågades" i stolen ovanför med brum, tjut,sprutor och det helé. "Första Parkett", m.a.o.

Ibland när det skulle dragas ut S.k. "Mjölktänder" , då gällde att hålla emot när starka "Bartler" tog i , så att man inte åkte ur stolen. Efter detta fick man trycka ned något i "hålet" så det slutade blöda, sedan gick man och "petade"med tungan i hålet på "hemvägen' till skolan igen, lite tuffare då än på vägen dit.

Nu är resan slut och jag åter tillbaka till min skola hos Adelé Nilsson.

Det finns flera teorier om varför de första tänderna kallas mjölktänder. Troligtvis beror det på att tänderna kommer under den tid som man ammar sitt barn, men även att mjölktändernas lite blåvita färg liknar mjölk. Människan får två uppsättningar tänder. De första tänderna kallas mjölktänder och vuxentänderna heter permanenta tänder.

Man får tydligen ca 20 mjölktänder, som man inte "har ngn användning för i längden!"

Med IFK och frisksportarklubben Falken, i det mesta jag sysslade,

som vice patrull-ledare i scoutklubben Ugglan, jag även pysslade.

Diakonen Conny Melin står längs upp till vänster, han var en "hyvens" kille som uppfostrade oss scouter på bästa sätt! Det är jag sitter lä'ngst ned till höger med vår patrullflagga. 

Konfirmanden Urban. Vi var även på ett konfirmationsläger i Flämslätt som låg i närheten av Billingens golfbana nära Skara.

Det fanns en hel del barn att leka med på Dotorpsgatan 56 (Riksbyggen) Vi badade även bastu en gång i veckan, så rena var vi alla fall den gången. Polischefen Karlsson och kriminalaren Sidevall, bodde även i dessa hus, så det var "ordning och reda!" Jag står i mitten och min dåvarande lillebror Ronny sitter snett nedanför i en vit skjorta med prickar på ärmarna.

Hemmet på Dotorpsgatan 56c på första våning. Riksbyggen.

KVARTERS-FOTBOLL.

Mycket fotboll med kvarterslag blev det , Ranten, Plugget, Mösseberg,Centrum, Epa och Staden. Jag spelade i Epa som var bäst. En gång slog vi Plugget med 7-0,  själv gjorde jag sex av målen och då stod min bäste kompis Dan "Macka" Larsson i mål för Plugget. 

När jag närmade mig målet frågade jag honom, vilken sida vill du ha bollen i? 

Han sprang efter mig när jag gjort målen, KUL!

Vi vann serien!

TRÅKIG PÅSK!

En Påsk vandrade Dan "Macka" och jag till "Fåraberget". 

                                                                  Bönder och tanter.

Vi hittade en halmhässja, som vi åkte kana i: Bonden ( Lussebernhard)såg detta ! Vi sprang som bara den i leråkrarna hemåt, men bonden hann i fatt "Macka!"  Han bad mig hämta föräldrarna! Jag gick bedrövad hemåt och meddelade pappa och Nils, som Dan´s far hette (han hade en benprotes), vad som hänt. De tog sina cyklar och vi gick tillsammans dit. Väl där så kom vi in i bondens kök, där satt "Macka" på bordet omgiven av sju tanter, det var en som ville ge honom en kaka , men det fick hon inte för de andra sex.

                                                    

Polisen Sidevall bild från 1952.

Så såg de ut poliserna på den tiden.

Nu fick våra föräldrar vänta på att polisen Setterberg skulle komma, för bonden hade även ringt till honom! Han kom och kände igen pappa och sade till bonden att det fick de göra upp själva. Våra föräldrar "lassade" sedan upp halmen, som vi hade "kasat" ned och sedan gick vi hem skitiga som vi var och fick en omgång med stryk. 

Den Påsken var väldigt tråkig, vi fick inte gå ut på flera da´r och inga påskeldar eller smällare blev det! "Shit!"

På den tiden var det fullt krig mellan de rivaliserande stadsdelarna. Vi snodde granar från varandra och vaktade dem. Sedan tände vi lockeldar för att bli sist kvar. Vi "köllade" i gräset, så att brandkåren fick rycka ut ibland. 

En gång när jag var hemma på "permis" hade jag ett "knallskott", som jag kastade in i elden på Hästbacken. Elden dog efter "smällen" som förmodligen tömde allt syre av smällen! Det var bara att  vissla och "hålla färgen!"

Lokaler .

Jag hade även en lokal i källaren på Dotorpsgatan 56, där jag bodde. Där höll vi till, Dan,"Macka"Larsson,Åke Jönell, som bodde i huset intill, Leif "Sotarn"Olsson, Lasse Jacobsson, Sven-Erik "Fisken" Hellberg och Karl-Erik "Amris Eriksson. Kyrkans representant, diakon,Conny Melin, kom ned en gång och kollade vad vi höll på med i "röklukten". 

Det fanns även en lokal på Dotorpsgatan ,där Jönell och Bernt"Benne" Carlsson bodde, som vi hade "skutt" i. 

Dansade och hade "mörkleken", som gick till så att vi satt på stolar med våra tjejer, sedan släcktes lyset och den som då var udda sade: "Min tjej var bra men Urban´s var bättre, då fick den flicka som satt hos mig försöka treva sig fram till honom. Sedan var det min tur att ånyo skaffa en annan. Under tiden man hade någon, blev det ett försök till att få en puss.

Träning.

På vinden hade jag en "sandsäck" av en madrass, som jag tränade boxning på. Jag var även med i frisksportarklubben "Falken", där jag tränade gymnastik, boxning. Jag kunde då "gå på händer",  göra frivolter. Sprang mycket på Mösseberg, åkte skidor och badade i isvak. 

Lassie.

Gårdens vaktmästare som hette Linder, hade en Collie,som hette Sickan, den hunden fick jag "rasta" ibland,vi gick långa turer på Mösseberg. Då var hon min "Lassie", som en hund hette, som var med i en krigsfilm på den tiden.

LEKAR.

Det var mycket lekar med "rymmare och fasttagare!"   "Datten!"

Många byggen fick besök. Vi klättrade överallt och byggde kojor i brädhögarna, som var fulla med spik.

Vi höll också till i ungdomsgården, ett grönt litet tvvåningshus av trä, som låg utmed S:t Olofsgatan intill där Församlingshemmet ligger idag. Där spelade vi bordtennis, coronona, monopol och schack.

Götabadet.

Vi cyklade på en smal grusväg till Götabadet, där vi badade och tog simborgarmärket,brons,silver, guld, kandidaten och magistern. Det fanns två bassänger och en dusch, vid ett litet vattenfall, där det även fanns en liten kiosk. Här lärde jag mig simma en gång när jag blev "ikastad" av några större grabbar. Det var bara att"simma" på! Det fanns också "ringar" som kan kunde hänga och träna i ,samt barrställningar av av järnrör.

Badet låg söder om Falköping. Man cyklade Jälavägen ut.

DEN LÅNGA RESAN…

Från Parkgatan 15 i Falköping till Ljugarn på Gotland..

Så var det på den tiden……
Urban Harry Georg Lundberg 9 år (1946)
Året var 1946. Det var på den tiden alla hade respekt för varandra och varandras egendom. Man behövde inte låsa vare sig bostaden eller cykeln, inga kläder försvann. Alla hjälptes åt och djungelns lag existerade inte.
Tio kronor motsvarade då ca 200 idag. Man tjänade 20-30 kronor i veckan. Det var ransonering av de flesta livsmedel. Om man åt på ett matställe och ville ha en kötträtt, smör och bröd fick man lämna restaurangkuponger. Det var bensinransonering, en del körde på gengas och man eldade med koks och ved.
De allra flesta vägar bestod av grus med jobbiga tjälskador. Man arbetade 48 timmar i veckan. Sjukkassan var frivillig, eftersom det inte fanns någon obligatorisk. Det var motbok på inköp av sprit. När man fyllt 21år fick man köpa en liter…

Per Albin Hansson dog detta år och Tage Erlander tog över som Statsminister. .

RCA kom med den första serietillverkade TV, denna vägde 45 kilo, hölje i trä s/v med 10” bildrör och kostade 350 US $ (Detta motsvarar idag ca 25 000 kronor)

Barnkolonin.

Först var jag några år på Hyltans barnkoloni (1944-45) ca 12 km öster om Tidaholm, där vi fick kokt gröt med klimpar på morgonen och stekt gröt på kvällen. Badade gjorde vi i Svartsjön tillsammans med blodiglarna. Vi jagade huggormar som vi lade på myrstackarna. En gräshoppa som kallas för vårtbitare åt upp min vårta mellan tummen och pekfingret!
Vistelsen på detta ställe, där vi alla låg i en enda stor sal, var väl mer att likna vid en uppfostringsanstalt.

RESAN

I juni 1946 lade jag på sofflocket i köket för att åka till min morbror på Gotland. Jag var då nio år fyllda och mamma och pappa följde mig till järnvägsstationen. Min cykel var en omgjord röd gammal herrcykel från Vartofta. Ramen var nedsvetsad så att jag kunde nå ner till tramporna. Den polletterades nu till Stockholm, där mormor och morfar skulle möta mig.

Pappa satte på mig en adresslapp där det framgick vem jag var och vart jag skulle, Det var en fraktgodssedel typ. Med denna lapp fastsatt med ett brunt papperssnöre om halsen gick jag ombord på tåget med min resväska, som pappa hade gjort på Aristo.

Så fort tåget satte sig i rörelse och mina föräldrar hade vinkat av mig stoppade jag fort in adresslappen innanför min skjorta.

Tåget stannade vid varje mjölkabord som vi sade på den tiden, det tog säkert nästan nio timmar innan jag kom till Stockholm.

Jag kom nu att tänka på bröderna Augustssons historia, när de skulle åka till Stockholm första gången. Det var många roliga händelser som då utspelade sig, det roligaste tyckte jag var när den ene brodern sa: ”Å ve´varje fönnster hängde dä ena svångrem å den dro ja tag i, å då försvann´fönstert, å dä så ja ente te på hela resa!”

Det fanns vattenflaska med två glas om man blev törstig. Konduktören hade ett blått strumpeband i mössan och stinsen hade ett rött.

Stockholm.

Mormor och Morfar mötte mig på Stockholms central. Jag stannade några dagar hos dem på Hornsgatan 92.

Där träffade jag Bosse Holmström (han från TV) och vi lekte lite på bakgården. Hans pappa var skräddare och sydde ett par kortbyxor till mig, där det på hängsleknapparna stod gentleman. Hissen var spännande med en plåtdörr och gallergrind.

Jag gick runt lite i närheten och besökte: Södra bergen, Tantolunden (där Julia Cesar uppträdde), Mariatorget, Vanadisbadet och Zinkenstam.

På Zinkenstam åkte Åke Seyffarth skridskor, han tog OS Guld på 10 000 meter och silver på 1 500 meter och två världsrekord. På vintrarna tog han oss barn i handen och körde runt banan, han släppte oss ibland, så att vi for in i snödrivorna, det var häftigt! Men det var ju en annan historia.

Jag fick inte gå till Slussen, men mormor sa att jag kunde ta 4: ans spårvagn och åka runt stan, det tog en timme ungefär och kostade 20 eller 25 öre tror jag.

Mormor Linnéa Wallin och morfar Sven Wallin arbetade nästan hela dagarna, (charkuterister)så jag fick göra vad jag kunde för att fördriva tiden.

Nynäshamn-Visby-Buttle-Ljugarn.

Nu bar det iväg till Stockholms Södra med resväska och cykel.

Sedan styrdes kosan till Nynäshamn för att där gå på en båt som hette ”Visby” till Visby.

Jag hade tur och träffade på en skolklass med en hygglig fröken som tog hand om mig och min cykel.

Vi åkte på natten och låg i ett lastrum med filtar över oss. Det ”rullade” ganska så bra. När vi närmade oss Visby blåste det upp till 25 meter per sekund och båten kunde inte gå in i hamn, utan fick gå utanför i många timmar. Folk blev rädda och mycket sjösjuka, en del tänkte hoppa över bord och simma. Det var ett kaos!

Till slut kom vi då iland. Jag tog min cykel och väska på pakethållaren och frågade var busstationen var. Jag fick då veta att bussarna inte satts i trafik ännu.

Jag blev hänvisad att ta rälsbussen till Buttle istället.

Sagt och gjort, jag hittade ett järnvägsspår som jag turligt nog följde åt rätt håll, men det var ett skumpande kommer jag ihåg.

Jag fann rälsbussen och kom med den till Buttle.

LJUGARN.

Där bytte jag till en buss som tog mig till Ljugarn.

Ingen mötte mig konstigt nog, så jag frågade mig fram och till slut kom jag till min moster Signe som var minst tjugo åt äldre än min morbror.

Hon hade själv sju barn förut och nu hade de fått en liten son, som hette Christer tillsammans.

Min morbror Hans Wallin var radiotelegrafist i flottan på ”hemlig” tjänst, så han var sällan hemma
Hon var inte av den snälla sorten precis, jag fick göra rätt för mig på mer än ett sätt. Hugga ved, gräva diken, diska, städa, det var fullt upp för det mesta.

Kompisarna.

Men det var en del trevligt som hände också. Jag träffade en jämnårig pojke, Erik, som hade varit med i Farbror Svens brevlåda och spelat dragspel och en flicka som hette Annicka Timander (Alice Timanders dotter). Vi var ihop och gjorde en del kul saker. Vi grävde djupa termit (strutar) gropar åt badgästerna som vi satte textade plakat med deras namn på. Vi fick en del fem och tio-öringar för detta. Hade vi tur kunde det blåsa upp under natten så att vi kunde göra om hålen. Sedan fick vi för oss att vi skulle dyka vid piren efter saker så att turisterna skulle ge oss pengar för detta. Tyvärr var det ca 5-6 meter djupt så det hjälpte inte hur vi än försökte, så kom vi aldrig ned till botten. Vi lade stenar i badkläderna men inte ens det hjälpte. Timanders som hade sommarställe på Ljugarn hade en gammal trevlig spriseglare som vi fick ha hur mycket vi ville, det var kanon. Det var även spännande att klättra i raukarna. 

FISKE.
Jag fick även följa med en trålare ut och fiska plattfisk, det var spännande. Kaptenen hade blivit kapad av ryssarna en gång, de tog med honom och hans båt i några veckor innan han blev släppt igen.

HANSA.

Jag träffade en farbror som bodde på Storvägen 18, han hette Arne Thuresson och var biträdande andrestyrman på ett fartyg som hette Hansa under kriget. Han var en av de två som överlevde när ångfartyget Hansa torpederades 1944.
Den andre hette Arne Mohlin. Thuresson berättade för oss barn vad han varit med om. Jag kunde efter denna otäcka historia knappt sova på nätterna, jag drömde om att bli torpederad på vägen hem. 

Båten Hansa förliste den 24 november 1944 klockan 05,54. Antal omkomna var 84. Den ryska ubåten som sänkte fartyget hette L-21 och Ubåtschefen var Mogilevskij. Tre torpeder avfyrades, en träffade. De överlevande upptäcktes av ett trafikplan och räddades senare av minsveparen Landsort.

Gotland.

Thuresson återgick dock till sjöss igen som befälhavare på passagerarfartyget "Gotland" tills han mönstrade av 1968. Han var befälhavare på den båt som jag sedan kom att åka med till Nynäsham i slutet av Juli när mormor och morfar mötte mig.

Hemma

Väl hemkommen till skolan igen fick vi i uppdrag att skriva om våra händelser under sommarlovet. Jag fick ovett för att jag berättade om de aborrar vi fick upp. Min fröken som jag här inte vill nämna vid namn menade att jag ljög, eftersom det inte fanns några aborrar på Gotland enligt henne. På¨den tiden hade alltid lärarna rätt!

Nu är denna trygga resa slut!

Hälsningar/Urban

Vett och etikett ,kommer ihåg från den tiden var att man hade respekt för varandra och varandras egendom.

Vi låste sällan eller aldrig dörren hemma. Cykeln behövde man inte låsa! Våra trädgårdsland stod orörda,ingen "nallade" från någon. Möjligtvis försvann det några äpplen från någons trädgård ibland! Man hjälpte alltid gamla och reste sig i bussen, om det kom någon äldre. Man sade TACK, hälsade och var allmänt "artig! 

Hälsade genom att ta av sig mössan, som man aldrig fick ha på sig inomhus.

Man åt upp den mat man tagit till sig.Lämnade inte matbordet utan att fråga.

Man skulle gå med rak rygg och inte hänga. Vara rädd om de kläder man hade.

Man var inte DU med någon förrän vederbörande "tog bort" titlarna! Det fanns en integritet på gott och ont kanske. 

Det var väl inte bättre förr, men man upplevde dock en tryggare och hyggligare värld . Den som man lever i nu, består mest av: "Att ta för sig! "Som djungelns hårda lag!" Vi har givetvis fått ett bättre och rationellare samhälle på många sätt. Skillnaden är väl bara, att förr, så tog vi hand om varandra lite mer. Detta beror väl förmodligen på den "materialistiska" konkurrensen. 

Läroverkets gymnastiktrupp år 1950 från 2/5a och b samt 1/4.

Det var Gymnastikdirektören Gurli Åberg som ansvarade. 

Längst upp till vänster: Bengt Karmert, Sten-Åke Jacobsson, Tore Persson, Tommy Ahlkvist, Kenneth Magnusson, Bengt Andersson, Kåre Bergkvist, Tord Gustavsson, Urban Lundberg och Jan Johansson.

nederst till vänster: Per "Pelle" Pellvik, Uno Andersson, Bengt Wiberg, Lennarts Andersson, Kristian Forss, Göran Folin, Kjel Wass, Bo Eklof, Jan Ramström och Åke Jönell.

Här var jag var nästan minst i klassen där jag står näst längst till höger.

Att dra in magen och visa mina muskler jag därför behöver.

Här är IFK´s seriesegrande Juniorlag på väg till "Allsvenska" Helsingborg för att spela förmatch på OLYMPIA, Vi fick stryk med "bara" 3-2! 

Jag sitter i mitten längst fram med alla dekalerna på min bag! Min Pappa var lagledare och står trea högst upp till höger.

Från vänster: Bengt "Tummen" Johansson, Claes Nilsson, Conny Johansson, Karl-Erik "Kea" Nilsson, Arne Karlsson, Åke Tidkvist, nedre raden från vänster: Ingemar "Tomta" Karlsson, Jan Green, Lasse Jacobsson, Bo Eklöf samt vhb Urban Lundberg.

IFK´s Juniorlag Seriesegrare år 1955.

Som vänsterhalvback jag då spelade

En gång när jag var uttagen till att spela i B-laget, friade jag hos Ing-Britt Johansson/Strandberg. Försov mig och missade bussen. Lånade då hennes cykel och cyklade till Skultorp och hann  fram till matchen! Då hade jag "kondis!"

Lite bus på våra Karnevaler i Plantis.med min barndomskamrat Dan " Macka" Larsson.

Här sitter vi utanför vårt hus på Dotorpsgatan 56c från vänster, Dan"Macka" Larsson och Karl-Erik "Amris" Eriksson. ( Dan gick tyvärr "bort" för några år sedan)

"Amris" hade bott i Amerika, hans pappa hade en finmekanisk verkstad i Slutarp, de flyttade sedan sin verkstad till Torsten Ullman (Pistolvärldsmästaren) i Helgevärma utanför Växjö!

Indianer och vita i Plantis och på Mösseberg jag lekte och var ganska så snäll.

Med, Macka, Amris, Fisken, Kalle - Kyl, Lasse-Jacob och Jönell var jag ute med nästan varenda kväll.

DANS.

Vi dansade på Sigurds Lokal en grön träbyggnad som låg vid Järnvägsgatan 38, där satt pojkar och flickor på var sin sida om dansgolvet. Runes Orkester spelade med "Tre Fas" på bas, "Sprallen" på trummor,och"Danne"- Hägg på saxofon, Rune själv spelade piano.

På sommaren var det Folkets Park som gällde, med  en bana för "gammeldans" och en "vanlig!"

Första träffen med Ann-Marie!

På den tiden existerade fortfarande "klass samhället" , på så vis, att man blev ofta tillfrågad vad ens föräldrar sysslade med! Det var alltså viktig att ha rätt föräldrar för att bli accepterad av flickorna och framför allt av deras föräldrar! Ett gott "Parti", var det som gällde!

Jag gjorde även några räder.

Bland flickorna i Västergötlands städer.

Springschasen Urban!
(Några bilder från museet,resten privata!)
WALLINS. Fabrik och charkuteri affär 1952.
Fabriken på Nygatan 11 och affären fanns i stán på Dotorpsgatan 8.

Innan jag började på Åtvidabergs, jobbade jag hösten 1952 ,som femtonårig springschas hos Wallins, som då hade en butik på Dotorpsgatan 4 (2a)där Sjöbergs guld nu ligger!
Inne på gården fanns även ett litet slakteri med förvaring och styckningsbänkar.
Wallins flyttade sedermera till det nya Centrumhuset (som blev färdigt 1958, och Wallins flyttade in något senare,efter Konsum,som flyttade över till gatan mittemot)där Norders Bokhandel nu håller till. 

Wallins hade även en fabrik i Gamla stán på Nygatan 11,tror jag det var, strax innan Franzen's Ur,i backen upp mot "Blåsås!" (Bifogad bild visar gatan och ungefär vid det tredje gula huset på höger sida fanns Wallins charkuteri) Denna anställning ordnade mamma.

Det blev rätt så bra med dricks, speciellt när jag körde ut julskinkorna!
De levererades med lastbil strax innan jul (lite kallt var det allt) och vi var några som satt inne i bilen och även på flaket! Fort skulle det gå!

Kunderna ringde in sina beställningar, som sedan packades in i fint speciellt papper för köttvarorna. Kunden kunde även handla i affären, men ville ändå ha varorna hemskickade för hon, sällan han, skulle ngn annan stans. Det var bara önskemål om vilken tid som passade kunden att få sina varor hemkörda. SERVICE ......

Vi schasar bar in beställningarna,som packades upp så,att allt stämde.
Ibland fick man en "peng!"
Betalning gjordes på bok per månad eller vecka!
Det var väl inskrivet och med streck under varje ordertillfälle,som alltid stämde! Oavsett om kunden var i affären eller beställde hemifrån.

Min mamma Britta Lundberg, som för övrigt hette Wallin,som flicka och var kusin med Olle,som var lärare och Harry som skötte slakteriet. Jan Wallin,administration,dessa båda bröder, drev affären och slakteriet tillsammans med sin far Karl Wallin, som bodde i ett litet trähus inne på gården. 

Det fanns en slaktare som hette Olle Karlsson ,som var enormt närsynt med mycket starka glasögon, de såg ut som glasen på den tidens konvexa ficklampor, Han skar med sin kniv på huk,som en utfälld fällkniv och hade nästan näsan i köttet. Han hade ridning som hobby hos Markusson på Mogården, som låg på höger sida om Göteborgsvägen lite bortom där "Osten" håller till!

Det fanns kaninburar och höns inne på gården!
Det bästa jag visste var att få göra korv i långa banor.

.

Det påstods att Karl Wallin inte alltid var så reko i affärer. Han brukade åka ut till bönderna och göra upp vilka djur/kreatur han ville ha. När bönderna sedan kom in till stán vandrande med "grésérá"framför sig, kom Karl ut och tittade på "grésérá", di där får i énte xx-riksdaler för, di får xx-riksdaler enbart! (På bilden med grispatrullen påstås det att en av dom är Bror Medin som senare blev plåtslagare och en annan är Rolf Brandt som var min mormor Linnéa Wallins bror,som sedan hade en gummiverkstad och även blev brandsoldat.)

Men hán sá ju xx-riksdaler, när hán så dem hos ôss?
Dé kan lá hända, men då så di allt bra môe bättre/fréskaré ut!
Om nu detta stämde, så var det väl bara att acceptera det "nya budet", eller gå hem igen den långa vägen! Inte snällt! 

Min mor kom även hon från en Slaktarfamilj, hennes föräldrar Linnéa och Sven Wallin (bild bifogas)hade haft både fabrik och butik i Kisa och en delikatessaffär i Linköping.

Därefter, arbetade min mormor Linnéa, som blev änka ganska tidigt(bild bifogas),på Konsum i Stockholm, innan hon flyttade till oss i Falköping!

Hennes mamma , Alma Brandt, (bild bifogas)min snälla gammelmormor bodde på Brandstationen, som låg vid Botvidsgatan 39, (intill nuvarande Församlingshemmet) tillsammans med sina andra barn Sigrid och Rolf , som även var brandsoldat, gissa om jag trivdes att få vara med på "hans" brandbilar, det var som ett "andra hem" att komma till dem, när man var liten och när mamma och pappa jobbade.

(Bild bifogas, Rolf står trea från höger i mittenraden)
Rolf hade oxå en gummiverkstad i källaren på S:t Olofsgatan 48, dåvarande Hotell Ritz.

Mamma var jätteduktig på att hantera kött och laga mat!(bild bifogas vid en grill hos Wallins i nya Centrumhuset)
Hon var bra på allting förresten och jag älskade henne jättemycket med sitt underbart härliga skratt och sin fina humor. (Det låg nästan alltid en,2-öring eller 5-öring i någon av hennes kappfickor när jag var liten!)
Även det Wallinska humöret köpte jag, för då kunde hon hålla pappa Harry på mattan!

Mamma Britta följde med oss till Västerås i Gustavssons flyttbuss när vi lämnade stán 1960! (Kom tillbaka 1978 och köpte då lite senare Arthur Gustavsson's pojk's hus på,Danska Vägen 78,

Bifogat syns en bild på en likadan cykel,( samt några andra förekommande )som jag använde, när jag körde skållhett vatten från fabriken till affären,som då inte hade detta. Det var ganska så tungt och besvärligt med alla lass av kött och annat i den branta backen ned till Trätorget och vidare över de kuller belagda stenarna fram till affären. 

Vi schasar träffades ibland och fikade med våra medhavda termosar!
Då blev det alltid skryt om vem som kört det tyngsta lasset!
Oavsett hur mycket vi andra haft på, så var alltid "Tjacken" värst!
Vi redogjorde var och en , 20kg,30kg osv till en av oss hade 40kg!!!
Då sá "Tjacken" det hade jag oxå! Plus ett hekto sötmandel, så vann han igen!

Det var ganska stressigt runt lunchtid, eftersom de flesta ville ha sina varor då!
Då var det viktigt att kunna logistiken/geografin och packa flaket fullt med varor/kund i rätt ordning, som man skulle lämna av. Det var ärligt folk på den tiden, annars hade nog det obevakade flaket varit tomt, när man kom ned/ut från någon kund och skulle vidare till nästa!

Nu har jag cyklat färdigt för denna gången, men känner mig ganska så hemma bland mina rötter igen!

Mamma från Östergötland och pappa från Småland, blev en Västgöte!("Mamma Kines, pappa Japan, stackars små barn!")

Mitt intresse för mat har jag nog ärvt av mamma Britta!
Lite matlagning blev det tillsammans med 41st gourmeér i vårt
celebra sällskap, som hette Club Garde Manger, som bildades 1967.
Detta var åren 1984-1985, på Bredablick,
Det var Roland Johansson som var chefkocken, tillsammans med Arne Frisell och Sten Robertsson. (Bild bifogas på sällskapet!)

TACK för alla Goa år vi fick tillsammans, kära mamma Britta! (Bild)

( Mamma Britta avled den 13 oktober 1993, 75år gammal)

ARISTO,låg på Gärdesgatan11. 

Efter skolan blev min första jobb, en anställning på ARISTO!
Där tillverkade jag tårtkartonger och kartonger till beklädnadsaffärer.
Fick även häfta handtag till konfektionsväskor samt sätta på klammer till locken på, tårtkartongerna.
Förtjänsten var ca 50öre/timma och något mer med ett hyfsat ackord.
Vi började 0730 med fikarast,på femton minuter, sedan lunch mellan 12-13. Fika, på em 15 minuter och sedan slutade vi 1700 och på lördag jobbade vi till 1500 det var då alltså 48- timmars vecka.
Vi hade vår medhavda mat med oss i form AB uninkaboxar med lock och svångrem över locket så att allt satt på sin plats under cykelfärden.

Det var ganska så mörka arbetslokaler som man möttes av när vi stod i kö för att stämpla in med våra kort

FARLIG HÄNDELSE!
Ibland fastnade "klammern" i fingrarna och då kom verkmästaren med en tång och drog ut dem igen. Det var bara att fortsätta, om man inte ville förlora på "ackordet!" En gång var det nära att jag kapade av min vänstra hand! Det bar sig inte bättre än att jag slant, när jag skulle föra in en kartong under "bilan" till kapning. Som tur var så fastnade jag i klämman som höll fast kartongen, så jag slapp undan med mycket platta fingrar, som sedan en doktor klippte bort naglarna på två av dem! Aj!AJ! AJ!

Jag fick även tillfälle att hjälpa "Gittan" Blom och Ulla med att tapetsera resväskor invändigt.
Tryckeriet var spännande att se hu Bengt "Tummen" Johansson skruvade ihop dessa mallar för screentryckning av vackra lock på tårtkartongerna i sina maskiner
Aristo köpte nu en helautomatisk maskin för tryckning av tårtkartonger.
Denna fick jag ansvaret att ladda och sköta. Det kom en stor bal, (räknemaskinsrulle modell större ) som träddes in i maskinen, som vi ställde in för rätt storlek. Sedan "flög" det ut kartonger som jag tog emot med en räknare och stötte jämnt 250/hög.kunde dock inte låta bli att försöka öka hastigheten med vridmotståndet, vilket resulterade i att det "flög" kartonger i hela fabriken.
Då blev jag av med detta jobb och blev hänvisad till att riva av hörnen på locken för att få fram den "böjda tunga", som senare skall låsa locket, när den skulle träs in i lådans sidoskårer.
Pappa sydde väskor i en specialmaskin. "Vanliga" resväskor bockades ,samt förseddes med kantlister och hörnnitades, med skydd , gångjärn och lås monterades,sedan blev det tapetsering och så var väskan klar.
Det fanns även högtalare i fabriken, som spelade musik och däremellan kunde chefen sägs ngt.

Fabriksarbete!
Jag hade svårt att arbeta i denna "monotona" och bullriga miljö, med stämpelkort och förutbestämda arbetsuppgifter, ackord som man måste "hålla igen" på, mm. Jag var väl förmodligen lite för ung och vild vid mina femton år.

Det var däremot mycket fin kamratanda, med egna korp-fotbollslag/handbollslag.

Pappa och jag cyklade faktiskt till Varberg under industrisemestern.
Jag lånade mammas cykel med resväskan I bak på pakethållaren, samt ryggsäck.
Pappa hade ngn liknande. Vi övernattade i Ulricehamn hos någon av pappas fotbollskompisar. Dan därpå bar det iväg igen, till en rälsbusstation strax innan. Eftersom regnet stod "som spön" i backen.
Tältade i ösregnet gjorde vi precis intill järnvägen noterade vi på morgonen, när tågen kom "stup i kvarten!"

Gittan Blom och Ulla från Aristo var på samma ställa och de fick krypa in hos oss,eftersom deras tält var helt vattenfyllt.

Historia
Ett av de äldsta fotografierna från Aristo AB. Tagen i början av 1920- talet. 

Lång tradition
Från småstadspräglad emballagetillverkning i början av förra seklet, till marknadsledande volymproducent för konditori- och restaurangbranschen.

AB Aristo är ett traditionsrikt företag.
Dagens produktion grundlades i början av förra seklet.
Därefter har verksamheten utvecklats och anpassats i takt med samhällets och marknadens successiva förändring under årens lopp.
AB Aristo representerar på detta sätt en lång och obruten industriepok som förändrats och utvecklats i takt med tiden.

Ett av de äldsta aktiebolagen
Företagets historik går tillbaka ända till 1913, 

Bild på personalen
då Oskar W Gustavsson startade en kartong- och emballagefabrik.
På den tiden bestod tillverkningen av industrikartonger till den lokala
marknaden i Falköping.
Verksamheten rekonstruerades 1921, varvid Aktiebolaget Aristobildades. Därmed är företaget ett av Sveriges allra äldsta aktiebolag.

Hattaskar i papp

Diverse bilder
Produktionen förlades tidigt till Gamla stan i Falköping och växte snabbt. På 1920-talet bestod tillverkningen av bland annat industrikartonger, pärmar och papperskorgar i papp, samt resväskor, portföljer och hattaskar i konstläderpapp. 

Den kundorienterade företagskulturen etablerades, genom att en del av
produkterna kunde förses med kundernas tryck.

Tårtor och Ammunition  
Den speciella inriktningen mot
konditoribranschen ökade mycket snabbt.
Lagom till AB Aristos 25-årsjubileum 1946 låg
produktionenav tårtkartonger på 30.000 per dag! 

Under krigsåren levererades stora mängder kartonger och emballage
till försvaret. Ammunitionsaskarna och de hemligstämplade
beställningarna från ”Kungliga Armétygförvaltningen”
är klassiska i företagets historik.

Unikaboxen.

På 1950-talet kom de populära unikaboxarna att bli en av AB Aristos stora produkter och kännetecken.
samma sätt kom resväskor och specialväskor, till exempel skoväskor, att bli stora produkter.

Så kom pizzan..
Under 1970-talet upphörde produktionen av resväskor och verksamheten koncentrerades mot konditori-
och restaurangbranschens behov av förpackningsmaterial.
Ett gott exempel på anpassning till marknadens förändringar är hur produktionen av pizzakartonger inleddes samtidigt som denna nya mattradition etablerades i Norden. I dag är AB Aristo marknadsledande leverantör av kartonger till konditori- och restaurangbranschen.

Traditionerna lever kvar
I slutet av 1970-talet övertogs företaget av Per-Olof Ohlsson med familj i Kungälv.
Som familjeföretag drivs AB Aristo vidare i femte generationen, i dag med Mats, Anna-Karin och Mikael Ohlsson som 

Det betyder moderna produktions- och lageranläggningar i Kungälv, Falköping och Motala.
Det betyder ett brett sortiment omfattande mer än 1.000 artiklar och kundspecifik produktionsinriktning. Och det betyder vänligt bemötande!
Bilder från museet.

På den tiden hade Volvo sin anläggning där Mejeriet ligger idag.Det hände någon gång att "vi" lånade en bil och åkte kvarteret runt på en helg. Flemming Boström körde bilen.( Hans mamma var barnmorska och har "förlöst både mig , Ann.Marie och vår förstfödda son Anders) Han var några år äldre och kunde köra, så vi turades om att åka med och hålla vakt! Aja, Baja!

Här syns Centralföreningens första betongsilo som byggdes i Falköping 1944.Jag klättrade ända upp till flaggstången utan på stegen i tre etage som syns utanför.

Åtvidabergs Industrier, FACIT i Falköping.

Efter Realskolan till Facit - Åtvidabergs verkstad jag gick,

som kontorsmaskins-mekaniker jag där utbildning fick.

Där arbetade jag sju år i ett kör

Under tiden jag läste på Hermods och NKI , engelska, tele och elektronik för att få bättre behör. 

Här servar jag en FACIT ESA-O, som innehåller ca 5 000 delar.

Här står vi "Åtvidabergarna",jag själv,lillebror Ronny,Kjell-Arne Larsson samt Rune Larsson. Vi höll till på S:t Olofsgatan 41, mitt framför dåvarande biografen Roxy. Numera är det en cykelaffär på samma ställe.

Här är det Luciafirande: Kjell-Arne, Rune, Kerstin Gustavsson/Johansson, Jag , broder Ronny, samt verkmästaren, Bengt Olsåker. Det var ganska så trångt, med fyra arbetsplatser. En skrubb där vi tvättade maskinerna i varnolen och blåste dem torra med en dammsugare,vi hade satt en slang i "utblåsningen!"  Vi tvättade valsarna med Trikloretylen, som luktade skarpt. Det var nog inte den hälsosammaste luften att andas in, man såg knappt något i alla ångorna ibland! 

Lukten gick nästan aldrig ur kläderna.

FINGRARNA I KLÄM I VERKMÄSTARENS VOLVO.

Verkmästare Olsåker och jag var i Tidaholm och skulle reparera kontorsmaskiner. Jag hoppade ur bilen med min medhavda väska och sade Hej! Men när jag stängde dörren på förarplatsen hamnade min vänstra hand mellan överkanten på dörren och emellan biltaket. Verkmästaren såg inte detta, utan körde iväg med mig springande i en väldig fart utanför, Till slut upptäckte han det hela och stannade. Det blev till att uppsöka doktorn på platsen och "vrida bort" naglarna på två utav mina fingrar. Gissa om det kändes? 

Ann-Marie som jobbade på Jordbrukskassan, lyckades en gång med bedriften att välta sin skrivmaskin i golvet. Hon ringde mig och jag hämtade den, jobbade hela natten och fixade till den igen. En puss blev det nog!

Efter 7 års anställning och fabriksutbildning på HALDA i Svängsta, FACIT i Åtvidaberg samt på Original-Odhner i Göteborg var man "fullbetald" A-Kontorsmekaniker!  Det var många år med dåligt betalt. Jag började 1953 med en lön på 53.- per vecka och då jobbade jag 48 timmar! Efter 7 år, 1960 var lönen 153.-/vecka! Men då kostade en "bricklunch" ca 2.-!

ÄNGLAVAKT.

                      Här står han C-G Strand inne på verkstaden med den kvaddade VW´n.

Carl-Gustav Strandh och jag var på väg till Tidaholm med en VW fullastad med kontorsmaskiner. Det bar sig inte bättre än att vi fick sladd på bilen i Ekedalen i bokskogen. Det var rullgrus i svängen, ratten "!låste sig" för Carl.Gustaf, så vi kultade runt ett och ett halvt varv, hamnade på ett räcke och studsade tillbaka upp på vägen igen! När allt blev tyst kände vi efter hur det hade gått, otroligt nog hade ingen av maskinerna träffat oss, men vindrutan och sidorutorna var spruckna,i taket fanns det även märken av maskinerna, som var lite illa tilltygade.

Här hyrde jag ett rum i hörnet, strax ovanför ingången till en speceriaffär, som då hette Calle Carlssons livs, det var Benne Carlssons pappa som hade den. Benne driver idag 2016)en grävmaskinsfirma som heter Schakt och Kanal. I dag är det en Pizzeria där! På Sverkersgatan 10.

Utmed fastighetens högra sida fanns det en affär som sålde tyger. Mittemot fanns en matservering, och mitt i huset hade Welderborn, som ägde fastigheten en stor möbelaffär. Brevid matserveringen fanns en charkuteriaffär som  Allan Zetterberg hade och ett skomakeri.

Facit Åtvidabergs låg längs bort i denna byggnad och vi höll till inne på gården.

På andra sidan gatan fanns ännu en speceriaffär som Sundbecks, en biograf som hette Roxy och Perssons conditori, strax intill fanns även en mjölkaffär

En Ariel med blandat material Macka och jag byggde själva

poliserna Karlsson och Sidevall sa: Den får ni nog sälja!

eftersom vi inte hade fyllt 18 år

och då man inte tung  motorcykel köra får.   

   

Första bilen en Ford Anglia..